Marcialonga race report

1/31/2018

Testing skis in Val di Fiemme

Anna:
As said before the race, Marcialonga it is such a great event. Just to participate is so much fun. We started the morning with a great breakfast at our hotel before we took the bus to the start, an extremely easy way to get to the start. It is a very relaxed atmosphere in the start in Marcialonga, so you don’t have to be there many hours before the race start. The folds open only one hour before the elite starts, and if you’re there around 45 minutes to one hour before the race starts you have plenty of time to put your skis in your fold. For me the race was a great experience from the beginning to the end. I had a great feeling and no real tough periods during the race. Also my back felt okay and my body felt quite well after the cold. I was also extremely satisfied with my skis, good glide (there were not many places during the race where I felt that the glide wasn’t good) and perfect grip. Unfortunately, the downside is the time and the place. It is hard to be satisfied with a result that is so far behind where you were a couple of years ago, and to think about where I could have been without the back problem and the training makes me feel a bit sad. The positive side is that my back felt a lot better than last year and that I was able to double pole a lot more. The last uphill also went a lot better this year, probably because I could use my arms and upper body more this year during the race, so my legs were a lot fresher going into the uphill.

After the race I and Marcus went to the pasta party before heading back home to our hotel in Mazzin.

This week will consist of resting and some recovery training before Dobbiaco-Cortina on Saturday. It shall be so fun to go this race this year (last year I had to cancel it)! I kow it will be though for my back and I am prepared that I probably will be in pain during and after the race. The start will take place 3 km from our house and the track will be the original one with the finish in Cortina. Hope for a great race on Saturday in great conditions!

Som jag skrev innan loppet är Marcialonga en fantastiskt upplevelse. Bara att delta är roligt. Vi började morgonen med en bra frukost på hotellet innan vi tog bussen till starten, ett extremt enkelt sätt att komma till start. Det är en mycket avslappnad atmosfär i starten av Marcialonga, så du behöver inte vara där flera timmar innan loppet börjar. Fållorna öppnas bara en timme innan eliten startar och om du är där omkring 45 minuter till en timme innan starten går har du gott om tid att sätta ut dina skidor i din fålla. För mig var loppet en härlig upplevelse från början till slut. Jag hade en bra känsla och inga riktiga tuffa perioder under loppet. Även min rygg kändes okej och min kropp kändes ganska bra efter förkylningen. Jag var också mycket nöjd med mina skidor, bra glid (det fanns inte många ställen under loppet där jag tyckte att glidet inte var bra) och perfekt fäste. Tyvärr är ju det tråkiga både tiden och placeringen. Det är svårt att vara nöjd med ett resultat som ligger så långt bakom där jag var för några år sedan och att tänka på var jag kunde ha varit utan problem och med en bättre träning får mig nog att känna mig lite ledsen. Det positiva sidan är att min rygg kändes mycket bättre än förra året och att jag kunde staka mycket mer. Jag gjorde också en bättre sista backe i år, antagligen för att jag kunde använda armarna och benen mer under och loppet och då var benen piggare när jag gick in i backen.

Efter tävlingen gick jag och Marcus på pastyparty innan vi åkte hem till vårt hotell i Mazzin.

Den här veckan består mestadels av vila och några återhämtningspass innan Dobbiaco-Cortina på lördag. Det ska bli riktigt kul att köra tävlingen i år (förra året var jag tvungen att avstå den)! Vet att det kommer att bli tufft för ryggen med en tävling så tätt inpå, men jag är beredd på att det kan kännas ganska illa under och efter loppet. Starten kommer att ske 3 km från vårt hus och banan blir den ursprungliga med målgång i Cortina. Hoppas på en bra tävling på lördag med bra förhållanden!

Marcus:
Jag var ju lite nervös inför loppet hur det skulle kännas efter lite förkylning inför loppet. Jag kände direkt från start att det kändes helt okej. Jag fick en god känsla eftersom jag redan i början av loppet åkte förbi en del andra åkare. De första 18 km som är uppför var inte så tuffa som jag trodde. Delvis på grund av att det var stockning i vissa backar och då fick man vila lite. Det hjälpte också lite till att flera backar var saxbackar vilket gjorde att man fick vila armarna (när jag annars stackade hela vägen).
Efter vändning i Canazei (18 km) går loppet mycket utför och då kändes det bra i stakningen och orken höll bra i 50 km, sen kom min första dipp efter att jag tappat en rygg. Inför sista backen funderade jag på om jag skulle sätta på fäste eller ej. Men jag kände efter allt stakande och eftersom pulsen steg snabbt i backarna att det skulle vara skönt med fäste. Så efter några minuters väntan vid Tokos vallningsstation så var det bara att ta sig an sista backen. I början gick det lugnt, sen var det bara att springa, diagonala och staka om vartannat. Sista backen gick bra fast man var helt slut när man kom i mål. Frågan är om jag kanske förlorade någon plats på vallningen ändå trots att backen blev behagligare med fäste.
Jag kom till slut i mål på 3,58 och på en 727 plats bland männen. De var nästa 1200 platser bättre än ifjol, vilket får ses som ett bra framsteg. Tyvärr räckte det inte att seeda upp mig till 2:a led i Vasaloppet.
Några noteringar:

Håll ryggar, jag körde lite för mycket för mig själv.
Min puls i uppförsbackarna var lite högre än vanligt, utan sjukdomen hade jag kanske kunnat hålla lite högre fart i uppförsbackarna.
Loppet och atmosfären är fantastiska

Vallning:
Valde länge mellan om jag skulle gå på mina nya klassiska skidor med mindre struktur eller mina skateskidor med grövre struktur som är slipade i Italien. Fastän mina klassiska skidor gled sämre under lördagens test valde jag dem för att jag kände mig säkrare på dem och i efterhand kan sägas att skidorna gled bra även ut över dagen när temperaturen steg. I start var det -7 grader och i mål + 8.