On Thursday, one and a half week ago, we did our longest training session ever, 104,7 km. The reason to this training was just that I thought it would be fun to do a a training session of 100 km once. We started early in the morning, Marcus on rollerskis (resistance 3) and I on rollerblades. The conditions for rollerskiing is absolutely amazing at Åland, and appr. 98 km of the 104,7 km had great asphalt. Altogether, it was a nice day and none of us had any real dip, but the lunch in Eckerö after 67 km was welcomed:) It also felt quite good to start again after the lunch, and then it was also just to "ski" back home so that was nice mentally. Even though it was a quite windy day, we only had real strong headwind the last eight kilometers. The day after we had planned to have a training-free day, and we followed our plan although our bodies felt good. Under torsdagen för en och en halv vecka sedan gjorde vi vårt längsta träningspass någonsin, 104,7 km. Anledningen till detta träningspass var egentligen bara att jag tyckte det skulle vara kul att göra ett träningspass på 100 km. Vi började tidigt på morgonen, Marcus på rullskidor (3:or) och jag på rollerblades. Förhållandena för rullskidåkning är helt fantastiska på Åland, och cirka 98 km av 104,7 km var näst intill perfekt asfalt. Det var en riktigt fin dag och ingen av oss hade någon riktig dipp, men lunchen i Eckerö efter 67 km var välkommen:) Det gick också ganska bra att börja igen efter lunchen, och då var det också bara att ta sig tillbaks hem så det var också lättare mentalt. Trots att det var en ganska blåsig dag hade vi bara riktigt stark motvind de sista åtta kilometrarna. Dagen efter hade vi planerat in en träningsfri dag, och vi följde vår plan även om våra kroppar kändes bra. Lunch at Bodegan in Eckerö
0 Comments
Last Tuesday it was time for this year's second local rollerski competition, this time in Saltvik. Riddarklintsloppet is 29 km long and a little more hilly than the competition, Lemland runt. The race was a bit special because 6 of us had decided to go on skis with resistance 2 despite the fact that it was allowed to go with skis with resistance 1. I chose this because the others chose it and then I have plan to go to UVK-rullen in September, which gives you a seeding for the Vasaloppet and that race is on skis with resistance 2. The race started downwards, which made the ones with skis with resistance 1 to go very fast and it got very thight in the beginning. This also made the race a bit special because it was important to go with full speed if you wanted to try to hang on to them. After a while, we still became a group of four skiers, Isac Holmström, Jerry Danielsson, Stefan Mattsson and myself, in which one had number 1 wheels (Stefan). When we reached the only tougher uphill after appr. 13 km, I and Stefan had to let go. I almost managed to hang on to the first two skiers all the way up to the top, but lost 5 meters there, which then expanded when the two in the front could cooperate for a short while. Then Stefan could easily pass me in the next downhill. The last 14 km I had to go by myself and finally I finished 3rd in my class. Stefan competed in M50. I'm really satisfied with the race and the 3rd place. I have never managed to leave the one who came fourth behind me in a race and the person who won the race, Isac Holmström, was top 100 in Vasaloppet last year. Now he of course didn't push himself to the limit. I have to say that I am surprised of how well the races have gone. Now the next race is the Åland Championship in free technique, and therefore I will skate a bit more next week. I tisdags var det dags för årets andra lokala rullskidstävling, denna gång i Saltvik. Riddarklintsloppet som är 29 km lång är ett lite mer kuperat lopp än Lemland runt.
Loppet blev lite speciellt eftersom 6 av oss hade bestämt att köra på 2:ans hjul trots att det var tillåtet med 1:ans hjul. Jag valde 2:ans för att de andra valde det och sedan har jag tänkt åka UVK-rullen som är seedningsgrundande till Vasaloppet i september och det loppet går på 2:or. Loppet startade mycket utför vilket gjorde att de med 1:or rullade väldigt snabbt och det blev väldigt trångt i början. Detta gjorde också loppet lite speciellt eftersom det var viktigt att ha full fart utför om man ville försöka hänga dem med 1:ans hjul. Efter ett tag så blev vi ändå en grupp på fyra åkare i täten, Isac Holmström, Jerry Danielsson, Stefan Mattsson och jag själv, varav en körde på 1:ans hjul (Stefan). När vi efter 13 km kom till banans enda tyngre stigning så fick jag och Stefan släppa täten. Jag höll mig nästan med hela vägen upp till toppen, men släppte 5 meter där, vilket sedan utökades när de 2 i täten kunde samarbeta en kortare stund. Stefan kunde sen lätt rulla fast och förbi mig i nästa utförslöpa. De sista 14 km fick jag köra själv och till sist slutade jag 3:a i min klass. Stefan tävlade i H50. Jag får vara riktigt nöjd med loppet och 3:e platsen. Han som kom fyra har jag aldrig åkt ifrån på tävling förut och han som vann loppet, Isac Holmström, var topp 100 i Vasaloppet i fjol. Nu körde han i.o.f. sig inte fullt hela vägen. Jag måste ändå sig själv säga att jag är överraskad över hur bra det har gått de 2 senaste tävlingarna. Nu är nästa lopp Åländska mästerskapen i fristil vilket gör att jag får köra lite mer skate närmaste veckan. Last Tuesday it was time for this year's first roller ski race at home, Lemland runt. The race had already been postponed 2 times because of the heat. The race track profile suits me very well with flat terrain, and I could use my new Elpex (resistance 2), which rolls very well. The race is 26 km. The week before we were at my parents' cottage in Kumlinge, where there was no rolling skiing, just running in the heat. There I ran a "test race" that I do every year, 8 km at 33.30 min, 4.11 min/km. This was 0.02 min/km slower than last year. Back to the race: I had decided before to try to not be that much in the front, because some of the skiers are better than me on skis with resistance 3 and uphill, and they are willing to be in front if you wait. We were a group of 4 skiers that was together for the first 20 km and after that one of the skiers let go, so for me it was just to start focusing on the spurt. When it was around 700 meters left, one of the guys went off and I and another skier got behind. But I managed to do a good spurt, cheered on by Anna to stay ahead. I have to be very satisfied with the 2nd place since I, for the first time, beat the guy who became 3rd. I performed a very good tactical race according to my prerequisites, wasn’t much in the front , but often on 2nd or 3rd place in the group. I veckan var det dags för årets första rullskidslopp på hemmaplan, Lemland runt. Loppet hade redan blivit uppskjutet 2 gånger på grund av värmen. Loppets banprofil passar mig mycket bra med flat terräng och jag kunde köra på mina ny införskaffade Elpex 2:or, som rullar mycket bra. Loppet är 26 km.
Veckan innan loppet var vi på mina föräldrars stuga i Kumlinge, där det inte blev några rullskidpass, utan bara löpning i hettan. Sprang bland annat ett testvarv som jag har där på 8 km på 33,30. 4,11 min/km. Detta var 0,02 min/km sämre än ifjol. Jag hade bestämt mig innan att inte försöka dra så mycket eftersom jag visste att några åkare är bättre än mig på 3:or och uppför, samt att de är dragvilliga, om man väntar ut dem. Vi var en grupp på 4 stycken som höll ihop de första 20 km och efter det släppte en av åkarna, så för mig blev det efter det mest att inrikta mig på spurten. När det var 700 meter kvar så drog en iväg rejält och jag och en annan blev efterkälken. Men jag lyckades med en bra spurt, fint påhejad av Anna att hålla undan. Jag måste vara riktigt nöjd med 2:a platsen eftersom det var första gången jag slog han som kom 3:a på rullskidor. I övrigt genomförde jag ett mycket bra taktiskt lopp utefter mina förutsättningar och drog väldigt lite, men höll mig ofta som 2:a eller 3:a i klungan. Jag åkte också 7 minuter snabbare än ifjol. Tiden blev 1,04,36 med en medelhastighet på 24 km/h. A thing I have mentioned here on the blog earlier is the difference of the use of helmet by people in Central Europe and people here in the Nordic Countries. If you follow different skiers on instagram you almost never see any skier from the Nordic Countries not using a helmet, but it is very common to see that in Central Europe. If that would have been the fact today, this day could have had a devastating end. As a part of hour long distance A1 training today we did an appr. 1,2 km long up/downhill with a climb of 75 meters, and it was on the last part of that hill the accident happen. At appr. 42 km/h Marcus fell straight forward, when the skis suddenly locked. Consider the fall he was very lucky and just got lots of scratches and wounds, but when we got home he realized that the helmet had a dent and was cracked right trough. Shouldn't he had worn a helmet, he could actually have died. The purpose of this post is absolutely not to scare anyone, but just to remind everyone how important it is to wear a helmet! Except from this we had a nice training together with good friends and with a nice stop for coffee. En sak som vi har nämnt här på bloggen tidigare är skillnaden i användning av hjälm av rullskidåkare i Centraleuropa och här i Norden. Om du följer olika skidåkare på instagram ser du nästan aldrig någon skidåkare från Norden som inte använder hjälm, men det är mycket vanligt att se det i Centraleuropa. Om det skulle ha varit fallet idag, hade den här dagen kunnat haft ett förödande slut.
Som en del av ett A1 pass åkte vi en omkring 1,2 km lång uppförs-/nedförsbacke med en stigning på 75 meter, och det var i slutet av den backen som olyckan inträffade. I cirka 42 km/h föll Marcus rakt fram när hjulen plötsligt låste sig. Med tanke på fallet hade han riktigt tur och fick endast repor och sår, men när vi kom hem såg han att hjälmen hade både en buckla och var sprucken rakt igenom. Skulle han inte ha haft hjälm, kunde han faktiskt ha dött. Syftet med det här inlägget är verkligen inte att skrämma någon, utan bara att påminna om hur viktigt det är att bära hjälm! Bortsett från detta hade vi en fint pass tillsammans med trevliga vänner och en skön fikapaus. Yesterday I was out just having fun on skis. Last week we got a new pair of skate rollerskis that I had just tested outside the door, but yesterday I had some time and decided to try them a bit more. It is a pair of Marwe skis with resistant 7, which means that they are slow. If you compare them to winter conditions it is like skiing on wet snow or in snowfall. As I have been rollerblading a lot the last month and a half, I am quite used to the technique, but still there are differences between rollerskis and rollerblades. The skis are really great and stable, but still they are not as stable as rollerblades, and you feel that your ankles and hips have to work harder. Instead the skis are not as sensitive to vibrations, which is very nice, and since they are slow the downhills feels great too:) The last 45 minutes of the training I put on my classic rollerskis and practise curve technique and fast stops. We have a paved short rollerski track of just 200-300 meters perfect for practising these things. No people and no cars:) Things like these are great to practise every now and then, but unfortunately, at least I, don’t take the time to do that very often. /Anna Igår kväll var jag ute och hade lite skoj på rullskidorna. Förra veckan fick vi ett par skate rullskidor på posten som jag endast testat lite kort utanför dörren, men igår hade jag lite tid och bestämde mig för att prova dem lite mer. Det är ett par Marwe med motstånd 7, vilket betyder att de är tröga. Jämför man med vinterförhållanden är det som att åka på våt snö eller i snöfall.
Jag har åkt mycket rollerblades den senaste 1,5 månaden och är därför ganska van vid tekniken, men det är fortfarande skillnader mellan rullskridskor och rollerblades. Skidorna är riktigt bra och stabila, men såklart inte lika stabila som rollerblades så du märker att vrister och höfter får jobba hårt. Istället är de inte lika vibrationskänsliga, vilket är väldigt behagligt, och eftersom de går trögt känns nedförsbackarna också bra:) De sista 45 minuterna av träningen tog jag min klassiska rullskidor och tränade kurvteknik och att stanna snabbt. Vi har en asfalterat rullskidbana på runt 200-300 meter som passar perfekt för träning av detta. Inga människor och inga bilar:) Saker som dessa är väldigt bra att träna då och då, men tyvärr tar, åtminstone inte jag, mig tiden tid att göra det så ofta. /Anna Last Saturday it was time for the first rollerski competition for the season, Rullskidgalejet in Norrtälje (43 km). This was also my first rollerski competition outside Åland. The track was quite hilly, and there were very few long straight parts. This suited me very well. The training before the race has gone well with a mix of rollerskiing, running and rollerblading with poles. Prior to the race, I had no real specific goal. I thought that I should try to follow the other participants från Åland (we were totally 4 in my class). Already in the beginning, I lost track of the others and instead found a group of other skiiers that I hang on to. We were maybe 6 in the group and especially one skier was in the front a lot, doing the hard work. I was often well to the front, but not often at the very front. A few times I went up in the lead when the pace was a bit slower, but that was clearly heavier. It was especially clear, that it was a lot easier to be behind, when we managed to got a gap, and shortly afterwards the others caught up. After about 35 km, the heat and the sun started to be a factor (it was about 23 degrees in the shadow), so then I began to get tired and I started to feel that I had sweated a lot. The last bit went still well, and the race ended with a 1 km long straight. Here, unfortunately I showed my lack of experience and went out a bit too early and started to spurt so I came last of those who were in my group. I became 32nd at 1.54, i.e. an average speed of 22,5 km/h. I am happy with my performance, the race went surprisingly well and I managed to borrow a pair of Elpex 610s, which rolled a lot better than my own Skigos. Some notes: - A lot easier to not be in the lead of a group, even more advantage than in the winter. - Do not start to spurt too early. - It worked well with the liquid. I just ate some chocolate and a piece of salt bread after half the race. In total I had an average heart rate of 181 and a max rate of 196. Förra lördagen var det dags för säsongens första rullskidslopp, Rullskidgalejet i Norrtälje (43 km). Detta var också mitt första rullskidslopp utanför Åland. Loppet gick på en bana med mycket kullar, så de var en hel del upp och ner. Få delar av banan var långa staksträckor. Att det gick mycket upp och ner gynnande mig en hel del.
Träningen inför loppet har löpt på bra med varierad träning mellan rullskidor, löpning och rollerblades med stavar. Inför loppet hade jag ingen klar målsättning. Jag tänkte att jag skulle hänga med de andra ålänningarna som vara med (vi var totalt 4 stycken i min klass). Redan i starten så tappade jag bort de andra och hittade ganska tidigt en grupp med andra åkare som jag hängde på. Vi var kanske en 6 stycken i gruppen och framförallt en åkare som drog mycket. Jag låg ofta långt fram i klungen, men drog inte så mycket. Några gånger gick jag fram när jag kände att tempot var lite lägre. Det var klart tyngre att dra än att ligga bakom i suget. Framförallt märktes det om vi lyckades få någon lucka i gruppen, så rullade ofta de andra fast när det gick utför. Efter cirka 35 km så började värmen och solen ta ut sin rätt (cirka 23 grader i skuggan), då började jag bli trött och det kändes att man hade svettats mycket. Den sista biten in på löpte ändå på bra och vi avslutade med ett 1 km långt upplopp. Här visade sig man vara lite för orutinerade och gick ut lite för tidigt och började spurta så jag kom sist av de som var i min klunga. Totalt blev jag 32:a på tiden 1,54, dvs en medelfart på 22,5 km/h. Efter loppet får jag vara nöjd med min insats. Loppet gick förvånansvärt bra och jag lyckades få låna ett par Elpex 610:or, som rullade mycket bättre än mina egna Skigo. Noteringar:
Totalt hade jag 181 i snittpuls och 196 i maxpuls under loppet. Ål in – with Team Serneke On Wednesday a real fun event was organized at Åland. Team Serneke (a Swedish long distance ski race team) has been having a training camp in Roslagen before the competition Rullskidgalejet (another post about the competition will follow), which took place yesterday, and as a part of their camp they chose to have a part of a long distance training at Åland (40 km from Eckerö to Mariehamn). The training session was open to the public, which meant that it was just to join! In order to get a great training session we were four people, who went from Jomala to Eckerö and then to Mariehamn, 75 km. Marcus with type 2 wheels and I with rollerblades. It was a really fun training which we both think went well and was quite easy. It was a bit extra fun to be skiing with Anders Høst, who has been number 3 at Vasaloppet. It was nice to study the technique and for me who had rollerblades it was nice that their female skier Julia Angelsiöö was skating. A very nice team and it was great that we were two girls and interesting to hear some thoughts from her . The team was very impressed with the asphalt here and the great conditions that we have for roller skating. This is also something that we of course enjoy a lot. Åland has many nice roads and soon there will be pedestrian and cycle paths across Åland, about 65 kilometres! The session ended with a question time and a presentation of the team which for the next season focus on younger skiers. Team Serneke will consist of Bob Impola (second place this year at Vasaloppet), Anders Høst, Ludwig Tärning, Pontus Nordström, Julia Angelsiöö plus another girl. A very interesting end to a very fun day! Ål in – Åland t/r m. Team Serneke
I onsdags anordnades ett riktigt kul arrangemang på Åland. Team Serneke (svenskt långloppsteam) har legat på träningsläger i Roslagen inför tävlingen Rullskidgalejet som gick av stapeln igår (mer om den tävlingen kommer i ett annat inlägg), och som en del av deras läger valde de att genomföra en del av ett långpass på Åland (40 km från Eckerö till Mariehamn). Träningspasset var öppet för allmänheten vilket betydde att det var bara att hänga på. För att vi också skulle få till ett riktigt långpass var vi fyra stycken som åkte från Jomala ut till Eckerö och därefter in till Mariehamn, ett pass på 75 km. Marcus på 2:or och jag på rollerblades. Det var ett riktigt kul pass som vi båda tyckte kändes både lätt och bra, och lite extra kul var det att få åka tillsammans med Vasaloppstrean Anders Høst. Kul att kunna studera lite teknik och för mig som åkte rollerblades var det lite kul att deras kvinnliga åkare Julia Angelsiöö körde skate. Ett väldigt trevligt gäng och lite extra kul att vi var två tjejer och att man hann prata lite med varandra. Teamet var väldigt imponerade av asfalten och möjligheten till rullskidåkning här, och det är verkligen något vi är glada över. Här finns mycket fina vägar och snart kommer det att finnas gång- och cykelväg tvärs över hela Åland, en sträcka på cirka 6,5 mil! Träningspasset avslutades med tillfälle att ställa frågor och en presentation av teamet som satsar långsiktigt och på yngre åkare. Team Serneke kommer inför nästa säsong att bestå av Bob Impola (årets tvåa i Vasaloppet), Anders Høst, Ludwig Tärning, Pontus Nordström, Julia Angelsiöö plus en tjej till. En mycket intressant avslutning på en väldigt skoj dag! Last weekend in May we visited the Åland Grönskar-festival and made it as a long distance training as the same time. We did the same thing last autumn when Skördefesten (The Harvest Festival), a similar festival, took place. It is very nice to combine training with going to different farms, eating local products and maybe buy some great food. This year we spent appr. three hours on bikes and 1,5 hours at rollerskis/rollerblades. Last year we just took the rolllerskis. The weather was perfect, as it really has been the whole May, and we had a great day on the roads. We started with two hours biking before we had breakfast at Pub Stallhagen, a microbrewery. A very nice way to start the morning with almost no cars on the roads. We chose to have breakfast there because during this festival they served a special Åland island breakfast with only local products. And it turned out to be a real good experience, everything except for the coffee was produced here and everything tasted very good! Sista helgen i maj besökte vi Åland Grönskar-festivalen och gjorde det till ett långpass på samma gång. Vi gjorde samma sak förra hösten när Skördefesten, en liknande festival, ägde rum. Det är väldigt trevligt att kombinera träning med att besöka olika gårdar, testa lokala produkter och kanske med några lokala produkter. I år körde vi sammanlagt ungefär 4,5 timmar, tre timmar på cyklar och 1,5 timmar på rullskidor/rollerblades. Förra året tog vi bara rullskidorna. Vädret var perfekt, som det har varit hela maj, och vi hade en härlig dag ute på vägarna. Vi började med två timmar cykling innan vi åt frukost på Pub Stallhagen, ett mikrobryggeri. Ett mycket trevligt sätt att börja morgonen på då nästan inga bilar hunnit ut på vägarna. Vi valde att äta frukost på Stallhagen eftersom de under denna festival serverade en speciell Ålands frukost med endast lokala produkter. Och det visade sig vara en riktigt bra upplevelse, allt utom kaffet var lokalproducerat och allt smakade mycket bra! Ålands frukost (Åland's breakfast) After the breakfast we biked for a little more than an hour before we came back home for some rest before we changed to rollerskis/rollerblades and went out on the roads again. This time a visit to Åland's other microbrewery Open Water Brewery was a part of the route. It was interesting to here about the different beers and the brewery process, and it is nice when people start own small businesses here. Efter frukosten cyklade vi i lite mer än 1 timme till innan vi tog oss hem, vilade en stund för att sen byta om till rullskidor/rollerblades och sticka ut på pass nr 2. Den här gången var ett besök på Ålands andra mikrobryggeri en del av rutten. Det var intressant att höra om de olika ölsorterna och bryggningen, och det är roligt folk startar egna företag. Åland Grönskar and training was a great way to spend a Saturday, highly recommended:)
Åland Grönskar och träning var ett perfekt sätt att tillbringa en lördag, rekommenderas starkt:) Pictures taken exactly one year ago when rollerskiing in Anterselva/Antholz. Same sport but very different from what the rollerski training looks like here:) Bilderna är tagna exakt för ett år sedan under ett rullskidpass i Anterselva/Antholz. Samma sport men väldigt annorlunda från hur träningen ser ut här:) Anterselva/Antholz is absolutely perfect for rollerskiing. The track is 1,7 km long and has an average width of 4 meters. It is situated at appr. 1,600 m.a.s.l, has a difference in altitude of appr. 45 meters and is quite hilly and curvy. In some places you have to be a bit careful. The track runs around the biathlon centre and if you want to practise shooting you can do that too. The track is open from 8.30 in the morning to 18.00 in the afternoon with a break between 12.00 and 14.00. It is not free to ski here, you have to pay 5 EUR/person. If you’re younger than 18 years old you have to wear a helmet. In the Nordic countries almost every athele using a helmet, but in Central Europe it is not as common. It is really fun to go rollerskiing at a track where you don’t have to bother about cars, bikes and people, and just can concentrate on the skiing. A great track with a lovely backdrop! Anterselva/Antholz är helt perfekt för rullskidor. Banan är 1,7 km lång och har en genomsnittlig bredd på 4 meter. Den ligger på cirka 1 600 möh, har en höjdskillnad på ungefär 45 meter och är ganska kuperad och kurvig. På vissa ställen måste du vara rätt så försiktig.
Banan går runt skidskyttecentret och om du vill träna skytte kan du göra det också. Banan är öppen från 8.30 på morgonen till 18.00 på eftermiddagen med en paus mellan 12.00 och 14.00. Det är inte gratis att åka här, utan du måste betala 5 EUR/person. Om du är yngre än 18 måste du bära hjälm. I Norden är det ju väldigt vanligt att åkare bär hjälm, men i Centraleuropa är det inte alls lika vanligt. Det är jättekul att åka rullskidor på en bana där du inte behöver bry dig om bilar, cyklar och människor och bara kan koncentrera dig på träningen. Verkligen en härlig bana med härlig kuliss! We want to wish all of our readers a wonderful Christmas with lots of joy and happiness!
Our christmas has started with a combined running and rollerski training and after that some rice pudding:) Now we're waiting for our families to arrive for a lovely evening together! Merry Christmas! Vi vill önska alla våra läsare en fantastisk jul med mycket glädje! Vår julafton har börjat med ett kombinerat löp- och rullskidspass och efter det lite risgrynsgröt:) Nu väntar vi på våra familjer för en härlig kväll tillsammans! God Jul! |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Maj 2024
Kategorier
Alla
|