Four weeks ago we made a spontaneous trip to Stockholm for the race Sthlm10k. The same day as the race took place it was ÅM in rollerskis, a race we would have liked to participate in, but since Marcus had been sick the weeks before and couldn’t start, he came up with the idea on Sunday to go to Stockholm so that I could run the race on Tuesday😊 Since I want to have some 10k races, I thought it was a nice idea, (even though I also thought that it would have been nice to ski ÅM). We went to Sweden with the day ferry since the race took place at 19.30 (first time for that I was running an evening race). I was glad that the air conditioning was on both on the ferry and on the bus because it was a very warm day (when we came to Stockholm the temperature was 27 degrees). We went by foot to Rålambshovsparken, the place where I could pay and pick up my bib and where the race started. After that it was time for some time in the playground and snack, until I started the warm up around 30-40 minutes before the start. I think that the warm up felt okay, although it was very hot (and unfortunately I didn’t have any water before the start, don’t forget that next time😊) Since the race had pacers at different pace I had decided to try to stay behind the 45 minutes pacer. Unfortunately, the start went a bit too fast for me in periods and I decided to drop the pacer. The first two kilometers were under 4.30 and felt okay, but then it was unfortunately very tough until the finish line. I had hoped that I could have gone quite easily the first 5k and the hopefully could have increased the pace a bit until Västerbron, that is a quite tough part of the course, who logically would go slower, and hopefully would have had some strength left to push the last two kilometers. Unfortunately, I couldn’t stick to this plan at all since I really had to dig deep from three kilometers to the finish line. I don’t really know why I did such a bad race but probably the warmth was the main factor. It really felt that the heat surrounded you from all sides, and the fact that I forgot my water bottle before the start didn’t make it better. I also think that I was standing still too long before the start. They wanted us to come to the starting line around 10-15 minutes before the start, and I think that I got a bit stiff before the race started. It really feels very disappointing hat I have tough to show my best when it comes to races. Almost always I am better at the training sessions, than at the races. Extremely annoying and disappointing, and very often I don’t know the reason for it. When I am nervous, I understand that I could perform less good, but now I am more often not nervous than nervous. Before I was maybe a bit worried to start to hard to not be able to keep up the speed the whole race, but now I don’t know if it is more the opposite that is the problem. One reason could also be the lack experience of competitions, since I really started competing in 2017, but at the same time, that is now six years ago. I was still very pleased with the fact that I really struggled and gave all I had to the finish line, and I also managed the pass many runners the last hundred meters, after a long sprint (something I have worked on). Although I really struggle with my performance, I still love the whole thing with competitions, the expectations before the race, the struggle or hopefully the good feeling and often great atmosphere during the race, and the, hopefully, joy and exhaustion after the race. För fyra veckor sedan gjorde vi en spontan resa till Stockholm för loppet Sthlm10. Samma dag som loppet ägde rum var det också ÅM i rullskidor, ett lopp som vi båda skulle ha velat delta i, men eftersom Marcus hade varit sjuk veckorna innan och kunde inte starta, kom han på söndagen innan (loppet gick på en tisdag) på idén åka till Stockholm så att jag kunde springa loppet på tisdagen😊 Eftersom jag gärna vill springa 10 km-lopp, tyckte jag att det var en kul idé (även om jag också tyckte att det hade varit skoj att köra rullskidstävlingen). Vi åkte till Sverige med dagsfärjan eftersom loppet startade först 19.30 (första gången jag sprang ett kvällslopp). Jag var glad att luftkonditioneringen var på både på färjan och på bussen eftersom det var en väldigt varm dag (när vi kom till Stockholm var det 27 grader). Vi promenerade till Rålambshovsparken, platsen där jag kunde betala och hämta min nummerlapp och där starten för loppet var. Tiden fram till start tillbringades på en lekplats och ätandes lite mellanmål tills jag började uppvärmningen cirka 30–40 minuter före start. Jag tyckte att uppvärmningen kändes okej, även om det var väldigt varmt (tyvärr hade jag ingen vattenflaska med till starten, något jag inte får glömma nästa gång). Eftersom loppet hade farthållare för olika farter hade jag bestämt mig för att försöka hålla mig bakom 45 minuters farthållaren. Tyvärr gick starten lite för snabbt för mig i perioder och jag bestämde mig för att släppa farthållaren. De första två kilometerna gick under 4.30 och kändes okej, men sen var det tyvärr väldigt tufft ända fram till mål. Jag hade hoppats att jag kunde ha sprungit ganska lätt de första 5 km och förhoppningsvis kunde ha ökat takten lite fram till Västerbron, en ganska tuff del av banan, som logiskt skulle gå långsammare, och sen förhoppningsvis haft lite kraft kvar för att trycka på de två sista kilometerna. Tyvärr kunde jag inte hålla mig till den här planen alls eftersom jag verkligen var tvungen att kriga från tre kilometer fram till mål. Jag vet inte riktigt varför jag gjorde ett så dåligt lopp men förmodligen var värmen den största orsaken. Det kändes verkligen som om värmen omgav mig från alla håll (solen kom också lagom fram till start), och det faktum att jag glömde min vattenflaska innan starten gjorde det inte bättre. Jag tror också att jag stod lite för still lite för länge innan starten. De ville att vi skulle komma till startlinjen cirka 10–15 minuter före starten, och jag tror att jag blev lite styv innan loppet började.
Det är verkligen en stor besvikelse att jag har svårt att få till mitt bästa på tävlingar. Nästan alltid är jag bättre på träningspassen än på tävlingarna. Extremt irriterande och nedslående, och mycket ofta vet jag inte orsaken till det. Om jag är nervös förstår jag att det kan vara svårare att prestera bra, men nu är jag oftare inte nervös än nervös. Tidigare var jag kanske lite orolig för att börja får tufft för att inte kunna hålla farten uppe hela loppet, men nu vet jag inte om det i stället är mer det motsatta som är problemet. En anledning kan också vara bristen på tävlingsvana, eftersom jag verkligen började tävla först 2017, men samtidigt är det nu sex år sedan. Jag är fortfarande mycket nöjd med det faktum att jag verkligen kämpade och gav allt jag hade ända fram till mål, och jag lyckades också passera många löpare de sista hundra metrarna efter en lång spurt (något jag tränat på). Även om jag verkligen kämpar med att prestera på tävlingar, älskar jag fortfarande allt som har med tävlingar att göra, förväntningarna före loppen, kampen eller förhoppningsvis den goda känslan och ofta härliga atmosfären under loppen, och förhoppningsvis glädjen och tröttheten efter loppet.
0 Comments
Three weeks ago we and Chiara's grandmother and grandfather did a short trip to Föglo för the race Carlsro Cancer run. Actually I wanted to run a 10k race, but unfortunately there is not so many 10k races here on Åland. Since Carlso Cancer Run is 9k (or 4,5k) and easy to get to, and the registration fee also goes to charitable purposes Ålands Cancerförening (Åland Cancer Association), we thought it would be nice to go there. It was also very nice of my parents to come with since then could both Marcus and I participate (which is something we really like), and also Chiara could run the Mini race. Unfortunately there were very few participants that run the race as a "real race", so there were actually no partcipants that we could fight against. Marcus had to run the whole race alone and came second. For me it was very nice that I had a person to fight against on at least the first lap (he only ran one lap), and that also lead to a lot faster first lap than second:). The second lap was more about just trying to run what you had, and get to the finish line. Since quite a big part of track took place on a running trail in the forest, and the track was a bit hilly there, my legs got quite tired on the second lap. I also opened too hard, and I had to pay the price for that too on the second lap. Before the race I had thought that the track would have been a lot flatter and more on asphalt, so my goal when it comes to a specific time wasn't achieved at all. Still I am not that disappointed with the race, since it was very good training, I didn't completely "died" even though the start went way too fast, I had someone to race against on the first lap, and I felt that the part in the forest went quite okay (my strength is more running in the same pace, than up and down). After crossing the finish line, Marcus and I went for a dip in the sea and then we all had some chicken salad in the sun and some coffee on the ferry back. To sum it up I think we all had a nice day together. För två veckor sedan gjorde vi plus Chiaras mormor och farfar en kort trip till Föglo för löploppet Carlsro Cancer Run. Egentligen ville jag springa ett 10 km lopp, men tyvärr finns det inte så många 10 km lopp här på Åland. Eftersom Carlso Cancer Run är 9 km (eller 4,5 km) och lätt att komma till, och anmälningsavgiften dessutom går till ett välgörande ändamål Ålands Cancerförening, tyckte vi att det skulle vara skoj att åka dit. Det var också väldigt snällt av mina föräldrar att följa med så kunde både Marcus och jag delta (vilket vi verkligen tycker att är kul), och Chiara kunde också vara med i miniloppet.
Tyvärr var det väldigt få deltagare som sprang loppet som ett "riktigt lopp", så det fanns egentligen inga deltagare som vi riktigt kunde tävla mot. Marcus fick springa hela loppet själv och kom på andra plats. För mig var det väldigt skoj att jag iallafall hade en person att fightas mot på det första varvet (han sprang bara ett varv), och det ledde också till ett rätt så mycket snabbare första varv än andra :). Det andra varvet handlade mer om att bara försöka springa det du hade och korsa mållinjen (närmast framför mig var Marcus och hur långt det var till nästa bakom mig hade jag ingen aning:) Eftersom en ganska stor del av banan var på en del av en motionsbana i skogen, och banan var lite kuperad där, blev mina ben rätt trötta på det andra varvet. Jag öppnade också för hårt, och jag var också tvungen att betala priset för det på det andra varvet. Innan loppet trodde jag att banan skulle ha varit mycket flackare och bestå mer av asfalt, så mitt tidsmål uppnådde jag inte överhuvudtaget. Ändå är jag inte så besviken över loppet, eftersom det var ett väldigt bra träningspass, jag "dog inte helt" trots att starten gick alldeles för fort, jag hade någon att tävla mot på första varvet, och jag kände att skogspartiet gick helt okej (min styrka är mer att nöta på i samma takt än att springa upp och ner). Efter målgång tog Marcus och jag ett dopp i havet och sedan blev det lite kycklingsallad tillsammans i solen innan turen avslutades med lite kaffe på färjan på väg tillbaka. Sammantaget tror jag att vi alla hade en fin dag tillsammans. One of the things we were looking forward to when coming home from Toblach was the opportunity to train more together, when Chiara is at kindergarten. We have been having some sessions together, but unfortunately not so many since I was sick when we came home, and now Marcus has been having a cold. Still we have had some nice seesions together, for example some rollerskiing sessions and one longer bike ride to Geta, with a stop for lunch at Pub Stallhagen on our way back:) En av de saker vi såg fram emot när vi kom hem från Toblach var möjligheten att träna mer tillsammans, när Chiara är på dagis. Vi har haft kört pass tillsammans, men tyvärr inte så många eftersom jag var sjuk när vi kom hem, och nu har Marcus varit förkyld ett tag. Ändå har vi lyckats få till några pass tillsammans, till exempel några pass på rullskidor och ett längre cykelpass till Geta, med stopp för lunch på Pub Stallhagen på vägen tillbaka :) It has also been quite a high focus on running lately, and here follows some pictures from some of the runs. So nice to be able to run in lovely weather in just shorts and t-shirt/top Vi har också haft ganska stort fokus på löpning på sistone, och här följer några bilder från några av passen. Skönt att kunna springa i härligt väder i bara shorts och t-shirt/topp Very nice is also our gym in our garage. We don't how that much equipment, but still you can get a real good workout, and so nice to have a place where everything can be left until you need it next time
Väldigt bra är också vårt gym i garaget. Vi har inte så mycket utrustning, men ändå kan du få till riktigt bra träningspass, och väldigt praktiskt att ha en plats där allt kan stå kvar tills du behöver det nästa gång Marcus and I had a really nice run up in the mountains one day when Chiara was with my parents. We did the same run last autumn, but this time we got a ride back down to my parents apartment. We had planned to grab a taxi, since it is quite tough be running downhill and Marcus has some problems with his knees, but we were lucky that a car stopped by and let us come with, very convenient. The run was around 14k, and it is the kilometres from 1–6k that is the steepest and toughest (400 altitude meters). Altogether the run is 700 altitude meters, so it is a good training session. Very fun to have the opportunity to train together, that is something we really like.
Marcus och jag hade en riktigt fint löppass i bergen en dag när Chiara var med mina föräldrar. Vi körde samma pass förra hösten, men den här gången fick vi skjuts ner till mina föräldrars lägenhet. Vi hade planerat att ta en taxi, eftersom det är ganska tufft att springa nerför och Marcus har lite problem med sina knän, men vi hade sån tur att en bil stannade och lät oss hänga med, väldigt praktiskt. Passet var cirka 14 km, och det är kilometerna mellan 1–6 som är de brantaste och tuffaste (400 höjdmeter). Sammanlagt tar man cirka 700 höjdmeter, så det är ett bra träningspass. Väldigt roligt att ha möjlighet att träna tillsammans, då det är något vi verkligen gillar. As you all probably know by this time, I love to run in the mornings, especially at new places. And I can't say that this morning run made me change my opinion! Som ni alla säkert vet vid det här laget älskar jag att springa på morgonen, speciellt på nya platser. Jag kan ju inte direkt säga att den här morgonlöpningen fick mig att ändra mig! And after this beautiful start to the day I went home for a shower, before we went out on the rocks for breakfast ...
Och efter denna fantastiska start på dagen tog jag mig för en dusch, innan vi tog oss ut på klipporna för frukost ... Both Marcus and I have been having some troubles with different parts of our bodies, (Marcus with his back and knee, and I with my foot due to my stress fractur), so our training the last couple of months and weeks have been a bit different from what we are used to and really want to train. Still we have had some good training sessions, and we both are getting better and better after some alternative training and some training programs with different types of exercises. Neither of us do so much of biking when we are on Åland, but this spring has been different and we have lots of biking session. The longer ones have been split with some nice brakes for lunch, since it has been good for our bodies with a break in the middle. But now we did 3,5 hours without a longer break, so its getting better and better, and the plan is to shorten the bike sessions and longer the rollerski sessions instead. Både Marcus och jag har haft lite problem med olika delar av våra kroppar, (Marcus med ryggen och knäet, och jag med min fot på grund av min stressfraktur), så vår träning de senaste månaderna och veckorna har varit lite lite annorlunda än vad vi är vana vid och verkligen vill träna. Ändå har vi fått till en del träningspass, och vi blir båda bättre och bättre efter lite alternativ träning och specialanpassade träningsprogram med olika typer av övningar. Ingen av oss cyklar egentligen så mycket när vi är på Åland, men i vår har det varit annorlunda och vi har gjort många cykelpass. De längre har delats upp i två delar av lunch, eftersom det har varit bra för våra kroppar med en paus i mitten av passen. Men igår körde vi 3,5 timmar utan längre paus, så det blir bättre och bättre, och planen är att korta cykelpassen och göra rullskidspassen längre och längre istället. Lots of rollerskiing for both Marcus and I this spring, but a bit shorter sessions than normally. Both of us have done a lot more classic sessions instead of skate, but from now on I will try do do more and more skating. A couple of weeks ago Marcus participated in a shorter rollerski competition and fortunately the back felt quite good. Många rullskidpass för både Marcus och mig i vår, men lite kortare pass än normalt. Vi har båda kört mycket mer klassiska pass istället för skate, men från och med nu kommer jag att försöka köra mer och mer skate. För ett par veckor sedan deltog Marcus i ett kortare rullskidlopp och lyckligtvis kändes ryggen ganska bra. I have done a bit of running, but unfortunately not at all as much as I would like to do, but now I will step up the running training more and more, and hopefully it will feel good. For Marcus there have been no running at all right the last couple of weeks due to his knee problems, but hopefully his knee will soon be so good that he can do some running (has just started to test a bit).
Jag har sprungit lite, men tyvärr inte alls så mycket som jag skulle vilja göra, men nu kommer jag att öka löpningen mer och mer, och förhoppningsvis kommer det att kännas bra. För Marcus har det inte varit löpning alls just nu på grund av knäproblemen, men förhoppningsvis kommer hans knä snart att vara så bra att han kan köra i alla fall lite löpning (han har just börjat testa lite). The day before we left Dobbiaco/Toblach for Åland we had a very nice short afternoon run just beside our home. So amazing to run in thr mountains and something we are really going to miss!
Sista dagen i Dobbiaco/Toblach hade vi en riktig fin kort eftermiddagsjogg, precis bredvid där vi bor. Så fantastiskt fint att springa i bergen och något vi verkligen kommer att sakna! Long morning runs the three of us together ... ... peaceful runs in the forest ... ... fast feet on intervals at the athletic track ... ... wonderful runs in the Alps where the track as well as ... ... the moment after is the reward ... ... experiencing new places by foot ... ... and starting Christmas in the best way with the headlamps on.
Semesterloppet 2021 – first time for both me (Anna) and Chiara. For Chiara it was her first running race ever and for me it was the first time I competed in Semesterloppet. I thought it could be fun for Chiara to do some running when from the beginning also Marcus should have competed, so that she also could have been a part of the happening. The plan was that Marcus should run the 12k and I should go with Chiara the 1k and then get to the starting line and run the 8k with Chiara. But because Marcus has some problem with his back/hip he ran with Chiara and I did the race instead. Since it was my first "cross country run", and I normally run more on asphalt and gravel, I had really no expectations, but afterwards I felt that I should have tried to push a bit harder from the beginning. I finished second and got a very good price in my opinion, a start in the race next year or another race. And how did it go for Chiara, yes, she finished the race, and was happy for her medal, toy and a bun :) Semesterloppet 2021 – första gången för både mig (Anna) och Chiara. För Chiara var det hennes första löplopp och för mig var det första gången jag tävlade i Semesterloppet. Jag trodde att det kunde vara kul för Chiara att springa lite själv också när Marcus från början också skulle ha tävlat. Planen var att Marcus skulle springa 12k och jag skulle springa med Chiara 1k och sedan komma till startlinjen och springa 8k med Chiara. Men då Marcus har problem med ryggen/höften sprang han med Chiara och jag sprang loppet istället. Eftersom det var min första "terränglöptävling" och jag vanligtvis springer mer på asfalt och grus, hade jag egentligen inga förväntningar, men efteråt kände jag att jag borde ha försökt trycka på lite hårdare från början. Jag kom tvåa och fick ett, enligt mig, väldigt smart pris, en startplats i loppet nästa år eller i ett annat lopp. Och hur gick det då för Chiara, ja, hon kom i mål och var glad för sin medalj, leksak och en bulle :)
Morning run in maybe the most beautiful valley: Val Fiscalina/Fischleintal. It was an epic run in lovely sunshine, and so beautiful with the red rowanberries, the white snow up in the mountains and the golden larch trees .
Morgonlöpning i kanske den vackraste dalen: Val Fiscalina/Fischleintal. Det var en episk löpning i härligt solsken, och så vackert med röda rönnbär, den vita snön uppe i bergen och de guldfärgade lärkträden. |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
April 2024
Kategorier
Alla
|