The last two months have been a bumpy road for me when it comes to training, with huge problems with my back/hip and a short period of sickness. One week after the weekend with two competitions I got huge problems with my back, and I was really afraid that something was very wrong. After a while when it hadn't become any better I consulted my physio in Sweden, that really has helped so much, and according to my sympthoms he thought something could be wrong with my groin. Unfortunately this happened at a time, when there was so full on the ferry with all the tourists, that it was hard to book any tickets for a visit to him. This happened also unfortunately in the middle of vacation time, so it was very hard to get any time to any physio here (I still got to come to one quite fast, but unfortunately it didn't help me, but the good part was that he didn't think anything was broken or damaged, just that I needed to rest and then start slowly again. And the one that I ususally go to here didn't have time before the beginning of August. I tried to take it very easy during this time, but I didn't really become any better. My physio here also said that she didn't think that anything was broken or damaged just that I needed to slowly start training again. It was of course nice to hear that both didn't think something really bad had happend, but still I had the same pain when I came out from the visits as before. Then I decided to go to Sweden, when it started to get easier to book ferry tickets, and you also could to be able to come back home the same day. And, as always, I came out a lot better. All the pain in the back was almost gone, and he said that I could do whatever I wanted again. Of course that means slowly trying to come back to shape, but with no bans, except for doing one sided-exercises. Before my visit I had pain in my back almost constantly, but after the visit that is not as dominantly anymore. I cannot explain how greatful I am for being able to visit him. I am still quite far away from being totally good, but now I am still able to train, and not having to live with constant pain. Unfortunately this has meant that my running goals that I had, had to be changed. For almost three weeks I didn't train, so Tjejmilen, that was a huge goal for me this summer, I decided to skip. Of course I could run 10k at any time, but being able to train to perform on a level that you want felt to risky. Klarälvsloppet half marathon was going to be the last race for the season, and now I am trying to combining rehab and training for that. If I feel that my back/hip will being able to withstand the distance and the pace, I will start, otherwise not. Now my plan is to go to Sweden again for another visit and then continuing the rehab with new exercises and the training for running and the winter season. De senaste två månaderna har varit väldigt röriga för mig när det gäller träning, med väldigt stora problem med ryggen/höften och en kort sjukdomsperiod. En vecka efter helgen med två tävlingar fick jag enorma problem med ryggen, och jag var verkligen rädd för att något var väldigt fel. Efter ett tag när det inte hade blivit bättre konsulterade jag min fysio i Sverige, som verkligen har hjälpt mig så mycket, och enligt mina symptom trodde han att det kunde vara en skada i ljumsken. Tyvärr hände detta då det var så fullbokat på färjan med alla turister, att det var svårt att boka biljetter för ett besök hos honom. Detta skedde också tyvärr mitt i semester-tider, så det var väldigt svårt att få någon tid till någon fysio här (jag fick dock en tid ganska snabbt, men tyvärr hjälpte det mig inte, men det positiva var att han inte trodde att något var trasigt eller skadat, bara att jag behövde vila och sedan långsamt börja igen. Den fysioterapeuten som jag brukar gå till här hade inte tid innan början på augusti. Jag försökte ta det väldigt lugnt under den här tiden, men jag blev inte bättre. Min fysioterapeut här sa också att hon inte trodde att något var trasigt eller skadat bara att jag långsamt behövde komma igång igen, och stärka upp baksida lår. Det var naturligtvis skönt att höra att båda trodde att inget riktigt dåligt hade skett, men ändå hade jag samma smärta när jag kom ut från besöken som tidigare. Jag bestämde mig för att åka till Sverige när det började bli lättare att boka färjebiljetter, och man också kunde komma tillbaka hem samma dag. Och som alltid kom jag ut från besöket där mycket bättre. All smärta i ryggen var nästan borta, och han sa att jag kunde göra vad jag ville igen. Naturligtvis innebar det att långsamt försöka komma tillbaka i form, men utan förbud, förutom att göra övningar som belastar ensidigt. Innan mitt besök hade jag smärta i ryggen nästan ständigt, men efter besöket är det inte lika dominerande längre. Jag kan inte förklara hur tacksam jag är för att kunna besöka honom. Jag är fortfarande ganska långt ifrån att vara helt bra, men nu kan jag fortfarande träna och behöver inte leva med ständig smärta. Tyvärr har detta inneburit att mina löpmål som jag hade, måste ändras. I nästan tre veckor tränade jag knappt alls, så Tjejmilen, som var ett stort mål för mig i sommar bestämde jag mig för att hoppa över. Naturligtvis kan jag springa 10 km när som helst, men att kunna träna för att göra det på en nivå som jag vill kändes för riskabelt. Klarälvsloppet halvmaraton skulle bli det sista loppet för säsongen, och nu försöker jag kombinera rehabilitering och träning för det. Om jag känner att min rygg/höft kommer att klara distansen och farten, kommer jag att springa, annars inte. Nu är min plan att åka till Sverige igen för ytterligare ett besök och sedan fortsätta rehabiliteringen med nya övningar, löpträna och tänka på vintersäsongen. My first longer session after the physio visit A slow morning run Hill intervals A beautiful longer run A nice run together with Marcus
0 Comments
Leave a Reply. |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
December 2024
Kategorier
Alla
|