Vasaloppet race report

Vasaloppet exhibition

Då är Vasaloppet över för denna gång och det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, eftersom jag avbröt i Hökberg.
 
Vi var på plats tidigt (04.30) och därför fick jag starta relativt långt fram i led 3. Jag hade inför loppet bestämt att gå med valla (rätt val). Jag kom bra iväg uppför första backen och sedan löpte loppet på relativt bra på myrarna och in till Smågan (trots segt före). Jag var i Smågan på 45 minuter (mot ifjol på 49 minuter). Efter det fungerade allt bra och jag tänkte att jag skulle spara lite inför Evertsberg (halva loppet) där jag tidigare år har varit trött. Jag fick vätska av Anna efter cirka 28 km i Tenäng. Då kändes allt bra. Sedan löpte allt bra på upp till Evertsberg och halva loppet. Jag visste också att jag skulle få vila efter det eftersom det kommer mycket nedförsbackar. Däremot så blev det inte så mycket vila som jag tänkt mig och när det igen började gå uppför upp mot Oxberg, så började jag märka att det gick tyngre, jag blev tröttare och jag började också få lite för mycket negativa tankar. Folk passerade hela tiden förbi mig och när jag passerat Oxberg och fick se Anna efter 65 km i Gopshus kände jag mig riktigt trött och mitt huvud kände att det började bli nog. Jag visste fortfarande att det kan vända och Anna tog sig sedan till Hökberg efter att ha manat på mig. Men där på den vägen hade jag redan gett upp och när jag såg Anna efter 71 km var det färdigt. Trots en bra placering på 1290:e plats, så steg jag av där efter lite dividerande. Jag hade i efterhand inte heller åkt så jättedåligt upp till Hökberg egentligen trots att jag tappade cirka 140 placeringar mellan kontrollerna. Jag hade också en del krafter kvar efter loppet, men det var när tröttheten kom som huvudet inte heller orkade riktigt.
 
Så här några dagar senare och fortfarande besviken på mig själv att jag bröt så funderar man ju mycket över varför man bröt. Jag var nog inte mentalt förberedd på 90 km, tänkte mer att det var som en kortare ”vanlig” tävling, som jag ville att det skulle gå bra i och sen när det började gå dåligt så gick det bara sämre och sämre. Jag var absolut i fysisk form för loppet, men inte mentalt. Har väl aldrig riktigt sett fram emot Vasaloppet och det gjorde det inte lättare under vägen. Kände redan innan starten att jag inte riktigt hade den glöd jag bör känna inför ett lopp.
 
Nu är det bara att ta lärdom av detta och lova sig själv att inte bryta något lopp om det inte är hälsovådligt. Besvikelsen efteråt har också varit väldigt tung, troligen tyngre än vad de sista 19 km skulle ha varit.
 
Lärdomar:

• Om man inte stakar Vasaloppet, så behövs mer träning på diagolning, idag ligger 90 % av den klassiska träningen på stakning
• Jobba mentalt med de olika etapperna inför loppet

 
Nu gäller det att se framåt och ta nya tag.
 
Now it has been a week since Vasaloppet and it didn’t go the way I had hoped, because I quitted in Hökberg.
 
We were at the start early (04.30) and therefore I got to start relatively far ahead in group 3. I decided to go with kick wax (the right choice). I had a good first uphill and then the race went quite well over the mires even though the conditions were quite though. I was in Smågan after 45 minutes (last year after 49 minutes). After that everything went well and I thought I should save some energy before Evertsberg (half way) where I had been tired during previous years. I got some liquid from Anna after about 28 km in Tennäng and then all felt good. Then everything went well up to Evertsberg. I also knew that I would have a chance to rest a bit after that since there are a lot of downhill slopes. But I didn’t get as much rest as I thought and when it started to go up towards Oxberg, it started to become tougher, I got tired and I also started to get a little too much negative thoughts. People passed me all the time and when I passed Oxberg and saw Anna after 65km in Gopshus, I felt really tired and my head felt that it was enough. I still knew that it could change, and then Anna went to Hökberg after having pushed me to continue. But on the way I had already given up and when I saw Anna after 71 km I had enough. Even though I was 1290 th, I stopped there after some thinking. Afterwards, I checked my time and position and I hadn’t really been skiing as bad as I thought to Hökberg, even though I lost about 140 positions between the controls. I also had some energy left after the race, but it was when the fatigue came that the neither the body nor the head didn’t manage to continue.
 
So a week after I am still disappointed with myself that I didn’t finish the race, and I have been thinking a lot about why I quitted. Probably I was not mentally prepared for 90 km, I was thinking more like it should have been a shorter "regular" race, that I wanted to perform well in, and then when it started to become though, it just went worse and worse. I was absolutely in physical form for the race, but not mentally. I have never really been looking forward to Vasaloppet and that didn’t make it easier during the race. I felt already before the start that I didn’t really had the passion for the race that I should have had.
 
Now it is just to learn from this and promise yourself to not break any races in the future unless it is harmful for your health. The disappointment afterwards has been huge, probably a lot heavier than the last 19 km would have been.
 
Lessons learned:
- If I don’t double-pole the race, I need to practise more on diagonaling, today 90 % of my classical technique-training is double-poling
- Work mentally before the race with the various parts of the race
 
Now it's important to look forward and to have another go.

All pictures except for the first one is from the day before or after the race.

Before start: a bit cold and snowy

Tennäng

Lundbäcksbackarna

Eldris