This autumn two will become three/I höst blir två tre ❤

​As the headline says we are happy to announce that we’re having a baby this autumn! In this post I am going to write a bit about the weeks so far, with focusing on the training and a bit about how I have felt since we first got to know that I was pregnant. Hang on to training for two 😊

Som rubriken antyder är vi glada att kunna berätta att vi kommer att få barn i höst. I det här inlägget tänkte jag skriva lite om veckorna hittills, med fokus på träningen och lite om hur jag har känt mig sedan vi först fick reda på att jag var gravid. Häng med på träning för två 😊

​Week 1-5: I had now idea that I was pregnant during these weeks and also competed in three long distance races during this period, Gsiesertal Lauf 30 km skate, Ridnauner Volkslauf 25 km skate and Engadin Skimarathon 42 km skate. The first race felt absolutely normal, but in Ridnauner Volkslauf I had a very high heart rate, that I had problem to get to become lower, and in Engadin Skimarathon I had problem with getting lactid acid quite fast. Afterwards, I of course understand why 😊

Vecka 1-5: Jag hade ingen aning om att jag var gravid under dessa veckor och tävlade dessutom i tre långlopp under denna period, Gsiesertal Lauf 30 km skate, Ridnauner Volkslauf 25 km skate och Engadin Skimarathon 42 km skate. Det första loppet kändes helt normalt, men i Ridnauner Volkslauf hade jag en hög puls, som jag hade svårt att få lägre, och i Engadin Skimarathon hade jag problem med att jag fick mjölksyra ganska snabbt. Nu efteråt förstår jag dock varför 😊

​Week 5: I started to feel sick the day after Engadin Skimarathon, last race for the season. Sometimes the timing is extremely good, although I had hoped for two relaxing last weeks in Toblach with great skiing and nice lunches outside. 😊 After the sickness had last for a couple of days I made a test and it was positive 😊 Even though I didn’t feel good this week, I still got three training sessions done.

Vecka 5: Jag började känna mig lätt illamående dagen efter Engadin Skimarathon, sista tävlingen för säsongen. Ibland är timingen extremt bra, även om jag hade hoppats på två avkopplande veckor i Toblach med bra skidåkning och trevliga luncher innan resan tillbaka till Åland. 😊 Efter att jag mått illa ett par dagar gjorde jag ett test som visade positivt. 😊Fastän jag inte mådde bra den här veckan, blev det ändå tre träningspass.

Amazing weather in March and I really wanted to be out skiing:)

The last skiing session for the season

​Week 6-7: These two weeks were no fun at all. Felt sick most of the time and was tired, and at the same time we had to pack and get back to Åland. These two weeks consisted only of some walks, which was best to do in the mornings/forenoons.

Vecka 6-7: Dessa två veckor var inte kul överhuvudtaget. Mådde illa mest hela tiden och var trött, och samtidigt var vi tvungna att packa och resa tillbaka till Åland. Det blev bara några promenader under dessa veckor, vilka kändes bäst att göra under morgnar/förmiddagar.

Sunbathing instead of training

One of few walks the last week in Toblach

Many morning walks by the sea when we came back to Åland

​Week 8-10: In week 8 I noticed that I actually didn’t feel worse if I run very slowly instead of walking, and that was a relief and made me very happy.😊 These weeks consisted of many runs in the forest, quite early and only in the forest, since I ”officially” was having a cold for some weeks, feeling too bad to meet people at other times than in the mornings and at midday time, and we didn't want to tell anyone yet. I apologize to everyone that I had to lie to.😉 All these runnings were so nice, but really went so slow compared to what I was used to just a couple of weeks before.

Vecka 8-10: Vecka 8 märkte jag att jag faktiskt inte mådde sämre om jag sprang mycket långsamt istället för att gå, och lättnaden och glädjen var stor.😊 Dessa veckor bestod av många löppass i skogen, ganska tidigt och bara i skogen, eftersom jag ”officiellt” var förkyld under några veckor, mådde för dåligt för att träffa människor vid andra tider än morgnar och mitt på dagen, och vi inte vill berätta något så tidigt. Jag ber om ursäkt till dem jag var tvungen att ljuga för.😉 Alla löppass var härliga, men det gick verkligen så långsamt jämfört med vad jag var van vid bara ett par veckor innan.

​Week 11-23: During these weeks I was able to train quite normal. It was strange to become faster and faster compared to how I felt during week 6-10, but still I felt far away from the physical condition I was at in February. I didn’t push in the same way as before I got pregnant, but the distance and the type of training remained quite the same. During all these weeks I still didn’t feel good in late afternoons, evenings and nights, and therefor all training sessions took place in the mornings/early afternoons.

Vecka 11-23: Under dessa veckor kunde jag träna ganska normalt. Det var konstigt att bli snabbare och snabbare jämfört med hur jag kände mig under vecka 6-10, men ändå känna sig långt från den form jag var i i februari. Jag pressade inte på på samma sätt som innan jag blev gravid, men tiden och typen av träning var i princip densamma. Under alla dessa veckor mådde jag fortfarande inte bra under sena eftermiddagar, kvällar och nätter, och därför skedde alla träningspass på morgonen/tidigt på eftermiddagen.

So happy to be back running longer runs ...

... and doing some skating ...

... and some rollerblading. Photo: Lennart Holmström

​Week 23-24: These weeks were spent in Italy (Pustertal and Venice), and it was also in these weeks I had one of first evenings that I didn’t feel sick at all, quite a nice feeling I have to say.😊 These were also some days of quite a lot of training and I was so happy to be able to do all the things that I normally do when we’re in Pustertal. Altogether it became 11 training sessions during 8 days, for example hiking/running at  2 000 m.a.s.l., a mix of double poling and skating up to Anterselva/Antholz (the famous biathlon place), lots of runnings and rollerskiing at flat parts. The only thing that didn’t feel good was going the steeper part of the world cup track with rollerskis in Toblach, the speed becomes quite high. I went one lap, but did rest of the training on the flatter part. We also spent some days in Venice where it became more running (hard to rollerski there😊), which also felt very good.

Vecka 23-24: Dessa veckor tillbringades i Italien (Pustertal och Venedig), och det var också under dessa veckor jag hade en av de första kvällarna som jag inte mådde illa alls, ganska härlig känsla måste jag säga.😊 Dessa dagar bestod också av ganska mycket träning och jag var så glad att kunna göra alla saker som jag normalt gör när vi är i Pustertal. Sammantaget blev det 11 träningspass under 8 dagar, till exempel vandring/löpning på 2 000 m.ö.h, en blandning av stakning och skate på rullskidor upp till Anterselva/Antholz (den berömda skidskytteplatsen), många löprundor och rullskidor på flackare vägar. Det enda som inte kändes riktigt bra var att köra den brantare delen av världscupbanan på rullskidor i Toblach, man kommer upp i ganska hög hastighet där. Jag körde ett varv, men resten av träningen fick ske på den plattare delen. Vi tillbringade också några dagar i Venedig där det blev mer löpning (svårt att köra rullskidor där😊), vilket också kändes väldigt bra.

So happy to be back in Pustertal and still being able to run, also at high altitude

Appr. 2 000 m.a.s.l.

Back at a special place during one of the morning runs

Rollerskiing in Toblach

Up to Anterselva, the last four kilometers are steep

Rollerskiing in Val di Casies/Gsiesertal

Morning run in Venice

​Week 25-26: Quite normal training weeks with a mix of running, rollerskiing (classic and skate), rollerblading and strength training. Everything felt still very good, but I noticed that it takes more time for me to ”get going”, when I am out running. It feels like the body need a couple of kilometers before it is awake.😊 During one of the running sessions I also felt something that turned out to be cramp in my shins. I think it was because I hadn’t drunk enough water the day before and it was very hot these days. I have also no idea if it had anything at all to do with the pregnancy or if it would arise regardless.

Vecka 25-26: Ganska normala träningsveckor med en blandning av löpning, rullskidåkning (klassiskt och skate), rollerblades och styrketräning. Allt kändes fortfarande mycket bra, men märkte att det tar mer tid för mig att "komma igång" när jag är ute och springer. Det känns som att kroppen behöver ett par kilometer innan den är vaken.😊 Under ett av löppassen kände jag också något som visade sig vara kramp i mina smalben. Jag tror att det berodde på att jag inte hade druckit tillräckligt med vatten dagen innan och det var väldigt varmt de här dagarna. Jag har inte heller någon aning om det hade något att göra med graviditeten eller om det skulle uppstått oavsett.

One of this summer's most beautiful morning run

At the top of Gesundaberget in Dalarna

Morning run in Vinäs in Dalarna

Falun, the place we spent our first four years together as a couple

Week 27 ➝ : Last weeks I have still been doing everything that I am used to but have chosen to use slower wheels when rollerskiing and to choose roads that are quite flat. The training sessions have also become a bit shorter, but I am still running up to 1,5 hours and rollerblading up to 2,5 hours.

I am extremely thankful that I can still be training as much as I do, because it really is such a big part of my life and something that really makes me feel good. I know that it is very individual how your body function, but I also think that the fact that I had so much trouble with my back and during that time worked so much to get a stronger back, torso and pelvis has helped me during my pregnancy.

Even though I maybe altogether have had five evenings when I have felt good during my pregnancy, I still have to be happy for feeling quite good otherwise: I can still train, I haven’t become that big and I still feel quite ”normal”, although a bit more and more pregnant of course.😊 But I am also very aware that it can and probably will change sometimes during the weeks that are left. To be continued😊

Vecka 27 ➝ : De senaste veckorna har jag fortfarande tränat det jag är van vid, men har valt att ha långsammare hjul när jag åker rullskidor och att välja vägar som är ganska flacka. Träningspassen har också blivit lite kortare, men jag springer fortfarande i upp till 1,5 timme och rullar upp till 2,5 timmar.

Jag är extremt tacksam för att jag fortfarande kan träna så mycket som jag gör, för det är verkligen en så stor del av mitt liv och något som verkligen får mig att må bra. Jag vet att det är väldigt individuellt hur kroppen fungerar, men jag tror också att det faktum att jag tidigare hade så mycket problem med ryggen och under den tiden arbetade så mycket med att få en starkare rygg, bål och bäcken att det har hjälpt mig nu under min graviditet .

Även om jag tyvärr har haft kanske fem kvällar när jag mått bra, får jag dock ändå vara glad för att må rätt bra annars: jag kan fortfarande träna på, jag har inte blivit så väldigt stor ännu och jag känner mig fortfarande rätt "normal", även om lite mer och mer gravid naturligtvis.😊Men jag är också mycket medveten om att det kan och förmodligen kommer att förändras någon gång under de veckor som är kvar. Fortsättning följer😊

Some rollerblading

Happy at the morning run around Mariehamn