Tålamod, tålamod och åter tålamod

Nästan gällande allt här i livet berättar människor att det är deras tålamod som lett till framgång. Det är kanske inte alltid roligt, men i de flesta fall nödvändigt. Varför skriver jag nu detta då, jo för tålamod är något jag tyvärr kommer att behöva fortsätta ha vad gäller min skada. Jag hade ju hoppats att mina problem som uppkom igen förra helgen, snabbt skulle försvinna, men så var tyvärr inte fallet. Vid mitt besök hos Erkki i tisdags sa han att jag tränar för mycket, och måste ta det lite lugnare. I början av besöket kändes det ganska jobbigt, men efter att han undersökt mig och märkt att jag inte hade så mycket smärta när han undersökte mig kändes det lite bättre. Han märkte också att mina muskler på baksida lår och säte är inaktiva. Jag har slagit ihop ett och ett, och förstått att mina problem antagligen uppkommit av en extrem belastning på ländryggen i slutet av våren. Jag jobbade otroligt mycket en period (väldigt mycket stillasittande arbete som gör sätesmusklerna inaktiva), och när sätesmusklerna är inaktiva kompenserar hamstrings och de djupa ryggmusklerna när du sträcker i höftleden, vilket ofta leder till ryggproblem. Detta tillsammans med en hel del rullskidåkning, cykling och  löpning har slitit mycket på ländryggen, eftersom det är den som till stor del fått jobba på grund av min svaga rumpa;(
Jag ska ta det lite lugnare och vara noga med att undvika allt som ger smärta. Är dock lite jobbigt eftersom både allt och inget kan göra ont. Jag fick också några övningar för sätesmusklerna som jag ska göra, och så tänker jag prova mig fram med lite övningar också för att se vad som funkar. Har tänkt mig ett upplägg där jag helt enkelt får se vad som fungerar. Övningar för de inre magmusklerna, och rumpaktiveringsövningar blir det flera gånger om dagen.

Jag måste ju också ställa den viktiga frågan i slutet av undersökningen, även om jag var väldigt rädd för svaret, huruvida han tror att jag kommer att kunna köra de planerade loppen i vinter. När han sa att det finns inget som tyder på att jag inte skulle kunna göra detta kändes det som en enorm lättnad! Fastän det för tillfället känns ganska så jobbigt, hoppas jag verkligen att jag sakta men säkert blir bättre och bättre, och mitt fokus ska ligga på att både bli av med mina problem nu, men också på att se till att undvika att de uppstår igen.

Eftersom ju träningen inte kommer att vara så särskilt spännande en tid framöver, tänkte jag ta en paus med att skriva om den tills jag har något nytt att berätta.
Fokus kommer istället att ligga på roligare saker som resan ner till Europa, planeringen för livet utomlands och vårt jobb! /Anna