From decided that we stay in Italy as long as it is possible to having to pack our belongings and going back to Finland the day after. The last couple of weeks have been mentally quite tough because of the whole corona situation. Having been in South Tyrol since the middle of January having of course meant being "close" to the corona outbreak, but at the same time "far away". We started take small measurements around the weekend we went to Anterselva seeing the biathlon world championship, for example not using the public transport. Otherwise we lived almost exactly as we normally do, working from home, training outside, eating lunch outside sometimes etc, meaning living quite risk-free from getting corona/the flu. The restrictions for South Tyrol came all of a sudden, and not long after that our accommodation got the information that they had to close down. And when that came up and we had the opportunity to go home to Åland we had to go. It tough felt very irritated and typical when we crossed the border to Austria that there weren't even a police or carabinieri there, and we were thinking that we may not even would be able to cross the border. All the way from Italy to Åland we weren't checked once, and only saw one place in Germany were they randomly checked some cars. It felt very bad and I was so sad that we had to leave. We had really been looking forward to enjoying the lovely month of March with almost all tracks open. Just skiing, enjoying the weather and having some lunches and picnics outside. We also had planned to go to Turkey, but of course also those plans had to be changed. Still, of course, we're lucky that none of us are sick, and that we still could come here, where the restrictions are less rigorous. Often we take some time to do some sightseeing when we're travel to and from Italy/Åland, but this time we were avoiding too much of that due to the situation. We still did some running in one small German village in the morning and did some running sightseeing in Hamburg, a city we hadn't visited before. The last stop we had were in Helsingborg, which we also checked out in the morning before driving the last part. Another interesting, but at the same time both good for us but also so sad, was how little you had to pay for real good hotels, about half the normal price. Back at Åland we have been in quarantine and mostly trained, taking a huge amount of walks, and trying the new home delivery service from the grocery store. Even though it is a very strange situation we have been very happy that we can be outside training and enjoying the sun and the nature. Hoping that the situation will change very soon and hoping for better days to come! Från att tagit beslutet att vi skulle stanna i Italien så länge det var möjligt till att behöva packa våra saker och åka tillbaka till Finland dagen efter. De senaste veckorna har varit mentalt ganska tuffa på grund av hela corona-situationen. Att ha varit i Sydtyrolen sedan mitten av januari har naturligtvis inneburit att vara "nära" coronautbrottet, men samtidigt rätt så "långt borta". Vi började vidta lite åtgärder helgen som vi åkte till Anterselva för att se VM i skidskytte, till exempel struntade vi att använda kollektivtrafiken. Annars levde vi nästan exakt som vi brukar, arbetade hemifrån, tränade ute, åt lunch på uteserveringar ibland osv, vilket betyder att vi levde ganska riskfritt från att bli smittade av coronaviruset/influensa. Begränsningarna för Sydtyrolen kom plötsligt och inte länge efter beslutet fick vårt boende information om att de var tvungna att stänga. Och när det skedde och vi hade möjlighet att åka hem till Åland var vi tvungna att fara. Det kändes dock väldigt irriterande och typiskt när vi korsade gränsen till Österrike att det inte ens fanns en polis eller carabinieri där, och vi hade förberett oss på att det skulle kunna vara problematiskt att ens passera gränsen. Under hela resan från Italien till Åland kontrollerades vi inte en gång och en endast på en plats i Tyskland kontrollerade de slumpmässigt vissa bilar. Det kändes väldigt tråkigt och jag var väldigt ledsen att vi var tvungna att lämna Toblach. Vi hade verkligen sett fram emot att njuta av marsmånad med nästan alla spår öppna. Åka skidor, njuta av vädret och äta lunch och picknicka ute. Vi hade också planerat att åka till Turkiet, men naturligtvis ändrades också dessa planer. Självklart är vi naturligtvis glada och tacksamma att ingen av oss är sjuka och att vi fortfarande kunde ta oss till hit, där restriktionerna är betydligt mindre stränga. Ofta brukar vi passa på att sightseeinga när vi reser till och från Italien/Åland, men den här gången undvek vi alltför mycket av det på grund av den speciella situationen. Vi passade dock fortfarande på att ta en morgonjogg i en liten tysk by en morgon och gjorde lite joggingsightseeing i Hamburg, en stad som vi inte hade besökt tidigare. Det sista stoppet vi hade var i Helsingborg, som vi också kollade in lite på morgonen innan vi körde den sista etappen. En intressant sak, på ett sätt bra för oss men samtidigt också ledsamt, var hur billiga riktigt fina hotell var, ungefär hälften av vad de normalt sätt brukar kosta. Tillbaka på Åland är det karantän som har gällt och vi har mest tränat, gått en massa promenader och provat den nya hemleveranstjänsten från mataffären. Trots att det är en väldigt konstig situation är vi väldigt glada över att vi kan vara ute och träna och njuta av solen och naturen. Hoppas på att det snart vänder och på bättre dagar framöver! On the way back to Åland Back at Åland
0 Comments
Leave a Reply. |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
September 2024
Kategorier
Alla
|