Race report: Pustertaler Skimarathon 42 k free technique

​Pustertaler Skimarathon 42 k free technique
​
Last Sunday I (Anna) went Pustertaler Skimarathon 42 k free technique. It is quite a spectacular race since almost the whole race is an "uphill" (from around 1150 to 2000 m.a.s.l.) and the last 12 k go from around 1400 to 2000 m.a.s.l. It was very hard to really imagine how the last part of the race would be. I know the absolute last kilometres since I have gone them several times (there are up at Prato Piazza/Plätzwiese), but the rest of the 12 k were new to me.

My plan for the race was to split the race into three parts, the first 30 k, the 7 k uphill and the last 5 k up on Prato Piazza/Plätzwiese on 2000 m.a.s.l. Since I have been skiing a lot on the course (except for the 7 k) I set a goal on how hard I think that I could go the first 30 k, then take the last 7 k as fast as I could, and then I again had set a pace for the last 5 k.

I found it though to set up a goal when it comes to a place, since either the athletes were a lot better than me, or I didn’t know that much about them. I think that my place was probably what I could have expected, at a very good day I maybe could have beaten one or two more participants.

I was planning to go with Marcus’s fluid belt with tube but since it froze on Saturday’s race, and I know that there were only two official refreshment station I chose to take a “normal” liquid belt (that you must take off while drinking). I know that it would cost me some time, but still I found it more important to be sure that I would get liquid during the race. It went of course well to drink, but unfortunately, I lost positions in the few downhills where I chose to drink. I also knew that it was important to get something more than just sport drinks during the race, so I also taped gels and some chocolate on my trousers and liquid belt. Altogether it went okay, but of course it is better if you get energy directly in your hand by someone else (Marcus could not give me something because the road up to Prato Piazza/Plätzwiese closed at the same time as the race started.)

In all I think that I did what I could. I could keep the pace that I was hoping for, if I would have a good day, for the first 30 k. The uphill didn’t go fast, but I really had no idea exactly what to expect, and I kept around the pace that I was thinking that I could keep. Unfortunately, I didn’t have the power to push as hard as I had hoped for the kilometres up at Prato Piazza/Plätzwiese. I know that the track there is tough, but I still thought that I would have had the power the push a bit harder, but my body was tired, and my legs also started to cramp. Although I think that I performed at for me at a quite high level, am I still unfortunately disappointed that I am not better than I am.

Conditions: around - 8 degrees in the start and around -2 degrees at the finish, mostly cloudy, almost no wind

Skis: Madshus F3, satisfied with my skis, in one of the few downhills where I had someone near me, I had good glide

Pustertaler Skimaraton 42 km fri teknik

Förra söndagen åkte jag (Anna) Pustertaler Skimarathon 42 km fri teknik. Det är ett ganska spektakulärt lopp eftersom nästan hela loppet går uppför (från cirka 1 150 m.ö.h. till 2 000 m.ö.h.) och de sista 12 km går från cirka 1 400 till 2 000 m.ö.h. Det var svårt att föreställa sig hur den sista delen av banan skulle vara. De absolut sista kilometrarna känner jag bar till (uppe på Prato Piazza/Plätzwiese), men resten av de 12 km hade jag aldrig åkt tidigare.

Min plan för loppet var att dela upp loppet i tre delar, de första 30 km, den 7 km långa tuffa uppförsbacken och de sista 5 km uppe på Prato Piazza/Plätzwiese på 2 000 m.ö.h. Då jag skidat en hel del på banan och känner till den utan och innan (förutom de 7 km) satte jag ett mål om vilken fart jag trodde att jag kunde hålla de första 30 km, sedan helt enkelt ta mig upp så fort som möjligt för den 7 km långa backen, och sedan satte jag ett mål om vilken fart jag trodde att jag kunde ha den sista delen.

Jag tyckte att det var svårt att sätta ett riktigt mål när det kommer till placering, eftersom antingen var åkarna mycket bättre än jag, eller så visste inte så mycket om dem. Jag tror att min placering förmodligen var vad jag kunde ha förväntat mig, en mycket bra dag kunde jag kanske ha slagit en eller två åkare till.
Jag hade tänkt åka med Marcus vätskebälte med slang, men eftersom det frös under lördagens lopp, och jag visste att det bara fanns två officiella vätskestationer längs banan valde att ta ett ”vanligt” vätskebälte (som du måste ta av när du dricker ur). Jag vet att det skulle kosta mig lite tid, men jag tyckte att det var viktigare att vara säker på att jag skulle få i mig vätska under loppet. Det gick såklart bra att dricka ur det, men tyvärr förlorade jag positioner i de få nedförslöpor där jag valde att dricka. Jag visste också att det var viktigt att få i sig något mer än bara sportdryck under loppet, så jag tejpade också geler och lite choklad på mina byxor och vätskebälte. Sammantaget gick det helt okej, men det är självklart bättre om du får vätska och energi direkt i din hand av någon annan (Marcus kunde inte ge mig något eftersom vägen upp till Prato Piazza/Plätzwiese stängdes samtidigt som loppet startade.)

Sammantaget tycker jag att jag presterade det jag kunde. Jag kunde hålla den fart som jag hoppades på, under en bra dag, de första 30 km. Stigningen på 7 km gick inte fort, men jag hade verkligen ingen aning om vad jag skulle förvänta mig, och jag höll runt den fart som jag trodde att jag kanske kunde hålla. Tyvärr hade jag inte kraften att trycka på så hårt som jag hade hoppats på de sista kilometrarna uppe på Prato Piazza/Plätzwiese. Jag vet att banan där är tuff, men jag hade ändå hoppats på att kunna gå lite hårdare där, men kroppen var trött, och mina ben började också krampa. Även om jag tycker att jag presterade på en ganska hög nivå för mig är jag tyvärr ändå besviken över att jag inte är bättre än jag är.

Förhållanden: Runt - 8 grader i start och runt -2 grader i mål, mestadels mulet, nästan ingen vind

Skidor: Madshus F3, nöjd med mina skidor, i en av de få nedförslöpor där jag åkte tillsammans med någon annan hade jag bra glid