Marcus's injury

12/20/2022

Oberengadin Spital in Samedan

As I wrote earlier Marcus had a biking accident in Turkey four weeks ago. He fell of the bike and crashed with his head and arms down in the tarmac in a steep downhill. We were lucky that in the first car that stopped were two doctors/nurses and they immediately told him to stay calm and don't move, and then called an ambulance. The obvious thing that had happened were three broken/dislocated fingers, because they just were in the wrong direction. The ambulance took him to a state hospital where he had a tomography of the whole upper body, and of course the fingers. After around two hours they had checked the X-rays and then a doctor just put the fingers right, putting the hand in plaster and then we were sent home. They did nothing to the wounds in his face and the other arm that he said that hurt a lot. After having consulted a physioterapeut back home we decided that he should go to the private hospital to get his other arm checked. Here the reception and control was so much better. There they saw that he had a gap in the arm and recommended plaster for one month, but after some consultation with another orthopaedist the recommendation was 10-14 days in plaster. Here they also fixed his wounds in his face. After having decided that we should go to Livigno (one reason was also that Marcus would probably get better help in the near of Livigno than here on Åland), he got an appointment at a hospital in Samedan in the Engadin Valley the day after we had come to Livigno. So, on our first day in Livigno we took the car an hour over a mountain pass to Samedan. We got a very nice welcome and a good “feeling” for the hospital. They did a total check-up of what had happened during and after the accident, checked the X-rays, but also took new ones of both the fingers and the other arms. They also checked his fingers with ultrasound, and then they say that he had a more “severe” injury on one of his injured fingers, and the doctor said that he could get trouble with that finger later and probably pain. After having discussed it, and the period of convalescence (having the cross country-skiing season in mind), we decided that he should do the surgery. The doctor had time the same day, so in the afternoon/early evening he went to surgery, and around 9 o’clock in the evening we could go back home. A long day, especially for Chiara, but also a day when all of us got taken care of very well. Two days later we were back at the hospital where they took of the plaster from the fingers and 5 days after the surgery we went back for X-rays of fingers and elbow again and they took off the stitches from the face and, and 6 days after it was time for the first ergotherapy session for the fingers. Our stay in Livigno ended with a last visit on our way back to Åland. Then they took away the stitches from the fingers and did a last X-ray of the elbow. To sum it up, an excellent reception, and very nice when all the nurses and doctors spoke almost fluent English. It also felt very good to be at a place, where cross country-skiing is very big, to get a better understanding for a fast, smart and convenient rehabilitation. Now the rehabilitation consists of both ergotherapy for the fingers and physiotherapy for the arm, and even though you always want the recovery to be faster, still both the arm and fingers getting better and better every day.

Practising some kind of cross country-skiing outside the hospital

Som jag skrev tidigare var Marcus med om en cykelolycka i Turkiet för fyra veckor sedan. Han föll över styret, kraschade och åkte med huvudet och armarna ner i asfalten i en brant nedförsbacke. Vi hade tur att i den första bilen som stannade var två läkare/sjuksköterskor och de sade omedelbart åt honom att hålla sig lugn och stilla och sedan ringde de efter en ambulans. Det uppenbara som hade hänt var tre brutna fingrar/fingrar ur led, eftersom de stod rätt ut. Ambulansen tog honom till ett statligt sjukhus där de gjorde en tomografi över hela överkroppen, och naturligtvis också fingrarna. Efter cirka två timmar hade de kontrollerat röntgenplåtarna och sedan drog en läkare dem rätt, satte handen i gips och sedan fick vi åka hem. De gjorde ingenting åt såren i ansiktet och den andra armen som han sa att gjorde väldigt ont. Efter att ha konsulterat en fysioterapeut hemma beslutade vi att han skulle åka till det privata sjukhuset för att få sin andra arm kontrollerad. Här var mottagandet och kontrollen så mycket bättre. Där såg de att han hade ett glapp på 3 mm i armen och rekommenderade gips i en månad, men efter samspråk med en annan ortoped var rekommendationen 10-14 dagar i gips. Här sydde de också hans sår i ansiktet. Efter att ha tagit beslutet att vi skulle åka till Livigno (en anledning var också att Marcus förmodligen skulle få bättre hjälp i Livigno/området kring Livigno än här på Åland), fick han en tid på ett sjukhus i Samedan i Engadindalen dagen efter att vi hade kommit till Livigno. Så under vår första dag i Livigno tog vi bilen en timme över ett bergspass till Samedan. Bemötandet var verkligen toppen och vi fick en bra "känsla" för sjukhuset. De gjorde en komplett kontroll av vad som hade hänt under och efter olyckan, kollade röntgenplåtarna, men tog också nya av både fingrarna och den andra armen. De kontrollerade också fingrarna med ultraljud, och då märker de att han hade en lite "allvarligare" skada på en av sina skadade fingrar, och läkaren sa att han kunde få besvär med det fingret senare och förmodligen smärta. Efter att ha diskuterat utlåtandet och konvalesensperioden (med längdskidsäsongen i åtanke) beslutade vi att han skulle göra operationen. Läkaren hade tid samma dag, så på eftermiddagen/tidig kväll opererades han och cirka nio på kvällen kunde vi åka hem igen. En lång dag, särskilt för Chiara, men också en dag då vi alla togs om hand mycket bra. Två dagar senare var vi tillbaka på sjukhuset där de tog av gipset från fingrarna och 5 dagar efter operationen åkte vi tillbaka för röntgen av fingrar och armbåge igen och de tog bort stygnen från ansiktet och 6 dagar efter operationen var det dags för första gången med ergoterapi för fingrarna. Vår vistelse i Livigno slutade med ett sista besök på väg tillbaka till Åland. Då tog de bort stygnen från fingrarna och gjorde en sista röntgen av armbågen. Sammanfattande fick vi ett utmärkt bemötande och det var väldigt skönt när alla sjuksköterskor och läkare talade nästan flytande engelska. Det kändes också mycket bra att vara på en plats, där längdskidåkningen är väldigt stor, för att få en bättre förståelse för en snabb, smart och lämplig rehabilitering. Nu består rehabiliteringen av både ergoterapi för fingrarna och fysioterapi för armen, och även om man såklart alltid vill att rehabiliteringen ska gå snabbare, blir både armen och fingrarna bättre och bättre varje dag.