Today we're going to present some (hopefully) inspirational pictures of a perfect summer vacation if you like to be active, love the outdoor and enjoy great food and amazing sceneries. All these photos are taking at hikes at different places in the Dolomites. Some pictures are taken in April and some in May and June. Although you may think, that it is the time of year that decides if there is snow or not at the pictures, but actually it is the height. For example, when we did the hike at Passo Falzarego in June we were not able to reach Rifugio Lagazuoi at 2755 m.a.s.l. because of the snow, but at the same time it was absolutely no snow at 1537 m.a.s.l. in San Cassiano at the same time. This is a reason why it is very important to check webpages for information about the hikes you are going to do and also the reason why the summer season starts quite late in the Dolomites, sometimes not before middle/end of June. Idag presenterar vi några (förhoppningsvis) inspirerande bilder av en perfekt sommarsemester om du gillar att vara aktiv, älskar att vara utomhus och tycker om att njuta av god mat och fantastiska vyer. Alla dessa bilder är tagna under vandringar på olika ställen i Dolomiterna. Några bilder är tagna i april och några i maj och juni. Man skulle absolut kunna tro att det årstiden som bestämmer om det finns snö eller inte på bilderna, men det är faktiskt höjden. När vi gjorde vandringen i Passo Falzarego i junimånad kunde vi inte nå Rifugio Lagazuoi på 2755 m.ö.h. på grund av snön, men samtidigt var det absolut ingen snö på 1537 meters höjd i San Cassiano vid samma tidpunkt. Det här är anledningen till att det är väldigt viktigt att kontrollera på webbsidor för information om de vandringar du ska göra, och även orsaken till att sommarsäsongen börjar ganska sent på många ställen i Dolomiterna, ibland inte förrän i mitten av juni. In the near of San Cassiano Passo Falzarego Lago di Braies Valle di Casies/Gsiesertal Passo Stalle/Staller Sattel and Lago di Anterselva/Antholzer See Percha Cortina d'Ampezzo
0 Comments
Today I'm going to present a little gem in the Dolomites, lovely Alleghe. Alleghe is a lovely place just by a lake, at the foot of the majestic Dolomites. Its location right by a lake makes the place a bit different compared to many other villages and towns in the Dolomites.
We have visited Alleghe twice, once in late April and once in June. Both times we had a fantastic weather, which of course made the experience even better. The place is popular for skiing in the winter and for hiking in the summer. Our last visit to Alleghe was this spring and then there were many skiiers who went offpist just a couple of miles up in the mountains from Alleghe, it looked absolutely amazing in the sunshine and the heat. This is probably one of the coolest things about living in the Dolomites, you can have both summer and winter ay the same day! During the winter, the village's own ski area offers more slopes than Sweden's largest ski resort, which says a lot about the skiing opportunities if you live here. And within only about a 25 minutes long bus ride is more than 500 km of pistes waiting for you! A great thing by visiting Alleghe if you travel by plane to Italy is that the village is only two hours from Venice, with the airports Venice Marco Polo and Treviso Airport. /Anna Alleghe är en jättefin ort precis vid en sjö, vid foten av de mäktiga Dolomiterna. Just dess läge precis vid en sjö gör orten lite annorlunda jämfört med många andra orter i Dolomiterna. Vi har besökt Alleghe två gånger, en gång precis i slutet på april och en gång i juni. Båda gångerna var det fantastiskt fint väder, vilket ju såklart gjorde upplevelsen ännu bättre. Orten är populär för skidåkning på vintern och för vandringar på sommaren. Vårt andra besök i Alleghe var nu i våras och då var det många som åkte offpist bara ett par mil upp i bergen, såg helt underbart ut i solskenet och värmen. Detta är nog en av de häftigaste sakerna med att bo i Dolomiterna, att du på många ställen kan få både sommar och vinter på samma dag! Under vintern bjuder byns egna skidområde fler nedfarter an vad Sveriges största skidort bjuder på, vilket säger en hel del om möjligheterna till skidåkning om du bor här. Inom bara cirka 25 minuters bussresa finns mer än 500 km pist som väntar på dig! En stor fördel om du vill besöka Alleghe och reser med flyg till Italien är att orten ligger endast två timmar från Venedig med flygplatserna Venedig Marco Polo och Treviso flygplats. /Anna Lago di Braies/Pragser Wildsee is a very beautiful, quite famous lake, in the end of the the valley Val di Braies/Pragsertal. The lake is one of the deepest lakes in the Dolomites, and it is situated at 1 500 m a.s.l. Around, the Dolomites tower above the lake with Croda del Brecco/Seekofel as its highest point (2 800 m a.s.l.). Lago di Braies/Pragser Wildsee är en mycket vackert belägen sjö i slutet av Val di Braies/Pragsertal. Sjön är en av Dolomiternas största och djupaste sjöar och ligger på 1 500 möh. Runt omkring sjön reser sig Dolomiterna med Croda del Becco/Seekofel som högsta punkt (2 800 möh). The beauty of the lake in summer as well as winter and the great hiking opportunities, for easy as well as tougher hikes, attract lots of vistors. You can choose between a walk around the lake, tougher hikes for several hours with the lake as a starting point, or just a coffee or lunch at Hotel Pragser Wildsee. The easiest trail is the one around the lake, distance 3,6 km and a total ascent of only 86 meter. Being very easy it suits both beginners as well as families with kids. Sjöns skönhet såväl under vintern som sommaren och de goda möjligheterna till både lätta och tuffa vandringar lockar mängder med besökare. Du kan komma hit för en vandring runt sjö, för att välja någon av alla de andra vandringarna med utgångspunkt eller för bara en kaffe eller lunch på Hotel Pragser Wildsee. Den lättaste vandringen är en tur runt sjön, en tur på 3,6 km och endast 86 höjdmeter. Turen går på bra leder och passar bra för såväl oerfarna vandrare som familjer med barn. Another easy hike follow the east part of the lake, and then turn to the west along trail nr 19 to Malga Foresta/Grünwaldalm, a beautiful alp meadow. The hike is only 2,2 km and the total ascent is 118 meters. (The following four pictures). En annan lätt vandring följer sjöns östra sida för att därefter vika av västerut längs med nr 19 till Malga Foresta/Grünwaldalm, en mycket vacker äng. Upp till Malga Foresta är det 2,2 km och 118 höjdmeter. (De följande fyra bilderna) If you're looking for a bigger challenge there are lots of trails for hiking boots as well as snow shoes that take several hours. You can for example hike up to Rifugio Biella/Seekofelhütte, 6,2 km and a total ascent of around 950 meters.
Vill du ha en större utmaning finns också flera vandringsleder på flera timmar för såväl sommarvandringar som för vandringar med snöskor på vintern. T.ex. kan du vandra upp till Rifugio Biella/Seekofelhütte, en vandring på 6,2 km och cirka 950 höjdmeter. One of our favorite valleys in South Tirol is Valle di Casies/Gsiesertal, perfect for both hiking and cross country-skiing. Today I will present a great hike, and next post will be about skiing in Valle di Casies. One lovely day in April we did a hike in Valle di Casies. The plans from the beginning was to take a short and not very strenuous hike, but we did end up with an almost three our long hike with an ascent of over 700 meters. The reason for that was that in the beginning the hike was quite easy, and after a while we got quite curious about what was hidden behind a mountain in the end of the valley. It turn out to be a lot of snow and Austria:) En av våra favoritdalar i Sydtyrolen är Valle di Casies/Gsiesertal, perfekt för både vandring och längdskidåkning. I nedanstående inlägg får ni följa med på en vandringstur, och nästa inlägg kommer att handla om längdskidåkning i dalen. En underbar dag i april gjorde vi en vandring i Valle di Casies. Från början var tanken att det skulle bli en kort och lätt vandring, men det slutade med att vi vandrade i tre timmar och tog 700 höjdmeter. Orsaken till detta var att i början var vandringen väldigt lätt, och efter ett tag blev lite nyfikna på vad som fanns bakom ett berg i slutet på dalen. Det visade sig vara väldigt mycket snö och Österrike:) This was a hike that was, as already written, easy in the beginning, but the end was quite steep and since it was the beginning of April there was still quite a lot a snow. Detta var en vandring som ju redan nämnt var lätt i början, men mot slutet var det ganska brant och eftersom det bara var i början på april dessutom ganska mycket snö. On our way down we had a nice encounter with a very old woman telling us about how it had been to go to school in the valley before the Second World War; everyone that were speaking German suddenly had to change to Italian. And by the way she was not heading for the peak, she said she was too old for that now:)
På vår väg ner mötte vi en gammal tant som berättade om hur det hade varit att gå i skola i dalen före andra världskriget då alla som pratade tyska plötsligt måste slå om till att prata italienska. Och nej, hon var inte på väg uppför toppen, det tyckte hon att hon var för gammal för:) En söndag passade vi på att göra en lite kortare vandring för att kolla in jordpyramiderna i Plata i kommunen Percha nära Brunico. Från Toblach är det en bilresa på cirka 35 minuter. Jordpyramider, eller jordpelare som de också kallas, har uppkommit när moränlera formats av nedströmmande regnvatten och bäckar. Stenarna som ligger på toppen av dessa pelare har från början legat inneslutna i leran eller på ytan av den och därigenom skyddat jordpartierna som ligger under. I Plata har denna erosion pågått sen 1880-talet, och pyramiderna ändras hela tiden. One Sunday we went for a shorter hike to check out the earth pyramides in Plata i the commune of Percha close to Brunico. From Dobbiaco a drive of appr 35 minutes. Earth pyramides, or earth pillars, as they are also called, have arisen when boulder clay has been formed of pouring rainwater and streams. The stones that lie on the top of these pillars have once lied inside or on the top of the mud and thereby protected the parts of earth that are lying under them. In Plata, this erosion has been going on since the 1880s, and the pyramides are changing all the time. Vill man bara besöka jordpyramiderna kan man göra en enkel vandring på bara ett par minuter, men man kan också göra en lite längre rundvandring då man också bjuds på en väldigt vacker utsikt över ängar och ända bort till skidområdet Kronplatz som ligger på andra sidan Val Pusteria/Pusterdalen. Gör man denna vandring får man dock vara beredd på att ena vägen är en extremt brant skogsväg, vilken kan vara svår att vandra särskilt om det har regnat eller ligger lite snö kvar. If you just want to visit the pyramides in Plata you can do a short hike for just a couple of minutes, but you can also do a longer hike in the area with beautiful views over meadows all the way to the ski resort of Kronplatz that lies on the other side of Val Pusteria/Pustertal. If you do that hike you have to be prepared that one part of the trail is really steep, and can be very hard to hike especially if it has been raining or if there is still snow left. I Sydtyrolen (Alto Adige) kan man träffa på dessa pelare på flera ställen, men de finns också bland annat i Serbien, Kappadokien i Turkiet och Utah i USA.
I South Tirol (Alto Adige) you can see these pillars in several places, but you can also found them in Serbia, Cappadocchia in Turkey and Utah in the US. Hiking in Anterselva up to Passo Stalle One of our most beautiful days in the Dolomites was a day in May when we did a hike up to Passo Stalle from Lago di Anterselva. It was a lovely, sunny day with a temperature of around 22 degrees. Since it was some snow left in the mountains we had to take another trail than planned, a trail parallell to the regular road for cars and motorcycles. In most places quite an easy path but still with a difference in altitude of appr 400 meters. One of the greatest thing with this hike was the sun and the warmth in such a great contrast to the snow and ice on the top of the pass. It was so nice to be able to hike in just a t-shirt and shorts, and then still se the ice and snow when we reached the top. Passo Stalle or Staller Sattel is a pass between Italia and Austria, and a very popular crossing especially for motorbikes. There are two things to remember if you want to cross the pass, one is to check that it is open (for example on: http://alpenrouten.de/Staller-Sattel-Stallersattel-Stalle-Passo_point479.html ) and the other thing is to be aware of that you can only cross the pass at certain times. After coming back down to Anterselva we had a picknick by the beautiful Lago di Anterselva and finish the day in the best way, with a swim in the lake. Very nice and fresh:) Vandring i Anterselva upp till Passo Stalle
En av våra finaste dagar i Dolomiterna var en dag i maj när vi vandrade upp till Passo Stalle från Lago di Anterselva. Det var en jättehärlig, varm och solig dag med cirka 22 grader i luften. Eftersom det var en del snö kvar i skogen var den leden vi tänkt ta stängd och istället fick vi ta en annan led, en led som löpte ganska parallellt med huvudvägen för bilar och motorcyklar. Oftast en ganska lätt led, men ändå tog vi cirka 400 höjdmeter. En av de härligaste sakerna med denna vandring var solen och värmen i kontrast till snön och isen som låg kvar uppe på toppen av passet. Det var så skönt att kunna vandra i bara t-shirt och shorts men ändå se isen och snön när vi kom upp till toppen. Passo Stalle eller Staller Sattel är ett pass mellan Italien och Österrike, och mycket populärt bland särskilt motorcyklister. Det är två saker man ska komma ihåg om man vill korsa detta pass. Kontrollera att det är öppet (när vi var där skulle passet öppna dagen efter) http://alpenrouten.de/Staller-Sattel-Stallersattel-Stalle-Passo_point479.html ), och det andra är att komma ihåg att du bara kan korsa passet vid vissa tider. Efter att vi kom tillbaka ner till Lago di Anterselva hade vi picknick och avslutade dagen på bästa sätt, med ett dopp i sjön. Väldigt härligt och uppfriskande:) ... som bestått av JOBB, NJUTNING, TRÄNING, mat och sömn. Dock lite för lite av den sista delen den senaste tiden. Maxar tiden som är kvar! Helt fantastisk vandring upp till Passo Stalle mellan Italien och Österrike som avslutades med picknick och bad: Rullskid-/Rollerbladespass på Nordic Arena som också avslutades med bad. Och på det lite kaffe, glass och strudel:): Lite lek på ett utegym i närheten: Marcus testade på första delen av Giro d' Italia-sträckan från San Candido som går av stapeln den 26.5. Han skrapade ihop 1 700 höjdmeter på 3,5 timmar. Jag vandrade i Cortina under tiden:
Förra veckan skidade vi ännu både på längden och utför, men nu är det rullskidor/rollerblades, löpning och vandring som gäller. Sista skidpasset blev i Anterselva lördagen förra veckan. Lite synd att de inte fortsätter att pista och spåra där för ännu förra fredagen var spåren näst in till perfekta tidigt på morgonen. Inför lördagen hade de dock inte fixat till dem alls, och när jag frågade en kille som jobbade i uthyrningsshopen trodde han inte att de skulle göra ngt mer åt dem, så då bestämde vi att lördagens skatepass fick vara det sista. Inget vidare, i synnerhet för mig, att åka banor som går mycket uppför och nerför där man inte får fast skidorna:( Läste att i Orsa skulle de ha spåren öppna ännu i påsk, vilket gjorde en lite avundsjuk:) Vintern har verkligen varit helt fantastisk här, men gillar man vårskidåkning långt in i april/maj ska man satsa på Norden. Nu blir det som sagt rullskidor, rollerblades, löpning och cykling framöver. För mig blir det dock verkligen att känna in kroppen, se vad som passar bäst att träna, och i synnerhet att göra det försiktigt. Känner att nu måste jag verkligen se till att mitt rygg-/höftproblem löser sig!
I söndags var vi till ett ställe som heter Plätzwiese (på tyska) eller Prato Piazza (på italienska). Det är en bergsplatå som ligger på 2 000 meters höjd och erbjuder längdskidåkning på hög höjd. Vi satsade på att åka dit för att kunna ladda på hög höjd inför Vasaloppet, som många landslag har gjort inför VM. Eller var det kanske bara för ett lite annorlunda skidpass, och för att testa på hur kroppen reagerar på hög höjd:) Svenskarna har ju varit i Seiser Alm, som ligger 1,5 timmes bilresa från Toblach. Plätzwiese ligger cirka 20 km från Toblach västerut mot Brunico. På vintern kan man bara ta sig upp dit med bil innan klockan 10 och efter klockan 16, eftersom det finns begränsat med parkeringsplatser. Övriga tider kan man ta bussen upp dit. På sommaren kostar det om man vill åka bil upp, antagligen för att det är så populärt att vandra här då. Vi hade tänkt ta ett lugnt 2 timmarpass, och trodde att det skulle vara relativt platt uppe på Plätzwiese, men det visade sig vara ganska kuperat och med tanke på den höga höjden, så började pulsen rusa ganska snabbt. Däremot vägdes den tunga banan upp av det fantastiska vädret och utsikten man fick däruppe. Totalt har de 6 km skidspår, varav 4 km var öppna i helgen för klassisk åkning. Efter passet så stannade vi och tog en lunch på en av de 2 restaurangerna, som finns där uppe, och med tanke på att det bara är mitten på februari så var värmen helt otrolig. De var folk som bara satt i T-shirt. Till lunch så delade vi på Wienerschnitzel med stekt potatis till huvudrätt och Kaiserschmarrn till efterrätt, en typisk rätt för Sydtyrolen, som är en blandning mellan plättar, pannkaka och sockerkaka. Mums! Och till Wienerschnitzeln måste man ju bara dricka en Weissbier :).
Plätzwiese passar bra om man vill prova på längdskidåkning på hög höjd, men vill man njuta av riktig bra spår finns det andra ställen som är bättre. Plätzwiese erbjuder också flera vandringsleder och möjligheter till off-pist-åkning. Januari: 2016 börjar med en skål i champagne i Lillehammer. Hela nyårshelgen spenderade vi på Lillehammer Fjellstue med skidåkning, bastubad, god mat, hundspann och ännu lite mer skidåkning:) Vid julen hade också Marcus bestämt sig för att åka Vasaloppet, så den ordentliga träningen på snö började här! Annars var tyvärr januari en ganska jobbig månad med tanke på turbulensen inom hockeyn. Februari: En händelserik månad. Marcus bestämde sig för att säga upp sig från jobbet, och jag att ta tjänstledigt från mitt jobb. I samma veva bestämde vi oss också för att åka utomlands till hösten, och att satsa på vårt företag. Vi hann också med att åka Orsa Skimaraton som seedningslopp inför Vasaloppet. Mars: Jag åker Vasaloppet, och tyvärr får Marcus kasta in handduken pga ryggont. Annars upptas tankarna mycket av jobben och höstens flytt. Vi bestämmer oss för att vara i Toscana i början och därefter i Dobbiaco/Toblach för att kunna satsa på skidåkningen, med en sväng till Turkiet däremellan. April: Månaden börjar med ett besök hos våra goda vänner i Upplands Väsby, alltid lika skoj! Annars bjuder månaden på mycket jobb med företaget, och vi lyckas få en stor arbetsgivare! Marcus genomgår också en operation för plika, en knäskada. Maj: En månad med massor av jobb och planering! Vi startade också träningen inför skidsäsongen, och med facit i hand blev det lite för mycket på en gång:( Vi hade också en fantastiskt fin helg på landet hos mina föräldrar med sommarvärme redan i maj. Välbehövlig avkoppling! Juni: En inte alltför roligt månad då jag fick reda på att jag har diskbråck och stressreaktion i ryggen efter en MR i Åbo. Mycket träning för Marcus medan det i princip bara handlade om vila för mig. Midsommar firade vi med mina föräldrar och släkt. Juli: Månaden började med ett besök av våra vänner från Upplands Väsby. Det blev en riktigt mysig helg på landet! Vi firade också 5-årig bröllopsdag med en heldag på sjön! Annars handlade månaden mycket om båtliv överlag, vi hann med en tur till Rödhamn med goda vänner, en tur till Kobba Klintar med några andra goda vänner, en vecka på Marcus föräldrars stuga på Kumlinge, en dagstur till Kumlinge för en mycket viktigt 5-kamp:) hos två av Marcus småkusiner, några dagar vid havet hos mina föräldrar och flera kortare båtturer. För mig handlade månaden också väldigt mycket om rehab och ännu mera rehab, medan Marcus tränade på med mycket rullskidor och en del löpning. Augusti: Den stora packarmånaden:) Augusti handlade mycket om att få det sista fixat innan flytten. Annars fokuserade vi en hel del på företaget och att hinna träffa så många som möjligt! En hel del träning och en sväng till Upplands Väsby och en utekväll i Stockholm hann vi också med. I slutet på augusti bar det så iväg. Först ett stopp i Linköping där vi hade några riktigt fina dagar hos goda vänner, med en hel del roliga aktiviteter. Därefter bar det iväg mot Tyskland för lite nostalgi för mig som tidigare varit många gånger på flera av platserna vi besökte. Innan vi åkte vidare till några goda vänner i Freiburg hann vi med ett besök i Frankrike, Strasbourg också. Vi tillbringade de två sista nätterna i Freiburg, och hade två riktigt trevliga dagar där, innan vi åkte vidare genom Tyskland, Schweiz (med ett stopp i Lugano) och Italien till Volterra. September: September handlade mycket om att komma in i nya rutiner, bestämmande hur vi skulle lägga upp arbetsuppgifterna mellan oss, jobb, njutande av utsikten:), poolhäng och lite utfärder. Vi var en sväng till kusten för lite sol och bad, besökte en vinfestival, gick en matlagningskurs, var på fotboll i Florens (Fiorentina-AC Milan), lärde oss lite mer om viner på en lyckad vinprovning och besökte staden San Gimignano. Vi blev lite bekanta med ett belgiskt par som bodde i ett av grannhuset och fick en del bra tips av dem. Vi åt också ute lite och provade en del mat och dryck under denna månad. Oktober: I oktober låg mycket fokus på jobb. Men vi hann också med en utflykt till Pienza och Siena, två fina städer i Toscana, och uppleva en väderförändring som innebar poolhäng ena dagen till mössa på träningen dagen efter. Månaden avslutade vi i Alanya i Turkiet, då vi umgicks med mina föräldrar, provade på all inclusive och fick uppleva riktig sommar igen. Träningsmässigt blev det många löp-, rullskids- och cykelpass för Marcus, medan jag testade på crosstrainer, och till min stora glädje märkte att det fungerade ganska bra. November: Vi började månaden i Turkiet, och passade på att besöka Bologna på vägen tillbaks när vi landade med flyget. En stad vi kom att gilla, och där vi för första gången fick julstämning för i år. Under november hann vi också med en hel del promenader i det vackra landskapet kring Volterra, många träningspass (efter hemkomsten från Turkiet vågade jag prova på rollerblades också, och det visade sig fungera relativt bra:) och en weekend i Florens. I slutet av november bjöd vi ägarna till agriturismot i närheten på åländsk middag. Det var en riktigt trevlig upplevelse och väldigt speciellt att se två killar i 12-års åldern vara så intresserade av att prova nya rätter och höra om vårt land. Månaden avslutades med packande och resan upp mot Dobbiaco/Toblach. På vägen stannade vi i Verona och vid Gardasjön. December: Decembermånad gick i lugnets, julstämningens, skidningens, vintersportens och solens tecken. Vi hann med väldigt många skidpass och promenader på olika ställen häromkring, ett besök i Innsbruck och Cortina, en vandringstur, skicross, bakande av julgodis, flera ishockeymatcher, jobb och stunder av ren avkoppling. Vädret var helt fantastiskt med strålande sol i princip varje dag! Lägger man ihop stunderna av mulet väder som det var någon förmiddag och någon eftermiddag hade vi sol i ungefär 30 av 31 dagar, helt otroligt!
|
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Maj 2024
Kategorier
Alla
|