From December 3 we can also choose to go to other places to ski than just to Austria, and it is very nice for us to be able to choose also a more flatter course, after weeks of just skiing at a course similar to a world cup track. St. Magdalena/Santa Maddalena, a small village in Gsiesertal/Val di Casies is always among the first places to offer tracks. Från och med den 3 december kan vi välja att åka till andra platser för att åka skidor än bara till Österrike, och det har väldigt skönt för oss att kunna välja en plattare bana, efter veckor av att ha åkt på en bana mer lik en världscupbana. St. Magdalena/Santa Maddalena, en liten by i Gsiesertal/Val di Casies är alltid bland de första platserna att få till skidspår. And from today you can also ski at the stadium and up to the lake:
0 Comments
Last Monday (and then also Wednesday) meant first time on snow for this season. There are 2,8k artificial snow in Obertilliach, Austria, appr. 40 minutes from Toblach, and 30 minutes fron Chiara's Kindergarten. Very nice to be on snow again, and very nice place. There are only two bad sides: one is that the track is quite tough, with lots of uphills and down hills, and turns. Not a problem in itself, but when you start the season on snow again, you would prefer to have a flatter track, and also it is not the best for double poling. The other is that it's lots of people there, luckily most good skiers, so they are not in the way, but still you have to be quite alert. Förra måndagen (och sedan även i onsdags) innebar första gången på snö för denna säsong. Det finns en slinga på 2,8 km med konstsnö i Obertilliach, Österrike, ca. 40 minuter från Toblach och 30 minuter från Chiaras dagis. Väldigt kul att vara på snö igen, och väldigt fin plats. Det är bara nackdelar: den ena är att banan är ganska tuff, med mycket upp- och nedförsbackar och svängar. Inget problem i sig, men när du startar upp på snö igen för säsongen vill du helst ha en lite plattare bana, och dessutom är den inte den bästa för stakning. Det andra är att det är mycket folk där, men som tur är de flesta bra skidåkare, så de är inte i vägen, men ändå måste man vara ganska alert.
A short summary of the training sessions we had in Alanya. Unfortunately a bit modified, due to the fact that none of us could run so much. En kort sammanfattning av träningspassen vi hade i Alanya. Tyvärr lite modifierade, på grund av att ingen av oss kunde springa så mycket. Some of our shorter runs/intervall sessions. Några av våra kortare löpturer/intervaller. Gym for SkiErg, crosstrainer and tread mill with lots of incline. Since both Marcus and I have some problems with our bodies, the gym was a great place to be. Gym för SkiErg, crosstrainer och löpband med mycket lutning. Eftersom både jag och Marcus har lite problem med våra kroppar var gymmet ett bra ställe att vara på. Running up to the castle: Löpning upp till slottet: We had planned to the take the cable car down for "saving" our bodys a bit, but we thought the price was a bit too high so we decided to walk anyway :)/Vi hade planerat att ta linbanan ner för att "spara lite" på våra kroppar, men vi tyckte att det var lite för dyrt så vi bestämde oss för att gå ändå :) One of our favourite runs in Alanya, up in the mountains:
En av våra favoritturer i Alanya, upp i bergen: Some pictures from some training sessions in Toblach, some biking, some running and a test run. Altogether the training in October was very good for Marcus, but for me the month was unfortunately a lot about coughing and having back/hip pains. But at least the month ended better than it started for me, so that is good. Although very irritating to always have to be so foresight and "smart" when training. Lite bilder från några träningspass i Toblach, lite cykling, lite löpning och ett testlopp. Sammantaget gick träningen i oktober väldigt bra för Marcus, men för mig handlade månaden tyvärr mycket om hosta och problem med ryggen/höften. Men månaden slutade åtminstone bättre än den började för mig, så det är bra. Ändå det väldigt irriterande att alltid behöva vara så förutseende och "smart" när man tränar. Biking up to Passo Falzarego: Biking crossing the Austrian border: Test run around Lago di Dobbiaco/Tobacher See. My last training session before going to Turkey. Pouring rain almost the whole session, except for in the end when it instead started to come sleet. I had to wring my gloves, so that they wouldn't drip in the car.:)
Mitt sista träningspass innan vi åkte till Turkiet. Hällregn nästan hela passet, förutom i slutet då det istället började komma snöslask. Jag var tvungen att vrida ur handskarna för att de inte skulle droppa i bilen. :) Hello from Alanya!!! Greeted with homemade levrek at my parents place when we arrived, yummy! Love the breakfast view So many nice playgrounds here Training so far: some hill training intervals, some running and some gym
A couple of weeks ago Marcus and I did one of my favourite hikes in Val di Casies/Gsiesertal. I really like it because it has lots of beautiful views, you cross alpine pastures, it is tough for the physics, but not technical, and you also pass cute mountain huts.
We let the pictures speak for themselves. För ett par veckor sedan gjorde jag och Marcus en av mina favoritvandringar i Valle di Casies/Gsiesertal. Jag gillar verkligen den eftersom det har massor av vackra vyer, man korsar alpängar, den är fysiskt rätt tuff, men inte teknisk, och man passerar även mysiga alpstugor. Bilderna får tala för sig själva. Some pictures from some of the last training sessions we had before we headed to Toblach. Some rollerskiing, some biking and some running. Very nice with beautiful and warm autumn weather! For the first time in a very long time also a training session with Chiara. Then a stop at a playground was also included:)
Lite bilder från några av de sista träningspassen vi hade innan vi åkte iväg till Toblach. Lite rullskidor, lite cykling och en del löpning. Väldigt skönt med vackert och varmt höstväder! För första gången på väldigt länge också ett träningspass med Chiara. Då ingick även ett stopp på en lekplats:) The last two months have been a bumpy road for me when it comes to training, with huge problems with my back/hip and a short period of sickness. One week after the weekend with two competitions I got huge problems with my back, and I was really afraid that something was very wrong. After a while when it hadn't become any better I consulted my physio in Sweden, that really has helped so much, and according to my sympthoms he thought something could be wrong with my groin. Unfortunately this happened at a time, when there was so full on the ferry with all the tourists, that it was hard to book any tickets for a visit to him. This happened also unfortunately in the middle of vacation time, so it was very hard to get any time to any physio here (I still got to come to one quite fast, but unfortunately it didn't help me, but the good part was that he didn't think anything was broken or damaged, just that I needed to rest and then start slowly again. And the one that I ususally go to here didn't have time before the beginning of August. I tried to take it very easy during this time, but I didn't really become any better. My physio here also said that she didn't think that anything was broken or damaged just that I needed to slowly start training again. It was of course nice to hear that both didn't think something really bad had happend, but still I had the same pain when I came out from the visits as before. Then I decided to go to Sweden, when it started to get easier to book ferry tickets, and you also could to be able to come back home the same day. And, as always, I came out a lot better. All the pain in the back was almost gone, and he said that I could do whatever I wanted again. Of course that means slowly trying to come back to shape, but with no bans, except for doing one sided-exercises. Before my visit I had pain in my back almost constantly, but after the visit that is not as dominantly anymore. I cannot explain how greatful I am for being able to visit him. I am still quite far away from being totally good, but now I am still able to train, and not having to live with constant pain. Unfortunately this has meant that my running goals that I had, had to be changed. For almost three weeks I didn't train, so Tjejmilen, that was a huge goal for me this summer, I decided to skip. Of course I could run 10k at any time, but being able to train to perform on a level that you want felt to risky. Klarälvsloppet half marathon was going to be the last race for the season, and now I am trying to combining rehab and training for that. If I feel that my back/hip will being able to withstand the distance and the pace, I will start, otherwise not. Now my plan is to go to Sweden again for another visit and then continuing the rehab with new exercises and the training for running and the winter season. De senaste två månaderna har varit väldigt röriga för mig när det gäller träning, med väldigt stora problem med ryggen/höften och en kort sjukdomsperiod. En vecka efter helgen med två tävlingar fick jag enorma problem med ryggen, och jag var verkligen rädd för att något var väldigt fel. Efter ett tag när det inte hade blivit bättre konsulterade jag min fysio i Sverige, som verkligen har hjälpt mig så mycket, och enligt mina symptom trodde han att det kunde vara en skada i ljumsken. Tyvärr hände detta då det var så fullbokat på färjan med alla turister, att det var svårt att boka biljetter för ett besök hos honom. Detta skedde också tyvärr mitt i semester-tider, så det var väldigt svårt att få någon tid till någon fysio här (jag fick dock en tid ganska snabbt, men tyvärr hjälpte det mig inte, men det positiva var att han inte trodde att något var trasigt eller skadat, bara att jag behövde vila och sedan långsamt börja igen. Den fysioterapeuten som jag brukar gå till här hade inte tid innan början på augusti. Jag försökte ta det väldigt lugnt under den här tiden, men jag blev inte bättre. Min fysioterapeut här sa också att hon inte trodde att något var trasigt eller skadat bara att jag långsamt behövde komma igång igen, och stärka upp baksida lår. Det var naturligtvis skönt att höra att båda trodde att inget riktigt dåligt hade skett, men ändå hade jag samma smärta när jag kom ut från besöken som tidigare. Jag bestämde mig för att åka till Sverige när det började bli lättare att boka färjebiljetter, och man också kunde komma tillbaka hem samma dag. Och som alltid kom jag ut från besöket där mycket bättre. All smärta i ryggen var nästan borta, och han sa att jag kunde göra vad jag ville igen. Naturligtvis innebar det att långsamt försöka komma tillbaka i form, men utan förbud, förutom att göra övningar som belastar ensidigt. Innan mitt besök hade jag smärta i ryggen nästan ständigt, men efter besöket är det inte lika dominerande längre. Jag kan inte förklara hur tacksam jag är för att kunna besöka honom. Jag är fortfarande ganska långt ifrån att vara helt bra, men nu kan jag fortfarande träna och behöver inte leva med ständig smärta. Tyvärr har detta inneburit att mina löpmål som jag hade, måste ändras. I nästan tre veckor tränade jag knappt alls, så Tjejmilen, som var ett stort mål för mig i sommar bestämde jag mig för att hoppa över. Naturligtvis kan jag springa 10 km när som helst, men att kunna träna för att göra det på en nivå som jag vill kändes för riskabelt. Klarälvsloppet halvmaraton skulle bli det sista loppet för säsongen, och nu försöker jag kombinera rehabilitering och träning för det. Om jag känner att min rygg/höft kommer att klara distansen och farten, kommer jag att springa, annars inte. Nu är min plan att åka till Sverige igen för ytterligare ett besök och sedan fortsätta rehabiliteringen med nya övningar, löpträna och tänka på vintersäsongen. My first longer session after the physio visit A slow morning run Hill intervals A beautiful longer run A nice run together with Marcus
We managed to finish all our work one day earlier than planned, so our first day of vacation Marcus and I ran a part of Lemlandsleden 19k/25k. This training session is one we have talked a lot about that we would like to do, and when my parents were coming to town at a good time, we could run from A to B, instead of having to run the same way back to the car again. The part that we ran turned out be well marked, only at one place one pole was hidden behind a tree, and at one place only we took the wrong way. It was fun to ran at new places, and in another pace than we are used to. The trail consists mostly of different types of forest, but it also of rocks and some easier climbs at some places. Some kilometers were also gravel and asphalt, and I know that a big part of the trail that we didn’t run is also asphalt. To sum it up: it is a nice trail to walk or run, and absolutely worth a training session, but I don’t think that you should have too high expectations. They promote it with great views, but still I think that the places with great views are very few, and mostly you are surrounded by forest. Vi lyckades bli klara med allt vårt arbete en dag tidigare än planerat, så på vår första semesterdag sprang Marcus och en stor del av Lemlandsleden 19 km/25 km. Detta träningspass är ett som vi har pratat mycket om att vi skulle vilja göra, och när mina föräldrar var på väg till stan en bra tid, kunde vi springa från A till B, istället för att behöva ta samma väg tillbaka till bilen igen. Den del som vi sprang visade sig vara väl markerad, på bara på en plats var en stolpe gömd bakom ett träd, och på bara ett ställe tog vi fel väg.
Det var kul att sprida på nya platser och i en annan fart än vi är vana vid. Leden består mestadels av olika typer av skog, men också av berg och några enklare klättringar på vissa ställen. Några kilometer gick också på grus och asfalt, och jag vet att en stor del av den del som vi inte sprang också är asfalt. För att sammanfatta det: Det är en fin led att vandra eller springa, och absolut värt ett träningspass, men jag tycker inte att man ska ha alldeles för höga förväntningar. De marknadsför leden det med fin utsikt, men ändå tycker ändå att platserna med fin utsikt är väldigt få, och mestadels är du omgiven av skog. When we decided to go to Stockholm for the race, we wanted that all of us would get something that we like on the trip. Both Marcus and I love morning runs, and since I had competed the day before, Marcus went out alone for a fantastic morning run in such a lovely part of Stockholm, the area of and around Hammarby Sjöstad. We have been staying here before and we really like this part of Stocholm. Take a look at the photos and you see why :) När vi bestämde oss för att åka till Stockholm för löploppet ville vi att vi alla skulle få uppleva något som vi gillar på resan. Både Marcus och jag älskar att löpa på morgonen, och eftersom jag hade tävlat dagen innan stack Marcus ut ensam för ett fantastiskt morgonpass i en så fin del av Stockholm, i och runt Hammarby Sjöstad. Vi har bott här tidigare och vi gillar verkligen den här delen del av Stochkolm. Ta en titt på bilderna så förstår ni varför :)
|
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
April 2024
Kategorier
Alla
|