|
0 Comments
The afternoons and sunsets The pool life The colours The playgrounds Celebrations - Birthdays and Father's Day The morning runs The gyms The city
Throwback to a beautiful walk at Ramsholmen a couple of weeks ago
Tillbakablick till en vacker promenad på Ramsholmen för ett par veckor sen Last Saturday, I ran Kanonloppet, a 15 km race from Ringsböle in Jomala to WHA in Mariehamn. The course includes trails, gravel roads, fitness trails and asphalt, with quite a few hills along the way, so it's really not a race that suits me at all. ;)
I spent quite a bit of time wondering whether to run the race or not, but after doing a test run on part of the course, feeling really eager to race, and knowing that Chiara would have the chance to run Stora Julleloppet together with a friend and her dad, I decided to go for it. It was actually pretty fun that all three of us got to race at the same time. Unfortunately, about a week and a half before the race, my hip started giving me a lot of trouble again. This often makes my left leg feel stiff and tight, and I completely lose that feeling of having light, fresh legs. As a result, I had to make some changes to my training and unfortunately arrived at the start line with a body that didn't feel anywhere near its best. My plan was to take it a little easier on the uphill sections than I had during my test run (which covered about half the course), and hopefully save some energy for the final part of the race. That section is mostly on fitness trails, gravel roads and asphalt, with only a few shorter climbs and one longer, tougher hill. If I felt good, I hoped I might even be able to pick up the pace a little. But I had also decided not to push any harder if things didn't feel right, as I have a much more important race coming up at the end of the month. Even though my legs didn't feel great from the start, I thought the first 8–9 kilometres went reasonably well. But once I reached the fitness trail and the tougher uphill sections, my legs started feeling really tired. And although I tried to increase the pace on the easier and downhill sections, the numbers on my watch barely changed. Since I had already decided that this race wasn't worth pushing myself to the absolute limit, and I realised quite early on that I had a fairly secure third place as long as I didn't completely hit the wall, I didn't feel particularly motivated to take any big risks either. I didn't want to push myself to exhaustion, risk cramping up or hitting the wall, and then have someone pass me right at the end. I ran pretty much the entire race on my own, apart from the first 500 metres, and finished about three minutes behind the runner in second place and around four minutes ahead of the runner in fourth. I really can't say I'm happy with how the race went, but it was fun to compete again. Now I'm just hoping that my problems will improve so I can get in a good block of training and feel much better going into my next race. Conditions: Mostly cloudy, 8 degrees and north wind 3–4 m/s Shoes: Asics Gel-Nimbus PureGEL Clothes: Shorts, t-shirt Förra lördagen sprang jag Kanonloppet 15 km, ett motionslopp från Ringsböle, Jomala till WHA i Mariehamn. Loppet går både på stigar, grus, motionsbana och asfalt och är lite kuperat, så det är ett lopp som egentligen inte alls passar mig ;) Jag funderade en hel del om jag skulle springa loppet eller inte, men efter att ha testsprungit en del av banan, verkligen var sugen på att springa ett lopp och Chiara dessutom hade chansen att få springa Stora Julleloppet tillsammans med en kompis och hennes pappa, så tänkte jag att jag skulle göra det. Rätt roligt att vi alla tre fick springa samtidigt. Tyvärr fick jag igen väldigt tokigt i höften, vilket ofta för med sig att jag blir stel och stram i vänster ben och verkligen tappar känslan av lätta ben, ungefär 1,5 vecka innan loppet, vilket gjorde att jag fick ändra en del på träningen och tyvärr kom till start med en kropp som inte kändes riktigt på topp. Tanken var att ta det lite lugnare uppför än jag gjorde på testpasset (ca halva banan då) och hoppas på att jag skulle ha en del kraft till den sista delen som går på motionsbana, grus och asfalt, med endast några kortare stigningar och en lite längre, tuffare, och kanske kunna öka lite om det kändes bra. Tanken var också att inte trycka på något mer om det inte kändes bra, då det kommer ett mycket viktigare lopp i slutet på månaden. Jag tyckte att fastän benen inte var med mig från start, kändes ändå de 8-9 första kilometrarna någorlunda ok, men efter att jag kommit ut på motionsbanan och lite tuffare uppförsbackarna kändes benen tyvärr riktigt trötta, och fastän jag försökte öka på de lite lättare partierna/nedförsbackarna hände det inte mycket på klockan. Eftersom jag hade bestämt på förhand att inte loppet skulle få kosta hur mycket som helst, och jag tidigt märkte att jag hade en rätt säker tredjeplats, förutsatt att jag inte skulle vägga, kändes det inte heller så motiverande att riskera att ta ut sig helt och riskera kramp eller att vägga och att någon skulle ta sig förbi precis på slutet. Jag sprang i princip hela loppet själv, förutom de 500 första metrarna, och i mål kom jag ca 3 min efter han som var 2:a och ca 4 min före 4:an. Jag kan verkligen inte säga att jag är nöjd, men det var kul att tävla. Nu hoppas jag bara att mina problem ska bli bättre, så att jag får en bra träningsperiod och en bättre känsla inför nästa lopp. Väder: Mestadels molnigt, 8 grader och nordlig vind på 3–4 m/s Skor: Asics Gel-Nimbus PureGEL Kläder: Shorts och t-shirt Kanonloppet 2026 for the three of us. Marcus ran 22,5k with a personal best and a 15th place overalll and 4th in M40, I (Anna) finished 3rd overall and 1st among the women and Chiara ran 3k together with her best friend. And then we all headed straight to the ferry and vacation in Turkey.
Kanonloppet 2026 för oss tre. Marcus sprang 22,5 km, satte personbästa och kom på 15:e plats totalt och 4:a i H40; jag (Anna) kom trea totalt och etta bland damerna, och Chiara sprang 3 km tillsammans med sin bästa kompis. Sedan begav vi oss direkt till färjan och vidare på semester till Turkiet. A very beautiful hike in the woods and at the same time putting out orienteering controls for Marcus's job. Altogether we spent 3,5 hours in the forest with a cozy stop for picnic.
En väldigt fin vandring i skogen, samtidigt som vi satte ut orienteringskontroller för Marcus jobb. Sammanlagt tillbringade vi 3,5 timmar i skogen, med en mysig paus för picknick. Last weekend it was again time for the yearly event Äventyrsloppet arranged by If Åland Skidning -Biathlon. As the last two years Chiara chose Monsterrundan (Monster run), a 2k loop in the forest with lots of climbs. (You can also choose Bergsgeten (Mountain goat), 1k and Oh Shit, 4k.) This year we three ran together with Chiara's best friend and her dad, which we all three thought was very fun. It is a very nice arrangement, and this year they reached the highest number of participants which is very nice too.
Förra helgen var det återigen dags för det årliga Äventyrsloppet, som arrangeras av IF Åland Skidning -Biathlon. Precis som de två senaste åren valde Chiara Monsterrundan, en 2 km lång slinga genom skogen med många backar. (Man kan också välja Bergsgeten på 1 km eller Oh Shit på 4 km.) I år sprang vi tre tillsammans med Chiaras bästa kompis och hennes pappa, vilket vi all tre tyckte var väldigt roligt. Det är ett riktigt trevligt arrangemang, och i år slog de dessutom deltagarrekord – extra kul! Åland Harvest Festival 2026 with best friends Skördefesten 2026 tillsammans med bästa vännerna Started with the obligatory stop for buying pumpkins Började med det obligatoriska stoppet för att köpa pumpor Bolstaholm – one of the best farms at the Åland Harvest Festival. Very well organised, good products, lots of activities and very beautiful and neatly. Bolstaholm – en av de bästa gårdarna under Skördefesten. Väldigt välorganiserat, fina produkter, massor av aktiviteter och en mycket vacker och välskött miljö. Gräggnäs Gård – a new farm for this year, and unfortunately, I have to say, a bit of a disappointment. The surroundings were very beautiful, but the farm itself felt rather untidy, and the promised playground could hardly be called a playground. There were lots of people there this year, probably thanks to its location close to Bolstaholm and the fact that it was a new addition to the Harvest Festival. Gräggnäs Gård – en ny bondgård för det här året, och tyvärr, en besvikelse måste jag säga. Väldigt fin miljö, men själva gården gav ett rätt ovårdat intryck och den utlovade lekplatsen kan nog inte direkt kallas lekplats. Mycket folk det här året, säkert tack vare läget nära Bolstaholm och att det var en ny gård. Stop for lunch at Grannas Bistro. We ordered a hamburger with pulled beef – nice but a very long waiting time. Stopp för lunch på Grannas Bistro. Vi beställde hamburgare med pulled beef – gott, men det tog väldigt lång tid att få maten. Mickels Gård – another one of our favourite farms. It’s very well organised, with a great selection of products for sale, lots of different animals to see, and everything is generally neat and well looked after. They deliver what they promise. Mickels Gård – en annan av de bästa gårdarna. Välorganiserat, mycket olika produkter till försäljning, många olika djur och överlag rätt prydligt och fixat. De håller vad de lovar. And we got a morning run together in between in beautiful weather:) Och vi fick till ett löppass tillsammans emellan i underbart väder :) Haddnäs Gård and Amalia – another very nice visit. During the harvest festival the farm Haddnäs Gård moves their business to Mercedes Chocolaterie and Amalia's bed and breakfast and lemonade factory, making it a great place for meeting animals (highland cattle, chicken and horses), tasting products from the farm, taking part in different children activities and buying lemonade and chocolate, among other things. Haddnäs Gård och Amalia – ännu ett riktigt trevligt besök. Under Skördefesten flyttar Haddnäs Gård sin verksamhet till Mercedes Chocolaterie och Amalias bed & breakfast och lemonadfabrik. Det blir en perfekt plats för att träffa djur som Highland cattle, höns och hästar, smaka på gårdens produkter, delta i olika aktiviteter för barn och köpa allt från lemonad till choklad. In Lumparland we visited to places and the first one was Utgård, a farm that produces lots of different craft products, for example products from metal, textile, wood and different home made food products, like for example see buckthorn. The place had also focused quite a lot on children with activities like walking on stilts, a letter hunt, a sandpit, ball-throwing games, a little Troll Trail and much more. If you were hungry, you could enjoy for example hamburgers, toasts (very nice) and traditional Åland pancake. I Lumparland besökte vi två platser och den första var Utgård, en gård som erbjuder många olika hantverksprodukter, bland annat i metall, textil och trä, samt olika hemlagade matprodukter, till exempel havtornsprodukter. Här hade man också satsat mycket på barnen, med aktiviteter som att gå på styltor, bokstavsjakt, sandlåda, bollkastning, en liten Trollstig och mycket annat. För den som var hungrig fanns det bland annat hamburgare, toast (väldigt god!) och traditionell åländsk pannkaka. The last stop on our Harvest-trip was Sågkvarnen in Lumparby. Here you can visit the sawhill and see how timber is cut with the help of the wind, and take a stroll among the different motors and many old tractors. Some local products are also for sale here, and if you get hungry you can have coffee, home made bread and Åland pancake.
A fun thing could be to hop on the tractor and trailer (2 EUR/person) between Sågkvarnen and Utgård. Det sista stoppet på vår skördefesttur blev Sågkvarnen i Lumparby. Här kan man besöka sågkvarnen och se hur virke sågas med hjälp av vindkraft, och strosa runt bland olika motorer och många gamla traktorer. Här finns också en del lokala produkter till försäljning, och för den som blir hungrig finns kaffe, hembakat bröd och åländsk pannkaka.En rolig aktivitet är att åka traktor med släp (2 euro/person) mellan Sågkvarnen och Utgård. Upplev hur man sågar stock med vindkraft i en historisk miljö! Välkommen till den rekonstruerade sågkvarnen och utställningen av veterantraktorer, gamla motorer och jordbruksredskap. Vi startar upp de gamla motorerna, visar pärthyvling, vedklyvning, stenkross m.m. Vi visar även upp den återskapade första Lumparlandsbussen från 1925. Försäljning av hantverk, bröd, saft, grönsaker m.m. Försäljning av Ålandspannkaka med sviskonkräm och kaffe med hembakt bröd. Man kan åka traktor och vagn mellan Utgård och Sågkvarnen, 2 €/person. Upplev hur man sågar stock med vindkraft i en historisk miljö! Välkommen till den rekonstruerade sågkvarnen och utställningen av veterantraktorer, gamla motorer och jordbruksredskap. Vi startar upp de gamla motorerna, visar pärthyvling, vedklyvning, stenkross m.m. Vi visar även upp den återskapade första Lumparlandsbussen från 1925. Försäljning av hantverk, bröd, saft, grönsaker m.m. Försäljning av Ålandspannkaka med sviskonkräm och kaffe med hembakt bröd. Man kan åka traktor och vagn mellan Utgård och Sågkvarnen, 2 €/person. On 5th September I and Chiara ran Tjejmilen and Lilla Tjejmilen in Stockholm, for the third time in a row. I had quite high expectations after the good feeling I had in Turku, but the last week before the race I felt that my legs were really tired, without me knowing why at all. It didn't matter what I did, I still didn't manage to get any better feeling before the race. The first third of the course is quite hilly with two ascents, and my plan was to try to run quite fast in the easier parts there and take it quite slow in the uphills, to not get too tired legs for the rest of the race. I manage to to do that and to keep my set up pace for the first kilometers. Then the plan was to at least keep the place, but preferably go faster and faster. Unfortunately that didn't go as planned, and I dropped some seconds on my min/km pace. When I looked back at my wath, I realize that I lost way too much time in the uphills. Of course you lore time there, but I need to be able to have train on having a faster speed in uphills, to not lose to much time there, which is very hard to take in on just flat running. As I was afraid before the race, it was the legs that felt most tired, but I don't really think the body gave me the feeling I wanted either. My average heart rate was also way too low (179), and I had the feeling that I wasn't able to really push the way I wanted too. So quite a lot of questions marks... Still it was my best time (46:50) and place (212) at Tjejmilen, 44 sec better than my best time from 2024 and 83 places better than from 2025. Den 5 september sprang jag och Chiara Tjejmilen och Lilla Tjejmilen i Stockholm, för tredje året i rad. Jag hade ganska höga förväntningar efter den fina känslan jag hade i Åbo, men under den sista veckan före loppet kändes benen riktigt trötta, utan att jag egentligen visste varför. Det spelade ingen roll vad jag gjorde – jag lyckades ändå inte få någon bättre känsla inför loppet. Den första tredjedelen av banan är ganska kuperad med två uppförsbackar. Min plan var att försöka springa ganska snabbt på de lättare partierna och ta det lite lugnare i uppförsbackarna, för att inte få alltför trötta ben inför resten av loppet. Jag lyckades med det och höll mitt planerade tempo under de första kilometrarna. Därefter var planen att åtminstone hålla tempot, men helst öka farten successivt. Tyvärr gick det inte riktigt som planerat och kilometertiderna blev några sekunder långsammare. När jag tittade på klockan i efterhand insåg jag att jag tappade alldeles för mycket tid i uppförsbackarna. Visst tappar man tid där, men jag behöver träna på att hålla en högre fart uppför för att inte förlora så mycket tid – tid som är väldigt svår att ta igen enbart genom snabb löpning på flacka partier. Precis som jag befarade före loppet var det benen som kändes tröttast, men jag tycker inte heller att kroppen gav mig den känsla jag hade hoppats på. Min snittpuls var dessutom alldeles för låg (179), och jag hade känslan av att jag inte riktigt kunde pressa mig på det sätt jag ville. Så det finns fortfarande en hel del frågetecken ... Trots det blev det både min bästa tid (46:50) och min bästa placering (212) på Tjejmilen. Tiden var 44 sekunder bättre än mitt tidigare personbästa från 2024, och placeringen var 83 platser bättre än 2025. Lilla Tjejmilen
|
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
November 2026
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde