Semesterloppet 12 km: Anna's race report

On 11th July Marcus and I ran Semesterloppet 12 km in Eckerö. From the beginning I had regsistered for 8 km, but when Marcus told me that it was only 12 km that was competition class I decided to change to 12 km. The reason that I first registered for 8 km was that my hip/back is bother me quite  lot, I normally don't run much at all on trails in the forest, that I haven't done so many longer running sessions and that I also really wanted to also do a test session on Kumlinge (that Marcus and I try to run every summer) the days after, but I felt that should I run, then I wanted to participate in a "real" race. 

As usual it was sunny and quite warm, and a wind of around 6 m/s. I didn't really know what to expect from the race, but I wanted to try to not start to hard and to get a good and hard training  session. The race consists of 3 loops of 4 km on a mix of grass, packed gravel, trails with sometimes soil, sometimes sand and sometimes rocks, and since I mostly run on packed gravel and asphalt I decided to try to not go too fast on the "more difficult" parts, to be able to instead go a bit harder on the other parts. The first lap felt okay, but after some hundred meters in to the second lap there is a short uphill and then I felt that my legs already were numb. The last kilometer of the first lap that consists of trail running on rocks and a faster part on packed gravel, and then the start of the second lap on grass had really taken its toll. On the second lap I was really thinking about quitting after being in quite a lot of pain and feeling that the race slipped away, but I continued since my body didn't get worse on the latter part of the second lap and I felt that at least I would get a good training session.

During the whole race I had an American runner, that I know came 4th last year, appr. 50-100 meters ahead of me. It was of course inspriring but I reallt didn't feel that I had a chance to catch her, until the last lap when another male runner caught me and I could get his back in the beginning of the lap. When we came out on the gravel I had hoped that we could take turns and help each other to the finsih line. When he passed me I really tried to keep up with him, but unfortunately I hadn't the power and he went away.

Afterwards, I wondered whether I could have had something more to give, if I would have known that he passed the American woman, who finished third in the race, and then maybe should have dragged me to become third instead. Still, I think that I would not have been able to do that.

Weather conditions: sun, 24 degrees, 6 m/s from north.
Shoes: asics Magic Speed 4.

Den 11 juli sprang Marcus och jag Semesterloppet 12 km i Eckerö. Från början hade jag anmält mig till 8 km, men när Marcus berättade att det bara var 12 km som var tävlingsklass bestämde jag mig för att byta. Anledningen till att jag först valde 8 km var att jag har ganska mycket besvär med höften/ryggen, att jag normalt sett springer väldigt lite trail, att jag inte sprungit så många längre löppass och att jag dessutom verkligen ville kunna genomföra ett testpass på Kumlinge (som Marcus och jag försöker springa varje sommar) dagarna efter. Samtidigt kände jag att om jag ändå skulle tävla ville jag springa ett "riktigt" lopp.

Som vanligt var det soligt och ganska varmt, med en vind på omkring 6 m/s. Jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig av loppet, men målet var att inte öppna för hårt och att få till ett bra och tufft träningspass. Banan består av tre varv på en 4 km lång slinga med en blandning av gräs, hårt packat grus samt skogsstigar med jord, sand och berg. Eftersom jag nästan bara springer på packat grus och asfalt bestämde jag mig för att hålla igen lite på de mer tekniska partierna för att i stället kunna springa snabbare där underlaget var lättare.

Det första varvet kändes helt okej, men några hundra meter in på det andra varvet, efter en kort uppförsbacke kände jag redan hur benen började bli stumma. Den sista kilometern på det första varvet, med teknisk löpning över berg följt av en snabbare utförslöpa på hårt grus, och sedan inledningen av det andra varvet på gräs, hade verkligen tagit ut sin rätt.

Under det andra varvet funderade jag faktiskt på att bryta. Jag hade ganska ont och kände att loppet gled mig ur händerna. Men eftersom kroppen inte blev sämre under den senare delen av varvet valde jag att fortsätta. Jag tänkte att jag åtminstone skulle få ett riktigt bra träningspass.

Under hela loppet hade jag en amerikansk löpare, som jag visste att kom fyra förra året, ungefär 50–100 meter framför mig. Det var förstås inspirerande, men jag kände aldrig att jag hade någon realistisk chans att komma ikapp henne – förrän under det sista varvet. Då kom en manlig löpare ikapp mig och jag lyckades hänga på honom i början av varvet. När vi kom ut på grusvägen hoppades jag att vi skulle kunna hjälpas åt genom att växeldra hela vägen till mål. När han passerade mig försökte jag verkligen följa med, men jag hade tyvärr inte krafterna och han gled ifrån mig.

Efteråt har jag funderat på om jag kanske hade kunnat plocka fram lite extra om jag hade vetat att han faktiskt gick om den amerikanska löparen, som slutade trea i loppet. Kanske hade han då också kunnat dra med mig till en tredjeplats. Tror dok inte att jag hade klarat det.

Väderförhållanden: Sol, 26 grader och nordlig vind 6 m/s vind.
Skor: ASICS Magic Speed 4.