Race report: Tjejmilen (and Lilla Tjejmilen 2026)

10/1/2026

On 5th September I and Chiara ran Tjejmilen and Lilla Tjejmilen in Stockholm, for the third time in a row. I had quite high expectations after the good feeling I had in Turku, but the last week before the race I felt that my legs were really tired, without me knowing why at all. It didn't matter what I did, I still didn't manage to get any better feeling before the race.

The first third of the course is quite hilly with two ascents, and my plan was to try to run quite fast in the easier parts there and take it quite slow in the uphills, to not get too tired legs for the rest of the race. I manage to to do that and to keep my set up pace for the first kilometers. Then the plan was to at least keep the place, but preferably go faster and faster. Unfortunately that didn't go as planned, and I dropped some seconds on my min/km pace. When I looked back at my wath, I realize that I lost way too much time in the uphills. Of course you lore time there, but I need to be able to have train on having a faster speed in uphills, to not lose to much time there, which is very hard to take in on just flat running.

As I was afraid before the race, it was the legs that felt most tired, but I don't really think the body gave me the feeling I wanted either. My average heart rate was also way too low (179), and I had the feeling that I wasn't able to really push the way I wanted too. So quite a lot of questions marks...

Still it was my best time (46:50) and place (212) at Tjejmilen, 44 sec better than my best time from 2024 and 83 places better than from 2025.

Den 5 september sprang jag och Chiara Tjejmilen och Lilla Tjejmilen i Stockholm, för tredje året i rad. Jag hade ganska höga förväntningar efter den fina känslan jag hade i Åbo, men under den sista veckan före loppet kändes benen riktigt trötta, utan att jag egentligen visste varför. Det spelade ingen roll vad jag gjorde – jag lyckades ändå inte få någon bättre känsla inför loppet.

Den första tredjedelen av banan är ganska kuperad med två uppförsbackar. Min plan var att försöka springa ganska snabbt på de lättare partierna och ta det lite lugnare i uppförsbackarna, för att inte få alltför trötta ben inför resten av loppet. Jag lyckades med det och höll mitt planerade tempo under de första kilometrarna. Därefter var planen att åtminstone hålla tempot, men helst öka farten successivt. Tyvärr gick det inte riktigt som planerat och kilometertiderna blev några sekunder långsammare. När jag tittade på klockan i efterhand insåg jag att jag tappade alldeles för mycket tid i uppförsbackarna. Visst tappar man tid där, men jag behöver träna på att hålla en högre fart uppför för att inte förlora så mycket tid – tid som är väldigt svår att ta igen enbart genom snabb löpning på flacka partier.

Precis som jag befarade före loppet var det benen som kändes tröttast, men jag tycker inte heller att kroppen gav mig den känsla jag hade hoppats på. Min snittpuls var dessutom alldeles för låg (179), och jag hade känslan av att jag inte riktigt kunde pressa mig på det sätt jag ville. Så det finns fortfarande en hel del frågetecken ...

Trots det blev det både min bästa tid (46:50) och min bästa placering (212) på Tjejmilen. Tiden var 44 sekunder bättre än mitt tidigare personbästa från 2024, och placeringen var 83 platser bättre än 2025.