|
As mentioned in the previous post we went to Turku for the Paavo Nurmi Marathon races August 15th and 16th , and I ran the 10k on Friday evening. Here follows a race report:
I didn’t really have high expectations for a great race since the whole summer had been a real struggle for me — slow pace on every run and never any fresh legs. Every year (when we are able to run;)) we have a test run on Kumlinge, 8k, and this year we did on 19 July. It was one of the worst time I have ever had, so it really felt quite tough. Still that training session was the first, that I still felt that the first kilometers at least felt okay, but then my legs died. These last coupe of weeks before the race is started to feel a bit better, with legs that had become a bit faster, but still no real good sessions. Because of all this, I had no real expectations for this race, except for performing better than on Kumlinge. But of course I hoped that I would surprise myself and really once perform better than expected. And I did that, I manage to have a 10s faster min/km pace and made to "keep it together". The first 2 kilometers are the toughest with two uphill slopes, but I felt that I had quite a good feeling, and that continued the whole race accept for the last k when I started to be quite tired (you can also see that on the pace on the last kilometer, that wasn't that much faster. A became 17 of 237 participants. Still a bit though to see that if I would have run on the same time as last year, (when I was disappointed with the time), I would have been 9th. Som ni fick en hint om i förra inlägget åkte vi till Åbo för Paavo Nurmi Marathon den 15 och 16 augusti, och jag sprang 10 km på fredag kväll. Här följer en tävlingsrapport: Jag hade väl inte så stora förhoppningar på ett jättelopp då hela sommaren hade varit väldigt kämpig för mig, dålig fart på alla pass och aldrig pigga ben. Varje år (när vi kan springa;)) kör vi ett testelopp på Kumlinge på 8 km, och i år var det den 19 juli. Det var ett av minsta sämsta någonsin, så det kändes verkligen ganska tufft. Ändå var det träningspasset det första, där jag ändå kände att de första kilometrarna åtminstone kändes okej, men sedan dog mina ben. De sista veckorna innan loppet började det ändå kännas lite bättre, med ben som hade blivit lite snabbare, men fortfarande inga riktigt bra pass. På grund av allt detta hade jag inga riktiga förväntningar på det här loppet, förutom att prestera bättre än på Kumlinge. Men jag hoppades förstås att jag skulle överraska mig själv och verkligen prestera bättre än förväntat. Och det gjorde jag ändå, jag lyckades ha en 10 s snabbare minuter/kilometer-tid och lyckades "hålla ihop det". De första 2 kilometrarna är de tuffaste med två uppförsbackar, men jag kände att jag hade en ganska bra känsla, och det fortsatte under hela loppet förutom den sista kilometern då jag började bli ganska trött (det kan man också se på tempot på den sista kilometern, jag orkade inte trycka på så mycket extra). Jag blev 17:e av 237 deltagare. Det är dock lite nedslående att se att om jag hade sprungit på samma tid som förra året (då jag var besviken på tiden) hade jag blivit 9:a.
0 Comments
Leave a Reply. |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Januari 2026
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde