|
Äventyrsloppet arranged by If Åland Skidning and Biathlon took place on 27th September. As last year Chiara chose Monsterrundan (Monster run), a 2k loop in the forest with lots of climbs. (You can also choose Bergsgeten (Mountain goat), 1k and Oh Shit, 4k.) It is a very nice arrangement, and it is fun running in the forest together. Exactly as last year the sun was shining, so that also contributed to a very nice event. Äventyrsloppet arrangerat av If Åland Skidning och Biathlon ägde rum den 27 september och precis som förra året valde Chiara Monsterrundan, en 2 km lång slinga i skogen med en hel del klättringar. (Man kan också välja Bergsgeten, 1 km och Oh Shit, 4 km.) Det är ett väldigt trevligt arrangemang, och det är skoj att springa tillsammans i skogen. Precis som förra året sken solen, vilket också bidrog till ett väldigt trevligt evenemang.        
0 Comments
 On 18 September ÅM in rollerskiing 10 km interval start classic took place. The race took place on a fun and hilly course of 3,3k, so the race consisted of 3 laps on that course. Marcus did a good performance and finished second in H21. He started not too hard, had a fast second lap and and managed to keep it together on the third lap. Den 18 september gick ÅM i rullskidåkning 10 km intervallstart klassisk stil av stapeln. Loppet gick på en rolig och kuperad bana på 3,3 km, så loppet bestod av 3 varv på den banan. Marcus gjorde en bra prestation och slutade tvåa i H21. Han startade kontrollerat, med ett snabbt andra varv och lyckades hålla ihop det på det tredje.    Tjejmilen 2025 On Staurday 6th September I ran Tjejmilen 10k. I had quite high expectations after Paavo Nurmi Marathon 10k in Turku that I could perform better and continue the upward trend, but unfortunately that wasn’t the case. I really feel that I have to re-prioritize if I will be able to come down to times that I have run on before. The last couple of weeks before Tjejmilen were incredibly busy and stressful, and then to be able to perform at your best at a certain date and time is obviously too tough. I still thought it should be fun racing, and I hoped for a body that would feel alert. The warm-up wasn’t promising, but sometimes that could be the fact, and still the body feels good when you speed up. I tried to start with a pace a bit faster than my planned overall time, since the course starts with a longer downhill. Then the course is a bit hilly for appr. 3k and I just tried to keep an okay pace, and not getting too tired. That went okay, but unfortunately, I still wasn’t able to keep the pace for rest of the race. Normally I am quite good at keeping the pace, but still I dropped the pace this time when the course was flat. I had a negative split, with a lot slower pace on the second part, but still I managed to take quite many positions, so probably other runners were tired too. One reason for why many runners had a slower second part, including myself, could also be that it was a very warm day, and I felt that it had an impact on at least me. Looking at the heart rate on the watch after the race, I feel that at least I couldn’t have performed that much better. The pace was 1 sek/k faster than in Turku, so at least it wasn’t slower;) I became 295 (331 after 5k). Now I have to really make a plan for how to continue with the races, because setting up goals and not giving yourself the right prerequisites is tough. Lördagen den 6 september sprang jag Tjejmilen 10 km. Jag hade ganska höga förväntningar efter Paavo Nurmi Marathon 10 km i Åbo att jag skulle kunna prestera bättre och fortsätta den uppåtgående trenden, men tyvärr blev det inte så. Jag känner verkligen att jag måste prioritera om om jag ska kunna komma ner till tider som jag har sprungit på tidigare. Veckorna innan Tjejmilen var otroligt hektiska och stressiga, och att då kunna prestera som bäst vid ett visst datum och tidpunkt är uppenbarligen för tufft. Jag tyckte fortfarande att det kändes att det skulle bli roligt att tävla, och jag hoppades på en kropp som skulle kännas pigg. Uppvärmningen kändes inte lovande, men ibland kan det kännas så, och ändå känns kroppen bra när man ökar farten. Jag försökte starta med ett tempo lite snabbare än min planerade totaltid, eftersom banan börjar med en längre nedförsbacke. Sedan är banan lite kuperad i cirka 3 km och jag försökte bara att hålla ett okej tempo och inte bli för trött. Det gick okej, men tyvärr kunde jag inte hålla tempot resten av loppet. Vanligtvis är jag ganska bra på att hålla tempot, men jag tappade ändå tempot den här gången när banan var platt. Jag hade negativ split, med ett mycket långsammare tempo på andra delen, men jag lyckades ändå ta ganska många placeringar, så förmodligen var andra löpare också trötta. En anledning till varför många löpare hade en långsammare andra del, inklusive jag själv, kan vara att det var en väldigt varm dag, och jag kände att det påverkade åtminstone mig. När jag tittade på pulsen på klockan efter loppet känner jag att jag åtminstone inte kunde ha gjort det mycket bättre. Tempot var 1 sek/k snabbare än i Åbo, så det gick iallafall inte inte långsammare.;) Placeringen blev 295 (331 efter halva). Nu måste jag verkligen göra en plan för hur jag ska fortsätta när det gäller att tävla, för att sätta upp mål och inte ge sig själv rätt förutsättningar är tufft.   As mentioned in the previous post we went to Turku for the Paavo Nurmi Marathon races August 15th and 16th , and I ran the 10k on Friday evening. Here follows a race report: I didn’t really have high expectations for a great race since the whole summer had been a real struggle for me — slow pace on every run and never any fresh legs. Every year (when we are able to run;)) we have a test run on Kumlinge, 8k, and this year we did on 19 July. It was one of the worst time I have ever had, so it really felt quite tough. Still that training session was the first, that I still felt that the first kilometers at least felt okay, but then my legs died. These last coupe of weeks before the race is started to feel a bit better, with legs that had become a bit faster, but still no real good sessions. Because of all this, I had no real expectations for this race, except for performing better than on Kumlinge. But of course I hoped that I would surprise myself and really once perform better than expected. And I did that, I manage to have a 10s faster min/km pace and made to "keep it together". The first 2 kilometers are the toughest with two uphill slopes, but I felt that I had quite a good feeling, and that continued the whole race accept for the last k when I started to be quite tired (you can also see that on the pace on the last kilometer, that wasn't that much faster. A became 17 of 237 participants. Still a bit though to see that if I would have run on the same time as last year, (when I was disappointed with the time), I would have been 9th. Som ni fick en hint om i förra inlägget åkte vi till Åbo för Paavo Nurmi Marathon den 15 och 16 augusti, och jag sprang 10 km på fredag kväll. Här följer en tävlingsrapport: Jag hade väl inte så stora förhoppningar på ett jättelopp då hela sommaren hade varit väldigt kämpig för mig, dålig fart på alla pass och aldrig pigga ben. Varje år (när vi kan springa;)) kör vi ett testelopp på Kumlinge på 8 km, och i år var det den 19 juli. Det var ett av minsta sämsta någonsin, så det kändes verkligen ganska tufft. Ändå var det träningspasset det första, där jag ändå kände att de första kilometrarna åtminstone kändes okej, men sedan dog mina ben. De sista veckorna innan loppet började det ändå kännas lite bättre, med ben som hade blivit lite snabbare, men fortfarande inga riktigt bra pass. På grund av allt detta hade jag inga riktiga förväntningar på det här loppet, förutom att prestera bättre än på Kumlinge. Men jag hoppades förstås att jag skulle överraska mig själv och verkligen prestera bättre än förväntat. Och det gjorde jag ändå, jag lyckades ha en 10 s snabbare minuter/kilometer-tid och lyckades "hålla ihop det". De första 2 kilometrarna är de tuffaste med två uppförsbackar, men jag kände att jag hade en ganska bra känsla, och det fortsatte under hela loppet förutom den sista kilometern då jag började bli ganska trött (det kan man också se på tempot på den sista kilometern, jag orkade inte trycka på så mycket extra). Jag blev 17:e av 237 deltagare. Det är dock lite nedslående att se att om jag hade sprungit på samma tid som förra året (då jag var besviken på tiden) hade jag blivit 9:a.    On August 15 and 16 we all three ran races with different distances at Paavo Nurmi Marathon in Turku. Den 15 och 16 augusti sprang vi alla tre lopp över olika sträckor på Paavo Nurmi Marathon i Åbo. First was Chiara on Friday evening at 5.50 PM. She run 400 meter, i.e. a lap around the square (last year she also run two laps, but this year it was 400 meter that was for her age group). She thought it was very fun, and was happy for her medal. Först ut var Chiara på fredagskvällen kl. 17.50. Hon sprang 400 meter, dvs. ett varv runt torget (förra året sprang hon också två varv, men i år var det 400 meter som gällde för hennes åldersgrupp). Hon tyckte det var väldigt roligt och var glad för sin medalj.      Then at 8 PM on Friday evening it was time for me and the 10k race. See nest post for a race report. Sen vid kl. 20 på fredagskvällen var det dags för mig och 10 km. Se nästa inlägg för tävlingsrapport. And last one out was Marcus who run half marathon. Och sist ut var Marcus som på lördagen sprang halvmaraton.   On July 12th we all run Semesterloppet in Eckerö, Marcus 12k and Chiara and I 4k. Den 12 juli sprang vi alla Semesterloppet i Eckerö, Marcus 12 km och Chiara och jag 4 km.        On 2 March, I (Anna) participated in the race GanghoferLauf 25k free technique in Leutasch, that this year also was the European Championship in long distance-skiing. This weekend was planned to be a finish of the season with the possibility for the three of us to all do one race: Marcus should have done the 50k classic on Saturday, Chiara MiniGanghoferLauf and I 42k skate on Sunday. But sometimes things don’t go as planned, and the preparations could have been better. Chiara got sick the weekend before, and one Wednesday Marcus got fever. At the same time we also got to know that we had to empty a big storage that we have in Toblach, going through, throwing away and moving lots of things. In between we also had to empty our apartment, pack the car and clean the apartment. Since Marcus got worse and worse I had to do quite a lot of the work, and also most of the heavy lifts and carrying. All these things made me feel quite tired and my body was very sore when we arrived in Leutasch on Friday. I had planned to do some skiing on Friday but Marcus thought I should wait until Saturday instead, which probably was a smart decision. On Saturday morning before breakfast I checked out the shorter loop of the course, (the shorter 25k skate and the longer 41k did this loop two times, with a longer loop too for the longer race). Both Marcus and I have gone races here before, and I remember quite a lot of the tracks since then. Still, it was nice to check out the course once more before the race. But unfortunately, my body still felt very sore, and I really didn’t feel good. Since Marcus now only managed to lie in bed, and we should continue our trip on Sunday, I had to change the distance of the race to be 25k instead of 41k. Although it felt a bid sad, I still think it was okay regarding the circumstances. On Sunday morning I registered and then took the car back to our cottage (we only lived appr. 1k from the start). I went out for some jogging and 45 minutes before the start I took the skis in my hands and walked to the start. Luckily the weather was nice and not too cold, since you were not able to leave any extra clothes at the start. Already when I came to the start, I saw that people had start queuing to get into the grids, appr. 15 minutes before they opened the grids and appr. 35 minutes before the start. Therefore, my warmup didn’t become too long;( I got a good position with my skis second to the left and second in my row and tried to just run some meters and do some warmup on my place before the start. The start went very well I think, and I think that I took some positions already on the start stretch. I was very happy to fast realize that it felt a lot better than I thought it should, and I was able to push. As I had planned, I tried to go as hard as I dared too, and this time I managed to keep the back of skiers that was a bit better than me and was able to draft behind to save energy. I think the race went well until around 5k, where we were met by a very tough headwind, and there I unfortunately lost some backs, and became skiing alone for around 1,5k. I really felt that it took quite a lot of energy, but still I felt quite okay when I came the two quite tough uphills at around 6k came. After the two uphills a quite steep and long downhill waited, and I felt that it went quite good and then the track is mostly flat until the last 2k of the loops, which are up and down with tricky curves, especially since this part had become quite slushy. The flat part went well I think, and I felt strong. The only bad part was that I almost got no sport drink from the paper mug from the service point at 10k. Also, the last 2k of the first loop went okay even though it is not the part that suits me best. The second lap started well too, but after around 2–3k when the headwind came (although not so strong already here) I skied together with one man, and after a while I stepped aside and asked him to pull. Luckily, he did, and I felt that he was much stronger than me, but he became the perfect back for me, and I could draft behind him saving energy. In the part with the worst headwind, I lost his back, but I managed to follow other skiers, and after a while I had caught him again. The two uphills and the big downhill went well, and then it was just to push on the flat part to the last 2k. The last 2k went unfortunately a bit messy, when the 25k skiers were mixed up with slower skiers that did the 41k race. Still, everything went okay, although I unfortunately got passed by a woman. Regarding the circumstances I am quite happy with the result and proud of myself. Also, the pace is the best I had had at a race, so that was great too. I finished 28th of 128th women, and 2nd in my age group. Conditions: Clear sky, some minus degrees in the start and around maybe 2–3 degrees at the finish Skis: Madshus F3 OT3, wax: (waxed by Christian, so not sure about exact products), rill 2 mm from the bindings back Clothes: Race suit, short sleeved base layer, buff, headband, electrical socks, Johaug gloves, good choice, would also have been okay without base layer, but needed it this time before the start. Den 2:a mars deltog jag (Anna) i GanghoferLauf 25 km i fri teknik i Leutasch, som i år också var EM i långlopp. Den här helgen var planerad att vara en avslutning på säsongen med möjlighet för oss tre att alla göra ett lopp: Marcus skulle ha kört 50 km klassiskt på lördagen, Chiara MiniGanghoferLauf om hon skulle ha velat och jag 42 km skate på söndagen. Men ibland går det inte som planerat, och förberedelserna kunde ha varit bättre. Chiara blev sjuk helgen innan, och på onsdagen fick Marcus feber. Samtidigt fick vi också veta att vi var tvungna att tömma ett stort förråd som vi har i Toblach, gå igenom, slänga och flytta massor av saker. Däremellan fick vi även tömma vår lägenhet, städa den och packa bilen. Eftersom Marcus blev sämre och sämre fick jag göra väldigt mycket av jobbet, och även de flesta tunga lyft och bärandet. Allt detta gjorde mig rätt trött och min kropp var väldigt sliten när vi kom till Leutasch på fredagen. Jag hade tänkt åka lite skidor direkt men Marcus tyckte att jag skulle vänta till lördagen i stället, vilket nog var bra. På lördagsmorgonen innan frukost kollade jag in den kortare slingan av banan (25 km-loppet gick två varv på den slingan och 42-km loppet gick också två varv på denna slinga, men också ett varv på en längre slinga). Både jag och Marcus har åkt lopp här tidigare och jag mindes rätt mycket av banan sedan dess. Ändå var det skönt att kolla in banan en gång till innan loppet. Min kropp kändes tyvärr fortfarande väldigt sliten och jag kände mig verkligen inte bra. Eftersom Marcus nu bara orkade ligga i sängen, och vi skulle fortsätta vår resa på söndagen, fick jag ändra mig och köra 25 i stället för 42. Även om det kändes lite tråkigt tycker jag ändå att det var helt okej med tanke på omständigheterna. På söndagsmorgonen anmälde jag mig och tog sedan bilen tillbaka till vår stuga (vi bodde bara ca 1 km från starten). Jag stack ut på en kort joggingtur och 45 minuter innan start tog jag skidorna i handen och gick till start. Som tur var, var vädret fint och inte för kallt, eftersom man inte kunde lämna några extra kläder vid starten. Redan när jag kom till start såg jag att folk hade börjat köa för att komma in i startfållorna, ca 15 minuter innan de öppnade dem och ca 35 minuter före start. Således blev min uppvärmning inte så lång;( Jag fick en bra position näst längst till vänster och tvåa i min rad. Jag försökte springa lite fram och tillbaka på de få meter som fanns och göra lite uppvärmningsövningar på min plats innan start. Starten gick väldigt bra tycker jag, och jag tror att jag tog en del positioner redan på startsträckan. Jag blev väldigt glad när jag snabbt insåg att det kändes mycket bättre än jag trodde att det skulle, och jag orkade trycka på. Jag hade planerat att försöka gå så hårt jag vågade från början, och den här gången lyckades jag hålla rygg på skidåkare som var lite bättre än mig och kunde få draghjälp. Jag tycker att loppet gick bra till runt 5 km, där det blev riktigt stark motvind, och där tappade jag tyvärr ryggen och blev ensam i runt 1,5 km. Jag kände verkligen att det tog ganska mycket energi i motvinden, med det kändes ändå mig ändå rätt bra, när jag kom till de två ganska tuffa uppförsbackarna vid runt 6 km. Efter de två uppförsbackarna väntade en ganska brant och lång nedförsbacke, och jag kände att det gick ganska bra och sedan är banan mestadels platt fram till de sista 2 km, som går upp och ner med knepiga kurvor, speciellt eftersom denna del hade blivit ganska moddig. Den platta delen gick bra tycker jag, och jag kände mig stark. Det enda negativa var att jag nästan inte fick i mig någon vätska alls när jag dricka från bordet vid 10 km. De sista 2 km gick också de helt okej även om det inte är den delen som passar mig bäst. Andra varvet började bra också, men efter runt 2–3 km när motvinden kom (dock inte så stark redan här) åkte jag tillsammans med en man, och efter ett tag klev jag åt sidan och bad honom dra. Lyckligtvis gjorde han det, och jag kände att han var mycket starkare än mig, och han blev den perfekta ryggen för mig, och jag kunde ligga bakom honom och spara energi. I den del med värst motvind tappade jag dock hans rygg, men jag lyckades ta rygg på andra åkare i stället och efter ett tag hade jag åkt fast honom igen. De två uppförsbackarna och den längre nedförsbacken gick bra, och sedan var det bara att trycka på, på den platta delen fram till de sista 2 km. De sista 2 km var det tyvärr dock lite rörigt, eftersom 25 km-åkarna blandades ihop med långsammare åkare som åkte 41 km-loppet. Ändå gick allt okej, även om jag tyvärr blev passerad av en kvinna under den här delen. Med tanke på omständigheterna är jag rätt nöjd med resultatet och stolt över mig själv. Dessutom är tempot det bästa jag hade någonsin haft på en tävling, så det var också bra. Jag slutade 28:e av 128 kvinnor och blev 2:a i min åldersklass. Förhållanden: Klart, några minusgrader i starten och runt kanske 2–3 plusgrader vid målgång. Skidor: Madshus F3 OT3, valla: (vallade av Christian, så vet inte exakt vilka produkter), rill 2 mm från hälen och bak. Kläder: Tävlingsdräkt, kortärmat underställ upptill, buff, pannband, elstrumpor och Johaug-handskar. Bra val, hade också varit okej utan underställ, men behövde det denna gång innan start.    February 16th, I (Anna) did the race GsiesertalLauf 30k skate. Unfortunately, the preparations hadn’t been that good since I got a sinus infection the week after Toblach-Cortina and I was only able to have two shorter and calm training sessions before the race. I knew that it would be a bit of a chance to start, but since I hadn’t felt ill the last couple of days before, I thought I would give it a try. With hindsight, I shouldn’t, but luckily I didn’t get any worse after. The start of the race was the only thing that went quite well. I started second to the left and as the eighth skier in my row. I got of well and found it relatively easy to come through. I had decided to try to go hard from the beginning, although I knew that maybe wasn’t the best regarding my previous disease, but still I wanted to go all or nothing. Unfortunately, I noticed very quickly that I got tired, and my legs got numb, and my body didn’t respond at all. Still, I tried to go as hard as I could, and hoped that it maybe would change a bit, and that I maybe would get some recovery in the few downhills that are in the beginning of the race. Until 6k, when Marcus stood with liquid, my position was still okay, but, still, I lost positions all the way to the finish line. I really tried to draft behind skiers, every time someone passed me, but I really had nothing to give. I felt as I lost most positions when it was flat or in slight downhills/uphills, simply because I just hadn’t the power to push and maintain pressure, and this race is a race where that is extremely important. I finished 43rd among 121 women, and did a race that was unfortunately, one of my worse GiesertalLauf. Conditions: partly cloudy, around -5 in the start and maybe around -2 at the finish. Clothes: long sleeved underwear, race suit, buff, headband an cap because of the sinus infection, Madshus gloves. Electrical socks. Good, but I rolled up my sleeves quite fast. Skis: Madshus F3, grind: L1. Wax: Star long distance + -3–8 at the tip, -0–5 at the back Liquid: Sports drink with a gel in from Marcus at 6k and appr. 22k, and from the service points at 17k and appr. 25k. +: really nothing this time -: be sure that you are fit, when standing on the starting line, otherwise a good performance is very hard to achieve. You should be able to do at least one tougher training session before you start. 16 februari körde jag (Anna) GsiesertalLauf 30 km skate. Tyvärr hade förberedelserna inte varit det bästa eftersom jag fick bihåleinflammation veckan efter Toblach-Cortina och kunde bara köra två kortare och lugnare träningspass innan loppet. Jag visste att det skulle vara lite av en chans att köra, men eftersom jag inte hade känt mig sjuk de senaste dagarna innan tänkte jag att jag skulle ge det ett försök. Men med facit i hand borde jag inte ha gjort det, ingen skada skedd dock eftersom jag inte blev sämre efteråt. Starten av loppet var det enda som gick ganska bra. Jag stod näst längst till vänster och som åttonde åkare i min rad. Jag kom i väg ganska bra och tyckte att det gick relativt lätt att ta sig fram. Jag hade bestämt mig för att försöka gå hårt från början, även om jag visste att det kanske inte var det bästa med tanke på att ja varit sjuk innan, men jag ville ändå testa att gå all in. Tyvärr märkte jag väldigt snabbt att jag blev trött och benen stumnade och min kropp svarade inte alls. Ändå försökte jag gå så hårt jag kunde, och hoppades att det kanske skulle börja kännas bättre och att jag kanske skulle få lite återhämtning i de få nedförsbackar som är i början av loppet. Fram till 6 km, där Marcus stod med vätska, var min placering fortfarande okej, men ändå tappade jag placeringar hela vägen till mållinjen. Jag försökte verkligen ta rygg på andra skidåkare, varje gång någon passerade mig, men jag hade verkligen ingenting att ge. Jag kände att jag tappade de flesta positioner när det var platt eller i lätta nedförsbackar/uppförsbackar, helt enkelt för att jag inte hade orken att trycka på, och det här loppet är ett lopp där det är extremt viktigt. Jag slutade 43:a bland 121 damer, och gjorde ett lopp som tyvärr var ett av mina sämre GiesertalLauf. Förhållanden: mulet till halvklart, runt -5 i starten och kanske runt -2 i mål. Kläder: långärmat underställ upptill, tävlingsdräkt, buff, pannband och mössa på grund av bihåleinflammationen, Madshus-handskarna, elstrumpor. Bra, men jag kavlade upp ärmarna rätt snabbt. Skidor: Madshus F3, slip: L1. Valla: Star long distance + -3–8 fram, -0–5 bak. Vätska: Sportdryck med gel i från Marcus vid 6 km och ca 22 km, och från borden vid 17 km och ca 25 km. +: Tyvärr verkligen ingenting den här gången -: Se till att du är fit när du står på startlinjen, annars är det väldigt svårt att göra en riktigt bra prestation. Man borde göra minst ett tuffare träningspass innan start.      February 2nd I participated in the race Toblach-Cortina 31k skate. After Chiara got sick days before the races on Saturday and Sunday, I though that it again would be a huge risk for a DNS, but luckily we both managed to stay healthy (now I though has a cold☹). As always the committee came out with the news that the course would be changed (that happens each year) due to the lack of snow, but still it would go from Toblach Nordic Arena to Fiames, Cortina (the races in classic and free technique would be the same), which I thought was very nice (could be one of the most beautiful tracks in the world), and also of course a track that we know backwards and forwards. Marcus and I came to the start at 8.30 and queued for the opening of the gates at 9.00. Marcus ran out with both our skis, and we were first in our group, after the elite skiers. A great position for Marcus and maybe a bit too good position for me😉After that we went for some jogging and then warm up on skis the first part of the track before we went to the start. The start went very well, although the pace might have been a bit too high for me. The first appr. 1.3k is flat, and a bit wider which was very good for the big group to get a bit more spread. After that a bit steeper uphill of 1k came, and I felt that after the first 2.3k my legs really felt the hard opening. This was a bit worrying to feel since then the next 19k almost only goes slightly uphill, with just very few downhills (the first one after around 11k. Still, I quite fast felt that when the track was flat, and I could go on V2 and V2 alternate that I recovered quite well, even though my legs were not to most alert. I think that I managed to go quite well until the last part of the steep uphill that is the climb in Drei Zinnen Ski-Marathon, where I unfortunately lost a woman that I had skied together with for quite a while. After the highest point the last 10k go slightly downhill towards the finish in Fiames, Cortina and I had only one thing in my mind, to push all that I had all the time until the finish line. I am satisfied with this part and really felt that I couldn’t have done it any better. Being able to overtake some men and just letting one woman pass me when the track goes slightly downhill is a good performance for me. Altogether I think this was a good race by me, but of course as always, I would have hoped that my performance would have resulted in a better position. I finished 40/177 among the women and 8/40 in my age category. Conditions: a couple of minus degrees and foggy at the start. After around ¾ of the race the sun came in and the weather became stunning.Clothes: race suit, t-shirt, headband and electric socks (good choice of clothes) Wax: Star Ski Wax Long Distance, -3 to -8 degrees Liquid: own belt, but I only took sport drink from the 3 refreshment station. Good service and enough energy 2 februari deltog jag i loppet Toblach-Cortina 31 km i fri teknik. Efter att Chiara blev sjuk dagar innan loppen på lördag och söndag trodde jag att det igen skulle vara en stor risk för en DNS, men som tur var lyckades vi båda hålla oss friska (nu är jag dock förkyld☹). Som alltid kom ledningen ut med beskedet att banan skulle ändras (det händer varje år) på grund av bristen på snö, men den kom ändå att gå från Toblach Nordic Arena till Fiames, Cortina (loppen i klassisk stil och fri teknik skulle vara desamma), vilket jag tyckte var väldigt skoj (kan vara en av de vackraste banorna i världen), och även naturligtvis en bana som vi känner utan och innan. Marcus och jag kom till starten 8.30 och köade tills de öppnade fållorna kl. 9.00. Marcus sprang ut med båda våra skidor, och vi var först i vår grupp, efter elitåkarna. Ett jättebra läge för Marcus och kanske lite för bra läge för mig😉Därefter tog vi en joggingtur och värmde sedan upp på skidor första delen av banan innan vi gick till start. Starten gick väldigt bra även om tempot kanske var lite för högt för mig. De första ca 1,3 km är platta och banan lite bredare vilket var väldigt bra för att den stora gruppen skulle spridas ut lite mer. Efter det kommer en uppförsbacke på ca 1 km, och jag kände att efter de första 2,3 km kände benen verkligen av den hårda öppningen. Detta var lite oroande att känna detta eftersom de följande 19 km går lätt uppför, med väldigt få nedförsbackar (och den första först efter ca 11 km. Ändå kände jag ganska snabbt att när banan var platt, och jag kunde gå treans och fyrans växel att jag återhämtade mig ganska bra, även om benen dock inte var så pigga. Jag tycker att jag lyckades gå ganska bra fram till den sista delen av den sista stigningen, det som är bergspriset i Drei Zinnen Ski-Marathon, där jag tyvärr tappade ryggen på en kvinna som jag hade åkt tillsammans med ett bra tag. Efter den högsta punkten gick de sista 10 km nedför mot målet i Fiames, Cortina och jag hade bara en sak i tankarna, att trycka på allt jag hade hela vägen fram till mål. Jag är nöjd med den här delen och känner att jag inte kunde ha gjort den bättre. Att passera en del män på vägen ner och bara bli passerad av en dam när banan går utför är en bra prestation av mig. Sammantaget tycker jag att det här var ett bra lopp av mig, men som alltid hade jag hoppats att min prestation skulle ha resulterat i en bättre plats. Jag slutade 40:a av 177 damer och 8:a av 40 i min ålderskategori. Förhållanden: ett par minusgrader och dimmigt i starten. Efter cirka ¾ av loppet sprack solen fram och vädret blev fantastiskt. Kläder: tävlingsdräkt, t-shirt, pannband och värmestrumpor (bra val av kläder) Vax: Star Ski Wax Long Distance, -3 till -8 grader Vätska: eget bälte, men jag tog endast sportdryck från de tre vätskestationerna. Bra service och det var tillräckligt med energi för mig     Photos of the course from the bus after the race:     |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
December 2025
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde