 On June 7, Marcus and I ran Västerås Stadslopp 10k, while Chiara was at home with her grandparents. I didn't feel that I was in my best shape, but I was hoping that I still would be able to do an okay race. I started out a little too fast, but decided to keep the pace as long as it still felt manageable. Unfortunately, the demanding opening section — with a gentle uphill, followed by an extra loop featuring a steeper climb, a steep downhill on cobblestones, several sharp 90-degree turns, and then another gradual uphill over the first 3 km — combined with sunshine and a temperature of 23°C, took its toll sooner than I had hoped. The remaining 7 km turned into a real struggle. Overall, it was quite a challenging course. In addition to the demanding start, there was another fairly steep climb followed by a downhill around the 5–6 km mark, sections on gravel paths and trails, and about 1.5 km of running into a strong headwind on a slight incline between 7 and 8 km. For me, it felt like my legs simply ran out of energy during this race, and at the same time I just didn't have another gear to push into. After crossing the finish line, I checked my watch and realized that I had recorded one of my highest heart rates in many years. Looking back, I probably didn't have much more to give. Conditions: 24 degrees, sun and 6-7 m/s (gust of winds of 9-10 m/s) Shoes: asics Magic Speed 4 Den 7 juni var Marcus och jag och sprang Västerås stadslopp tillsammans, och Chiara var hemma med mormor och morfar. Formen kändes väl inte på topp, men jag hoppades att jag ända skulle kunna gör ett okej lopp. Jag startade lite för tufft, men bestämde dock ändå att köra på så länge det kändes ok. Men den tuffa starten med lite lätt uppför och en extra sväng lite brantare uppför, brant nerför på kullersten och flera 90 graders kurvor och sen lätt uppför igen i 3 km i tillägg med sol och 23 grader tog tyvärr ut sin rätt lite för snabbt, och resterande 7 km blev tuffa. Banan var överlag rätt tuff med den relativt tuffa början och sen dessutom en rätt brant uppförsbacke och därefter nedförsbacke vid runt 5-6 km, en del löpning på grus och stig, samt runt 1,5 km löpning i rätt hård motvind med en slakmota vid 7-8 km. Det var benen som tog slut i det här loppet, men det kändes också som att det inte riktigt fanns något mer att trycka på med helt enkelt. Efter målgång kollade jag klockan och det visade sig att jag haft en av mina högsta uppmätta pulser på många år, så det fanns nog inte så mycket mer att ge. Förhållanden: 24 grader, sol och 6-7 m/s (vindbyar på 9-10 m/s) Shoes: asics Magic Speed 4     
0 Comments
Long distance in classic technique 2 hours and one lap (à 2,6k): Marcus 4th out of 14 particpants     Relay: 3 x 1,2k, classic technique: Marcus' team 2nd place, and Anna's team 5th place out of 8 teams (some with just men, some with just women, one mixed, and two with juniors)     My first race on snow in classic technique in eight years, after we managed to put together a women’s team the day before:) - Min första tävling på snö i klassisk teknik på 8 år efter att vi fått ihop ett damlag dagen innan:)  This year the race was shortened from 60 km to 32 km due to snow conditions. The start was held at the ski area in Sexten. The course began with a short uphill section, followed by a long downhill. After that came the climb up to Kriegerfriedhof, about 5 km from the stadium, and the finish was in Niederdorf. We arrived at the start about 1 hour and 15 minutes before the race. I lined up in the third–fourth row in my group. I warmed up for about 20 minutes and made it to the start line in good time. The start went well, although I lost a few positions early on. When the downhill began, I soon found myself behind Frantzeska Müller, who has won the race several times. I decided to try to stay with her. On the way down it felt slow at times, but it was difficult to pass because it was quite crowded. I was also a bit unsure about my form since I hadn’t done any hard sessions recently. Anna was standing with drinks just before the climb up to the slalom slope in Innichen. I lost some time there. On the way back toward the arena, I was tired and had to stay behind and recover a bit. After the turnaround at Kriegerfriedhof, it was mostly about hanging on, and I skied a lot together with Müller. After the downhill near the ski stadium, I had to let a few skiers go, but I managed to continue skiing with her. On the way down to the finish, I dropped her, but then another skier came from behind at full speed and passed me. However, he fell in the final corner before the finish — it was very technical and tricky there — so we ended up sprinting against each other. I managed to beat him. It turned out that he was also from Finland. Skis: Madshus 3.0 DP with L2O grind – worked really well. Weather: Partly cloudy. Not the fastest conditions. Positives
I år förkortades loppet från 60 km till 32 km på grund av snöförhållandena. Starten gick på skidområdet i Sexten. Loppet inleddes med en kortare uppförssträcka, följt av en ordentlig nedförskörning. Därefter väntade stigningen upp mot Kriegerfriedhof, cirka 5 km från stadion, och målgången var i Niederdorf. Vi var på plats ungefär 1 timme och 15 minuter före start. Jag stod i tredje–fjärde led i min startgrupp . Jag värmde upp i cirka 20 minuter och kom i god tid till starten. Starten fungerade bra, även om jag tappade några placeringar direkt. När nedförsbacken började hamnade jag efter ett tag bakom Franziska Müller, som har vunnit loppet flera gånger. Jag tänkte att jag skulle försöka hänga på henne. På vägen ner kändes det flera gånger som att tempot var långsamt, men det var svårt att ta sig förbi eftersom det var trångt. Jag var också lite osäker på formen, eftersom jag inte hade kört några riktigt hårda pass på ett tag. Anna stod med vätska precis innan backen upp mot slalombacken i Innichen. Där tappade jag en del. På vägen mot arenan var jag trött och fick ligga bakom och återhämta mig lite. Efter vändningen uppe vid Kriegerfriedhof handlade det mest om att hänga med, och jag åkte mycket tillsammans med Müller. Efter backen ner vid skidstadion tvingades jag släppa några åkare, men jag kunde fortsätta tillsammans med henne. På vägen ner mot mål gick jag ifrån henne, men då kom en åkare med full fart bakifrån och åkte om mig. Han föll dock i sista kurvan in mot upploppet – där var det riktigt tekniskt och svåråkt – så vi avslutade med en spurt mot varandra. Jag lyckades slå honom. Det visade sig dessutom att han också var från Finland. Skidor: Madshus 3.0 DP med L2O-slip – fungerade riktigt bra. Väder: Halvklart. Inte det snabbaste föret. Plus
     This year's Marialonga was a snowy story    This year’s Marcialonga turned into a snowy affair. We left well before the start after breakfast in the apartment we had rented just outside Moena. Unfortunately, we had only driven a few hundred meters before we were stopped by the police and the ski track. It turned out that we were stuck on the wrong side of the course, with no possibility of getting through. We were not very happy about it, especially considering there hadn’t been a single sign informing us about this, nor any information on the website. Luckily, Marcus was instead able to put on his skis, take the extra clothes, and ski to the start carrying the bag on his back. Not the ideal preparation, but fortunate at least that we weren’t farther away from the start. Chiara and I had to sit in the car for 3.5 hours waiting for a tractor to come and clear away the snow after all the participants had passed. Because of this, all our plans for liquid during the first 2–2.5 hours disappeared. Still, it worked out relatively well since Marcus skied with a hydration belt and the temperature was around zero, which meant there was less risk of it freezing. Chiara and I were able to hand over liquid for the first time just after Marcus had passed Moena on the way back, which was after around 38 km. I also noticed that he was in a good position, and it was nice to hear that he also said that he was feeling good. After that, we stopped and handed liquid just before Predazzo and at Molina (both times he passed). Overall, Marcus did a really strong race and finished in 288th place. Årets Marcialonga var en snöig historia. Vi åkte iväg i god tid innan start efter frukost i lägenheten vi hyrde strax utanför Moena. Tyvärr kom vi dock inte många hundra meter innan vi blev stoppade av polisen och spåret. Det visade sig helt enkelt att vi var fast på fel sida av skidspåret, utan möjlighet att komma förbi. Vi var inte så glada, md tanke på att det inte funnits en enda skylt så talade om detta och inte heller någon information på hemsidan. Som tur var kunde Marcus istället ta på sig skidorna, ta med extra kläderna och skida till starten med säcken på ryggen. Inte den bästa uppladdningen, men tur i alla fall att vi inte var längre från starten. Chiara och jag fick sitta i bilen i 3,5 timme och vänta på att en traktor skulle komma och gräva bort snön när alla deltagare hade passerat. I och med detta försvann ju alla vätskelangningsplaner de första 2-2,5 timmarna. Det löste sig ända relativt bra, då Marcus åkte med vätskebälte och temperaturen var runt nollan, vilket betydde mindre risk för att det skulle frysa. Chiara och jag kunde ge vätska första gången strax efter att Marcus passerat Moena på vägen tillbaka, det vill säga efter runt 38 km. Märkte också att han låg bra till och var skönt att höra att han också sade att det kändes rätt bra. Därefter stannade vi till och gav vätska strax innan Predazzo och vid Molina (båda gångerna han passerade). Sammantaget gjorde Marcus ett riktigt bra lopp och slutade 288.     A very short stop at the Pasta Party before heading to Munich in the not-so-very-nice-weather-for-driving-for-several-hours. Ett väldigt kort stopp på Pasta Party innan vi åkte vidare mot München i ett inte-alltför-trevligt-väder-för-flera-timmars-bilkörning.     At the same time Marcus competed, the Easy Race 4k was also taking place. We had planned it very carefully, so that I and Chiara would have time to stand with poles for Marcus just after he had started and the run back to the start to be in time for Chiara's race that started 5 minutes after. Unfortunately, all the skiers in the 4k category had moved forward after the participants in the 20 and 40k had started and since the starter shot off the starting gun almost directly after the 20k and 40k classes, I hadn't time to move Chiara's skis forward and we missed the start and got away some time after the others. In itself it wasn’t a big deal, but Chiara became a bit upset because of the stress and because everyone else had already managed to leave. This also meant that she really didn't have anyone to "race a bit against". Probably the organisation don't think there are mothers there multitasking ;), but anyway, I still think it would be good to stick to the starting times. However, it was otherwise a very well-organized race, with many people cheering along the course and a very warm welcome at the finish line from both the speaker, the people handing out the medals, and the mascots. Samtidigt som Marcus tävlade ägde även Easy Race 4K rum. Vi hade planerat allt väldigt noggrant så att Chiara och jag skulle hinna stå med stavar åt Marcus strax efter hans start och sedan springa tillbaka till starten i tid till Chiaras lopp, som började fem minuter senare. Tyvärr hade alla åkare i 4K-klassen flyttat fram efter att deltagarna i 20- och 40-kilometersloppen hade startat, och eftersom startskottet gick nästan direkt efter dessa lopp hann jag inte flytta fram Chiaras skidor. Därför missade vi starten och kom iväg först en stund efter de andra. I sig gjorde det ingenting, men Chiara blev lite ledsen över både stressen och att alla andra redan hunnit åka iväg. Det gjorde också att hon egentligen inte hade någon att ”tävla lite mot”. Kanske tänker arrangörerna inte på att det finns mammor där som multitaskar ;) men oavsett tycker jag ändå att det vore bra att de kunde hålla sig till starttiderna. Dock ett väldigt fint ordnat lopp annars, med många som hejade längs med vägen och ett väldigt fint mottagande på upploppet av både speakern, de som gav medaljen och maskotarna.    Äventyrsloppet arranged by If Åland Skidning and Biathlon took place on 27th September. As last year Chiara chose Monsterrundan (Monster run), a 2k loop in the forest with lots of climbs. (You can also choose Bergsgeten (Mountain goat), 1k and Oh Shit, 4k.) It is a very nice arrangement, and it is fun running in the forest together. Exactly as last year the sun was shining, so that also contributed to a very nice event. Äventyrsloppet arrangerat av If Åland Skidning och Biathlon ägde rum den 27 september och precis som förra året valde Chiara Monsterrundan, en 2 km lång slinga i skogen med en hel del klättringar. (Man kan också välja Bergsgeten, 1 km och Oh Shit, 4 km.) Det är ett väldigt trevligt arrangemang, och det är skoj att springa tillsammans i skogen. Precis som förra året sken solen, vilket också bidrog till ett väldigt trevligt evenemang.          On 18 September ÅM in rollerskiing 10 km interval start classic took place. The race took place on a fun and hilly course of 3,3k, so the race consisted of 3 laps on that course. Marcus did a good performance and finished second in H21. He started not too hard, had a fast second lap and and managed to keep it together on the third lap. Den 18 september gick ÅM i rullskidåkning 10 km intervallstart klassisk stil av stapeln. Loppet gick på en rolig och kuperad bana på 3,3 km, så loppet bestod av 3 varv på den banan. Marcus gjorde en bra prestation och slutade tvåa i H21. Han startade kontrollerat, med ett snabbt andra varv och lyckades hålla ihop det på det tredje.    Tjejmilen 2025 On Staurday 6th September I ran Tjejmilen 10k. I had quite high expectations after Paavo Nurmi Marathon 10k in Turku that I could perform better and continue the upward trend, but unfortunately that wasn’t the case. I really feel that I have to re-prioritize if I will be able to come down to times that I have run on before. The last couple of weeks before Tjejmilen were incredibly busy and stressful, and then to be able to perform at your best at a certain date and time is obviously too tough. I still thought it should be fun racing, and I hoped for a body that would feel alert. The warm-up wasn’t promising, but sometimes that could be the fact, and still the body feels good when you speed up. I tried to start with a pace a bit faster than my planned overall time, since the course starts with a longer downhill. Then the course is a bit hilly for appr. 3k and I just tried to keep an okay pace, and not getting too tired. That went okay, but unfortunately, I still wasn’t able to keep the pace for rest of the race. Normally I am quite good at keeping the pace, but still I dropped the pace this time when the course was flat. I had a negative split, with a lot slower pace on the second part, but still I managed to take quite many positions, so probably other runners were tired too. One reason for why many runners had a slower second part, including myself, could also be that it was a very warm day, and I felt that it had an impact on at least me. Looking at the heart rate on the watch after the race, I feel that at least I couldn’t have performed that much better. The pace was 1 sek/k faster than in Turku, so at least it wasn’t slower;) I became 295 (331 after 5k). Now I have to really make a plan for how to continue with the races, because setting up goals and not giving yourself the right prerequisites is tough. Lördagen den 6 september sprang jag Tjejmilen 10 km. Jag hade ganska höga förväntningar efter Paavo Nurmi Marathon 10 km i Åbo att jag skulle kunna prestera bättre och fortsätta den uppåtgående trenden, men tyvärr blev det inte så. Jag känner verkligen att jag måste prioritera om om jag ska kunna komma ner till tider som jag har sprungit på tidigare. Veckorna innan Tjejmilen var otroligt hektiska och stressiga, och att då kunna prestera som bäst vid ett visst datum och tidpunkt är uppenbarligen för tufft. Jag tyckte fortfarande att det kändes att det skulle bli roligt att tävla, och jag hoppades på en kropp som skulle kännas pigg. Uppvärmningen kändes inte lovande, men ibland kan det kännas så, och ändå känns kroppen bra när man ökar farten. Jag försökte starta med ett tempo lite snabbare än min planerade totaltid, eftersom banan börjar med en längre nedförsbacke. Sedan är banan lite kuperad i cirka 3 km och jag försökte bara att hålla ett okej tempo och inte bli för trött. Det gick okej, men tyvärr kunde jag inte hålla tempot resten av loppet. Vanligtvis är jag ganska bra på att hålla tempot, men jag tappade ändå tempot den här gången när banan var platt. Jag hade negativ split, med ett mycket långsammare tempo på andra delen, men jag lyckades ändå ta ganska många placeringar, så förmodligen var andra löpare också trötta. En anledning till varför många löpare hade en långsammare andra del, inklusive jag själv, kan vara att det var en väldigt varm dag, och jag kände att det påverkade åtminstone mig. När jag tittade på pulsen på klockan efter loppet känner jag att jag åtminstone inte kunde ha gjort det mycket bättre. Tempot var 1 sek/k snabbare än i Åbo, så det gick iallafall inte inte långsammare.;) Placeringen blev 295 (331 efter halva). Nu måste jag verkligen göra en plan för hur jag ska fortsätta när det gäller att tävla, för att sätta upp mål och inte ge sig själv rätt förutsättningar är tufft.  |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Juli 2026
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde