 The skiing kit I thought that I should write a post and praise our stroller Thule Chariot Cheetah:) The stroller has four different kits: stroller, jogging, skiing and cycling. We knew even before Chiara's birth that we wanted such a stroller, so that we could take her with us when training. Until today we have tried the stroller, the jogging and the skiing kit. We really like the Chariot and especially the jogging and the skiing kits, which also are the ones we have tried most. Here comes a review of the chariot in general and also a more specific of those three kits: Advantages in general with the chariot:
Advantages with the skiing kit:
Disadvantages with the skiing kit:
Skiing with the chariot behind is of course heavier than skiing without it:) Going on a flat track or a track that runs slightly uphill or downhill is absolutely okay, but steep uphills are heavy. We both felt that it is toughest for the hips. We have only tried the skiing kit behind rollerskis twice (one time classic and one time skate) and the feeling then was pretty much the same as on snow, but we need to try it more to be able to really give a good review. Advantages with the jogging kit:
Disadvantages with the jogging kit:
Advantages and disadvantages with the stroller kit:
Now we have tried all the kits, except for cycling kit, and we really think that the chariot was an extremely good purchase that we can recommend for everyone who has a child and want to continue being active. But the best part with it is not that we like it, it is that Chiara likes it very much too. She is really happy when we are getting ready for going out, and she almost never complains when she's in it :)     Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg och berömma vår vagn Thule Chariot Cheetah :) Vagnen har fyra olika kit: promenad-, jogging-, skid- och cyklingskit. Vi visste redan innan Chiara föddes att vi ville ha en sådan vagn så att vi kunde ta henne med oss när vi tränade. Fram till idag har vi provat promenad-, jogging- och skidkitet. Vi gillar verkligen vagnen och särskilt jogging- och skidkitet, som också är de vi har provat mest. Här kommer en recension av vagnen i allmänhet och också en mer specifik recension av de tre kiten: Fördelar i allmänhet med vagnen:
Fördelar med skidkitet:
Nackdelar med skidpaketet:
Att skida med vagnen bakom är naturligtvis tyngre än att åka skidor utan den:) Att skida på flacken och när det går lätt uppför eller lätt utför är helt ok, men branta uppförsbackar är tunga. Vi tycker båda att det är höfterna som tar mest stryk. Vi har bara provat skidkitet bakom rullskidor två gånger (en gång klassiskt och en gång skate) och känslan då var ganska samma som på snö, men vi måste prova det mer för att verkligen kunna ge en bra recension. Fördelar med joggingpaketet:
Nackdelar med joggingpaketet:
För- och nackdelar med promenadkitet:
Som tidigare skrivet har vi hittills provat alla kit, utom cykelkitet, och vi tycker verkligen att vagnen var ett extremt bra köp som vi kan rekommendera för alla som har barn och vill fortsätta att vara aktiva. Men det bästa med den är inte att vi gillar den, utan att Chiara verkligen gillar den väldigt mycket också. Hon är riktigt glad när vi gör oss redo att gå ut, och hon är nästan aldrig missnöjd i den :)  The jogging kit    The strolling kit
0 Kommentarer
 Snowy start in Leutasch Here comes one of the post I have really been waiting for to write: a race report :) Sunday (01.03.2020) we went to Leutasch in the near of Seefeld in Tirol for Ganghoferlauf 20 k skate. It was a late decision to go that race, and I register on the start. But to take it from the beginning. I was back on skis in the beginning of January and it was when we got down here in the middle of January that I stepped up the training a bit more. When I found out that I was pregnant and got to know that expected birth should be in the beginning of November I had a goal (I know that it maybe should not go, but that was still a dream) to be standing at the starting line at Toblach-Cortina 42 k classic this year. When the delivery had to be a c-sectio, I know that I had to skip that, because of the lack of double-poling training (most of my training has been skate). After having a really good threshold training the week before Toblach-Cortina, I started to thinking about going the skating race (32 k). But then I still felt that it was a bit too early, and I decided to aim for Ridnauner Volkslauf instead, a 25 k skating race March 1st, (a race that I also did last year). Then I could get some more training and it would also have gone one more month. But then came Corona :(, which meant that the race was cancelled. We knew that Ganghoferlauf 20 skate was going to take place the same day in near Seefeld, so then it was just to aim for that instead, hoping that they wouldn't cancel that race too. We had to fill in a form that we hadn't been in any of the affected regions in Italy, China etc and haven't been in contact with any person who had any symptoms and then it was ok to participate. Ganghoferlauf and Ridnauner Volkslauf is quite similar in length, but that's probably the only they have in common. Ridnauner Volkslauf is a quite curvy track with small uphills and downhills, while the Ganghofer track has one tougher curve and more slight uphills and downhills. The track starts with a 2,5 k slight downhill, then the track goes slight uphill until 13,5 k and then slightly downhill to the finish line. After having checked the profile my goal was to push almost all that I had from 2,5 till 13,5, because then I know that the last kilometers were going to be downwards. When we got to start in the morning it was snowing and quite a lot of fresh snow in the track, so I realized that it was probably going to be quite a tough race. The start went well and the first two kilometers went quite easily since many skiers had warmed up there and therefor the glide was better there and we had tailwind. Even though I got off quite good it was still difficult to pass any skiers, since it was quite "crowdy" and also just a quite narrow part that was gliding good. After the first 2,5 k the track turned and started to go uphill and then the track got very slow and we also got a headwind. I knew that it was just to go all in up to the turning point after 13,5 k, when the track was going to go downwards. After appr. 6 k Marcus also stood with some sport drink. What wasn't clear at the profile, was the two quite steep uphills that came from 12,5 to 13,5 k, so I was quite tired when going into those two. After 13,5 k the only "steeper" downhill came, and also the only time I was in "speed position". The last 6,5 k that I that was going to be a bit "easier" were still very tough because of the conditions, and you had to push hard all the time. The snowfall also made it very tough to pass any skiers. Some kilometers from the finish line I caught up with a woman, that I tried to pass, but had to go back behind again. I then realized that I had more energy than her and made a new try to pass her, and also did. That unfortunately cost so much energy that 1 kilometer before the finish line she passed me again and I couldn't manage to pass her again before the finish line. With all facts on hand, I should maybe have stayed behind her longer and tried to passed her nearer the finish line. To sum it up I am quite satisfied with my race. The goal was to give what I had (still I had to be thinking a bit, because of the situation), be really tired at the finish line and could look back at the race and feel that I couldn't have done so much better, and I think that I managed these things. I became 32nd overall and 3rd in my age group. Just before I crossed the finish line the sun broke through so the race day ended with the obligatory pasta party and some lovely scenery :) Wax and conditions: Stone grind: New, Rill: - Powder: HWK +4-+15 HF: HWK Conditions: -2 degrees and snowy in the start, and around 0 and the sun broke through at the finish Här kommer ett av de inlägg jag verkligen har väntat på att få skriva: en tävlingsrapport :) Söndagen den 1 mars åkte vi till Leutasch i närheten av Seefeld in Tirol för Ganghoferlauf 20 km skate. Det var ett sent beslut att köra loppet, och jag anmälde mig på start. Men vi tar det från början. Jag var tillbaka på skidor i början av januari och det var när vi kom hit i mitten mitten av januari som jag trappade upp träningen lite mer. När jag fick reda på att jag var gravid och fick veta att beräknad datum skulle vara i början av november hade jag ett mål (jag visste förstås att det kanske inte skulle gå, men det var fortfarande en dröm) att stå på startlinjen på Toblach-Cortina 42 km klassiskt i år. När det visade sig att det skulle bli ett kejsarsnitt visste jag att jag inte skulle hinna komma tillbaka till det loppet på grund av bristen på stakträning (det mesta av min träning har varit skate). Efter att ha kört ett riktigt bra tröskelpass veckan före Toblach-Cortina började jag tänka på att åka skate 32 k istället. Men då kände jag ändå att det fortfarande var lite för tidigt, och jag bestämde mig för att sikta på Ridnauner Volkslauf istället, ett 25 k skate lopp den 1 mars, (ett lopp som jag också körde förra året). Då skulle jag hinna träna lite mer och det skulle också gå en månad till. Men sen kom Corona :(, vilket innebar att loppet ställdes in. Vi visste att Ganghoferlauf 20 skate skulle äga rum samma dag i närheten av Seefeld in Tirol, så då var det bara att sikta på det istället och hoppas att de inte skulle ställa in det också. Vi var tvungna att fylla i ett formulär där vi intygade att vi inte hade varit i någon av de drabbade regionerna i Italien, Kina osv och inte har haft kontakt med någon person som hade några symtom och då var det ok att delta. Ganghoferlauf och Ridnauner Volkslauf är ganska lika i längd, men det är förmodligen det enda de har gemensamt. Ridnauner Volkslauf är ett lopp med ganska mycket kurvor och korta uppförs- och nerförsbackar, medan Ganghofer-banan har en tuffare kurva och mer slakmotor och partier med svagare utförskörningar. Banan börjar med 2,5 km lätt utför, sedan går banan lätt uppför till 13,5 km och sedan lätt utför till mål. Efter att ha kollat banprofilen var mitt mål att gå på nästan allt jag hade från 2,5 km till 13,5 km då jag visste att de sista kilometrarna var lätt utför. När vi kom till starten på morgonen snöade det och det var ganska mycket nysnö i banan, så jag insåg att det antagligen skulle bli ett ganska tufft lopp. Starten gick bra och de första två kilometerna gick ganska lätt då många åkare värmt upp där och därför var glidet bättre där och det var dessutom medvind. Även om jag kom iväg ganska bra var det fortfarande svårt att passera några åkare, eftersom det var ganska trångt och bara en ganska smal sträng som gled bra. Efter de första 2,5 km vände banan och började gå uppför, och samtidigt blev föret väldigt trögt och det blev motvind. Jag visste att det bara var att gå "all in" till 13,5 km, när det skulle börja gå lätt utför. Efter ca. 6 km Marcus stod också med lite sportdryck. Det som inte syntes så tydligt på profilen, var de två ganska branta uppförsbackarna som kom mellan 12,5 km och 13,5 km, så jag var ganska trött när jag kom till dessa två. Efter 13,5 km kom den enda "brantare" nedförsbacken, och det var också enda gången jag kunde sta en liten stund i fartställning. De sista 6,5 km som jag tänkt skulle bli lite "lättare" var dock väldigt tuffa på grund av förhållandena, och man var tvungen att ta i hela tiden. Snöfallet gjorde det också mycket tufft att passera åkare. Några kilometer från mållinjen kom jag fast en tjej som jag försökte passera, men jag var tvungen att ta hennes rygg igen. Jag insåg dock att jag hade mer energi än henne och gjorde ett nytt försök att passera henne, och gjorde det också. Det kostade tyvärr så mycket energi att en kilometer före mållinjen passerade hon mig igen och jag orkade inte ta henne innan mål. Med facit i hand skulle jag kanske ha legat kvar längre bakom henne och försökt passera henne närmare mållinjen. För att sammanfatta det hela är jag rätt nöjd med mitt lopp. Målet var att ge det jag hade (behöver dock fortfarande tänka lite på grund av situationen), vara riktigt trött när jag passerade mållinjen och kunna se tillbaka på loppet och känna att jag inte kunde ha gjort så mycket bättre, och jag tycker att jag lyckades med detta. Jag blev 32:a totalt och 3:a i min åldersgrupp. Strax innan jag passerade mållinjen bröt solen igenom så tävlingsdagen avslutades med det obligatoriska pastapartyt och underbara vyer :) Valla och förhållanden: Stenslipning: Ny, Rill: - Pulver: HWK + 4- + 15 HF: HWK Förhållanden: -2 grader och snöig i början och runt 0 och solen bröt igenom vid mål  So happy to be standing there   The finish  The Thule Chariot ready to go Last Saturday was spent the way we like it the best; in the tracks:) We decided to take the track from Toblach/Dobbiaco to Fischleintal/Val Fiscalina and then back, since it is a very nice, beautiful track we haven't done this year. Appr. 20 k uphill and then, of course, 20 k downhill. We went quite early in the morning, before the sun makes the track quite wet and finished the training with lunch at Toblacher See/Lago di Dobbiaco. We really like this type of days and we're so happy that Chiara likes it too. She really likes our Thule Chariot, and sometimes she sleeps and sometimes she's awake looking around. Hoping for several similar weekends ahead :) Förra lördagen tillbringades på bästa sätt enligt oss; i längdskidspåren:) Vi bestämde oss för att ta oss från Toblach/Dobbiaco till Fischleintal/Val Fiscalina och sedan tillbaka, eftersom det är ett väldigt fint och vackert spår som vi hade gjort tidigare i år. Cirka 20 km uppför och sedan, såklart, 20 km nerför. Vi åkte ganska tidigt på morgonen, innan solen gör spåren rätt så våta och avslutade träningspasset med lunch vid Toblacher See/Lago di Dobbiaco. Vi gillar verkligen den här typen av dagar och vi är så glada att Chiara gillar det också. Hon tycker verkligen om vår Thule Chariot, och ibland sover hon och ibland är hon vaken och tittar omkring. Hoppas på flera liknande helger framöver :)          Great day for skiing:) Last year the race was cancelled and I know that this is one of Anna's favorite races, so this year when she didn't compete I took the decision to start, only 6 days after Marcialonga. I practiced very little in the week and felt pretty good on Saturday morning. The race is pretty flat the first 11 km and I start in the 9th row in wave 1 (among the people who didn't go in the elite group). I started pretty well and was 140th in the stadium in Toblach after 11 km. After that the course goes slightly uphill for 19 km, only with one fast and short downhill. When the track went slightly uphill everything worked well, but I had a problem with one of the basket which was turning around and when Anna gave me water I changed the pole. The place was not the best and I lost around 30 seconds and quite a few positions there and I lost my group of skiers. The last 12 km go downhill and I was in a group with 2 other skiers and we stayed together. When I tried to go forward and push it was difficult go any faster so you could instead lie behind and enjoy the sun and the beautiful mountain on the way down to Cortina. The last kilometer I decided that I want to win the sprint against this two and I did it and I finished 147th and 44th among the amateurs. I can be pretty satisfied with the place. + Good skis + Satisfied + Good liquid service from Anna (Nordic Arena: chocolate, Carbonin: chocolate + Enervit sports drink and gel, Cima Banche: Enervit sports drink and gel) Things to do better next time - Be at the start earlier than 1 hour before if you want a good starting position. (Before the race I was told that the gates would open 1 hour before the start). - Check the equipment better before the start. - Go harder in the last tougher uphills to Cimabanche, before the downhill to Cortina starts. Weather - Clear sky, - 2 degrees in the start and fast and nice tracks. - Sun came up during the race and the last 6 km it was a little bit wet. My skis went really well. Better in the end than in the start. Skies: Madshus Redline 2.0 Skate Regular Stone grind: 600 Rill: 2 mm linear rear and cross in front 0,75 mm Powder: HWK -4 to +15 HF: HWK Ultra base   "Liquid team" ready :)  Förra året ställdes loppet och jag vet att detta är ett av Annas favoritlopp, så i år när hon inte tävlade tog jag beslutet att starta, bara 6 dagar efter Marcialonga. Jag tränade väldigt lite i veckan och kände mig ganska bra på lördag morgon. Loppet är ganska platt de första 11 km och jag startade i nionde led i första startgrupp (bland de åkare som inte gick i elitgruppen). Jag började ganska bra och var 140:e på stadion i Toblach efter 11 km. Därefter går banan "lätt" uppför i 19 km, med endast en snabb och kort nedförsbacke. När banan gick "lätt" uppför fungerade allt bra, men jag hade problem med en av trugorna som snurrade och när Anna gav mig vatten på ett ställe bytte jag stav. Platsen var inte den bästa och jag tappade cirka 30 sekunder och ganska många platser där och jag tappade min grupp av åkare. De sista 12 km går nerför och jag var i en grupp med två andra skidåkare och vi höll ihop. När jag försökte att avancera och trycka på var det svårt att gå fortare så istället kunde man ligga bakom och njuta av solen och de vackra bergen på väg ner till Cortina. Den sista kilometern bestämde jag mig för att jag skulle vinna spurten mot dessa två och jag gjorde det och slutade på 147:e plats och 44:e bland amatörerna. Jag kan vara rätt nöjd med placeringen. + Bra skidor + Nöjd + Bra langning av Anna (Nordic Arena: choklad, Carbonin: choklad + Enervit sportdryck och gel, Cima Banche: Enervit sportdryck och gel Saker att göra bättre nästa gång - Var på start tidigare än 1 timme innan för en bra startposition. (Innan loppet fick jag höra att fållorna skulle öppna en timme innan start). - Kontrollera utrustningen bättre innan start. - Gå hårdare i de sista tuffa uppförsbackarna upp till Cimabanche, innan nedförslöpan till Cortina startar. Väderförhållanden: - Klar himmel, - 2 grader i början och snabba och fina spår. - Solen kom upp under loppet och de sista 6 km var det lite vått. Mina skidor gick riktigt bra. Bättre i slutet än i början. Skies: Madshus Redline 2.0 Skate Regular Stenslipning: 600 Rull: 2 mm linjär bak och kors fram 0,75 mm Pulver: HWK -4 till +15 HF: HWK Ultra base     Before the start We drove to Marcialonga on Saturday morning and when we got there we went out for ski tests and went to pick up the bib. I had my Madshus skating skis that I have waxed already for Dolomitenlauf and my Madshus Classic skis. The weather on Saturday was really nice and my skating skis went better in the higher colder part and it was not such a big difference in the lower parts towards the finish. Therefore I decided to go with my skating skies. When we woke up on Sunday it was snowing and after a fast test of the skis in the morning and decided to take my classic skis instead. That was not the best decision for the beginning of the race. The skis didn't feel the best in the beginning and my body and head was not with me and when I came up towards Canazei I met Anna for some liquid and I felt like I wanted to step off the track, but Anna pushed me to continue. After Canazei the track goes mostly downhill, but unfortunately I felt that my skis didn't go so well and when I tried to catch some places it was nearly impossible because it was only one track that you could use. But when we came to Moena after around 35 km some skiers passed me and from there I pushed really hard towards the finish. It went well to the stadium in Val Di Fiemme, and from there I went with some other people. When we came to the last uphill, the "Casacata", I decided to put on grip wax, and that was a good decision. I lost some places when they (TOKO) put on the wax, but I managed to catch everybody. I was 1 min and 45 seconds faster in the cascata than last year when I went without wax and 20 seconds faster than 2018, when I went with wax. The first part of the race was not good, but the second half was better. My place was 442 among the men and that was a bit less good than I had hoped for. + Last 35 km + Good last uphill + The atmosphere + Good liquid service from Anna (Some kilometers before Canazei: chocolate, Some kilometers after Canazei: chocolate, some kilometers before Predazzo: broth, some kilometers after Val die Fiemme: gel, the start of the Cascata: chocolate + Enervit sports drink) - Not ready mentally when the start went off - Wrong skis. Take the skis that go better the day before the race. - Have more scenarios in the head before the race Skis, wax and conditions: Skis: Madshus Redline 2.0 Classic Cold Stone grind: Madshus original Rill: 2 mm linear rear Powder: In front HWK -4 to +15 Back: Colder HWK HF: HWK Ultra Base Conditions: -2 degrees and cloudy in the start and +7 and partly cloudy in the finish  Before the start Vi körde till Marcialonga på lördag morgon och när vi kom dit testade jag skidor och vi for och hämtade nummerlappen. Jag hade mina Madshus skateskidor som jag redan hade vallat upp för Dolomitenlauf-loppet och mina Madshus klassiska skidor. Vädret på lördagen var riktigt fint och mina skateskidor gick bättre på högre höjd där det var kallare och det var inte så stor skillnad på lägre höjd längre mot mål. Därför bestämde jag mig för att åka på mina skateskidor. När vi vaknade på söndagen snöade det och efter ett snabbt test av skidorna på morgonen bestämde jag mig för att ta mina klassiska skidor istället. Det var inte det bästa beslutet för början av loppet. Skidorna kändes inte som de bästa i början och min kropp och mitt huvud var inte med mig, och när jag kom upp mot Canazei träffade jag Anna för lite vätska och jag kände att jag ville kliva av, men Anna pushade mig att fortsätta. Efter Canazei går banan mestadels utför, men tyvärr kände jag att mina skidor inte gick så bra och när jag försökte avancera några platser var det nästan omöjligt eftersom det bara var ett spår man kunde använda. Men när vi kom till Moena efter cirka 35 km passerade några skidåkare mig och därifrån tryckte jag på riktigt hårt mot mål. Det gick bra till stadion i Val Di Fiemme, och därifrån åkte jag tillsammans med några andra åkare. När vi kom till den sista uppförsbacken, "Casacatan", bestämde jag mig för att sätta på valla, och det var ett bra beslut. Jag tappade några platser när de (TOKO) satt på vallan, men jag lyckas ta ikapp alla. Jag var 1 min och 45 sekunder snabbare i backen än förra året när jag gick utan valla och 20 sekunder snabbare än 2018, när jag gick med valla. Den första delen av loppet var inte bra, men den andra halvan var bättre. Jag blev 442:a bland männen och det var lite sämre än jag hade hoppats på. + Sista 35 km + Bra sista uppförsbacke + Stämningen + Bra langningsservice från Anna (Några kilometer före Canazei: choklad, några kilometer efter Canazei: choklad, några kilometer före Predazzo: buljong, några kilometer efter Val die Fiemme: gel, början på Cascatan: choklad + Enervit sportdryck) - Inte redo mentalt när starten gick - Fel skidor. Ta skidorna som går bättre dagen före loppet. - Ha fler scenarier i huvudet innan loppet Skidor, valla, vätskelangning och väderförhållanden: Skidor: Madshus Redline 2.0 Classic Cold Stenslipning: Madshus original Rull: 2 mm linjär bak Pulver: Framför HWK -4 till +15 Bak: kallare HWK HF: HWK Ultra Base Väderförhållanden: -2 grader och molnigt vid start och +7 grader och halvklart vid mål  The leading group before Canazei  The elite women  Isac Holmström  The last uphill, the "Cascata"  Ready with wax, liquid and chocolate :)   I decided to go Dolomitenlauf one week before the race. I wanted to go the race because the start was in a village close by and the finish in Lienz. The race is 42 km long and you drop 400 altitude meters. My goal was to start the race pretty hard, but I feel that I didn’t do that so hard. After around 5 km I caught up with Terhi Pollari, a Finnish female elite skier and I was skiing with her until it was 7-8 km left of the race. There we were caught up by some other guys and I couldn´t manage to keeping going with that group. I finished in 60:th place which was pretty good for a Worldloppet race. + Found good backs and double poled good downhill + My skis went pretty well in the beginning when the snow was dry, but not so good in the finish when the snow was warmer. But can be pretty satisfied altogether. + Nice race in a nice atmosphere. Good if you like to go downhill. - Could maybe have started a little bit faster. Skis and wax Conditions: clear sky, -10 degrees in the start and plus and wet in the finish Skies: Madshus classic Cold Stonegrind: Madshus original Glide: HF HWK + HWK powder -4 + 15 Rill: -    Jag bestämde mig för att köra Dolomitenlauf en vecka före loppet. Jag ville skida tävlingen eftersom starten var i en by nära och målet i Lienz. Loppet är 42 km långt och droppar 400 höjdmeter. Mitt mål var att starta tävlingen ganska hårt, men jag känner att jag inte gick ut så hårt. Efter cirka 5 km kom jag ikapp Terhi Pollari, en finsk kvinnlig elitskidåkare och sen åkte jag med henne tills det var 7-8 km kvar av loppet. Där fångades vi in av några killar och jag lyckades inte att gå med den gruppen. Jag slutade på 60: e plats vilket var ganska bra för att vara ett Worldloppet-lopp. + Hittade bra ryggar och stakade bra i nedförsbacke + Mina skidor gick ganska bra i början när snön var torr, men inte så bra före mål när snön var varmare. Men var totalt sätt ganska nöjd. + Fint lopp med en trevlig atmosfär. Bra om du gillar när det går utför. - Kunde kanske ha börjat lite snabbare. Skidor och valla: Förhållanden: klart, -10 grader i början, plusgrader och vått i mål Skies: Madshus classic Cold Stenegrind: Madshus original Glid: HF HWK + HWK pulver -4 + 15 Rill: -    The first weekend of the year where spent in Orsa, cross country-skiing and competing, together with seven other people. We were both excited to be on snow again and it was also nice to see how Chiaras first longer trip should be:) Årets första helg tillbringades i Orsa, med längdskidåkning och tävling tillsammans med sju andra. Det var superkul att vara på snö igen och det var också intressant att se hur Chiaras första längre resa skulle gå :) The first evening we were trying our new Thule Chariot for the first time. Even though it was probably a bit strange for Chiara the first time (it was also dark outside as you can see) it still went very well. For us that was so nice, since we're hoping for many nice training sessions together in the Alps:) Den första kvällen testade vi vår nya Thule Chariot för första gången. Trots att det antagligen var lite speciellt för Chiara första gången (det var också mörkt ute som ni ser) så gick det ändå väldigt bra. För oss var det så kul, eftersom vi hoppas på många trevliga träningspass tillsammans i Alperna :)   The days consisted of lots of cross country-skiing. Some more hours for Marcus and some less for me, who still has to be a bit careful. Since we also had some help with babysitting we could also ski a bit together. The conditions were nice, sunny (but very windy), and fast tracks. Since it was very windy the tracks got quite dirty, but since Marcus only double-poled (didn't use any grip wax) and I just skated that wasn't really a problem. Dagarna bestod av en hel del längdskidåkning. Lite fler timmar för Marcus och några färre för mig, som fortfarande måste vara lite försiktig. Eftersom vi också hade lite hjälp med barnpassning kunde vi också åka lite tillsammans. Förhållandena var fina, soligt (men väldigt blåsiga) och snabba spår. Eftersom det var väldigt blåsigt blev det ganska mycket smuts i spåren, men eftersom Marcus bara stakade (alltså inte använde något fäste) och jag bara skateade var det egentligen inget problem.     We also had some relaxed moments enjoying the beautiful view and the sunshine. Vi hann också med några avkopplande stunder njutandes av den vackra utsikten och solskenet.      And then it was time for Orsa Craft Skimarathon, a 42 km long classic race. Unfortunately Marcus lost the basket on one of the poles after only a couple of kilometers and then had to ski without one basket for 17 km. After that he got a new pole from a team that function okay, but was a bit short, and shorty after the first lap he got one with the right length (maybe still a bad decision to change cause he had to stop and go back to catch it). Still it was a good race even though quite disappointing. Och till sist var det dags för Orsa Craft Skimarathon, ett 42 km långt klassiskt lopp. Tyvärr trampade någon av ena trugan på Marcus ena stav efter bara ett par kilometer och sedan var han tvungen att åka utan truga i 17 km. Efter det fick han en ny stav från ett team längs med banan som fungerade ok, men dock var lite kort, och strax efter det första varvet fick han en med rätt längd (kanske fortfarande ett dåligt beslut att byta eftersom han var tvungen att stanna och skida en bit tillbaks för att få den). Fortfarande var det ett bra lopp av honom om än dock en liten besvikelse.     Bild: Magnus Caris, Craft Ski Marathon To sum it up, some couple of nice days with nice skiing! And Chiara behaved so well too!
Summa summarum, ett par dagar med härlig skidåkning! Och Chiara var så snäll!  Engadin Skimarathon: 42 km skate Conditions: partly cloudy to cloudy, around -2 degrees in the start and some plus degrees at the finish Glide wax: HF base wax HWK -10 to +10, Powder HWK -4 to +15 warm Last Sunday we participated in Engadin Skimarathon, a 42 km race in free technique in the Engadin Valley in Switzerland. Anna: I started in Hauptklasse A, after Elite A Women, Elite Men, Elite A Men, Elite B Men, Elite C Men. The start for the participants in Hauptklasse A is like in Marcialonga, you're standing in starting blocks and then run to the start when it's your time (22 minutes after the women Elite). The time starts running when you cross the starting line. I had a position in front of my group and the start went very smooth for me. Before the race I was a bit worried about my legs. They had felt quite heavy the days before and I was afraid that they still would feel tired on race day. Unfortunately my concerns were true. I had trained a bit too hard the week before, felt that on Thursday before, and unfortunately my legs hadn't recovered completely until the race. The first 12 kilometers of the race are flat because they are mostly at two lakes. These kilometers were just to push on V2 Alternate as much as you had, without getting too much lactic acid, since the race takes place at a high altitude and it was just in the beginning. Since these kilometers were flat, it was a great tailwind and the tracks were hard and sometimes icy, they went very fast. From 12 to 15 km the track is still quite flat, but these kilometers end with a steep uphill. Here the first standstill occured. I pushed hard until the standstill because I knew that then I had time to rest. Unfortunately, I had to wait here for six minutes (had to check the clock, because I thought it was interested to see how much time that went to waste), which felt a bit dull. After the uphill a fast downhill to St Moritz waited and then the track gets a lot narrower, a lot more winding and quite hilly until Pontresina (21,5 km). This part should have been a good part for me I think, but since my legs didn't feel that fresh I found this part quite tough. At this part the track also changed character for me, from being hard and almost icy at some places to quite soft and sugary. It didn't affect the glide that much, but made it a bit heavier. From just before Pontresina and to 5 km before the finish the track goes slightly down and it was a lot of pushing on V2 Alternate. The race ends with 5 hilly kilometers. The last 12-15 km went quite well for me and my legs felt better. I felt that I was stronger than many skiers around me and took lots of positions in the last uphills and downhills. I think that the reason for why I very often take positions in the end of the races are that I am quite well trained and used to go long races, but in the start of the races the persons who are better at skis has a huge advantage over me. The last kilometer starts with a sharp curve, and then a downhill before a sharp curve leads to the finish. The finish is not that long, but it was quite heavy since there was a strong headwind. To sum this race up, I am neither satisfied nor completely dissatisfied. I feel that I am too far behind, in terms of both time and positions, but on the other hand I don't feel that I could have it done so much better. Of course there are maybe some parts that I could have pushed harder, but then on the other hand I should maybe have got some much lactic acid that it could have affected me a lot during the rest of the race. Two other things worth mentioning: The service at the service stations were very good, but since there are so many skiers it is still a bit difficult to get liquid without stopping. Still I felt that it went smoother than in Marcialonga as well as in Vasaloppet. I was very satisfied with my skis, which I have been all the skating races. Förra söndagen (10.3) deltog vi i Engadin Skimarathon, ett skatelopp på 42 km i Engadindalen i Schweiz. Anna: Jag startade i Hauptklasse A, efter Elite A Women, Elite Men, Elite A Men, Elite B Men, Elite C Men. Starten för deltagarna i Hauptklasse A är som i Marcialonga, du står i startfållor och springer sedan till startrakan när det är din tur (i det här fallet 22 minuter efter eliten). Tiden börjar när du passerar startlinjen. Jag stod nästan längst fram i min grupp och starten gick väldigt smidigt för mig. Före loppet var jag lite orolig för mina ben. De hade känts ganska tunga dagarna före och jag var rädd att de fortfarande skulle kännas tunga på tävlingen. Tyvärr var mina farhågor sanna. Jag hade tränat lite för hårt veckan innan, kände det på torsdagen innan, och tyvärr hann inte benen piggna till helt till loppet. De första 12 kilometerna av banan är platta eftersom de mestadels går över två sjöar. Under dessa kilometer var det bara att trycka på fyrans växel så mycket man kunde utan att dra på sig för mycket mjölksyra, eftersom tävlingen äger rum på hög höjd och det fortfarande var mycket kvar av loppet. Eftersom dessa kilometrar var väldigt platta, det var hård medvind och spåren var hårda och ibland rätt isiga, gick de väldigt snabbt. Från 12 till 15 km är banan fortfarande ganska platt, men dessa kilometer slutar med en brant uppförsbacke. Här uppstod det första stoppet. Jag tryckte på rätt hårt innan backen eftersom jag visste att där väntade en ofrivillig vila. Tyvärr var jag tvungen att stå här och köa i sex minuter (kollade klockan, för jag tyckte det var intressant att se hur mycket tid jag tappade), vilket kändes lite tråkigt. Efter uppförsbacken väntade en snabb nerförsbacke till St Moritz och sedan blir banan mycket smalare, mycket mer slingrig och ganska kuperad fram till Pontresina (21,5 km). Den här delen borde ha passat mig rätt bra tror jag, men eftersom mina ben inte kändes riktigt pigga uppfattade jag den här delen som ganska jobbig. Här ändrade också föret karaktär, från att vara hård och isig på vissa ställen till att bli ganska mjuk och sockrig. Det påverkade inte glidet så mycket, men gjorde det lite tyngre. Från strax innan Pontresina och till 5 km före mål går banan lätt utför och då handlade det mycket om att trycka på på fyrans växel. Loppet slutar med 5 lite kuperade kilometer. De sista 12-15 km gick ganska bra för mig och mina ben kändes bättre. Jag kände att jag var starkare än många åkare runt mig och tog många platser i de sista upp- och nerförsbackarna. Jag tror att anledningen till varför jag ofta tar platser i slutet av tävlingarna är att jag är ganska vältränad och van att köra långa lopp, men i början av loppen har de personer som är bättre och vanare att stå på skidor en stor fördel över mig. Den sista kilometern börjar med en skarp kurva, därefter väntar en nerförsbacke innan en sista skarp skarp leder till mårakan. Upploppsrakan är inte så lång, men den var rätt tung eftersom det var stark motvind. För att summera detta lopp är jag varken nöjd eller helt missnöjd. Jag känner att ligger för långt bakom, både när det gäller tid och plats, men å andra sidan känner jag inte att jag kunde ha gjort det så mycket bättre den här gången. Självklart finns det kanske några delar som jag kunde ha tryckt på hårdare, men då kanske jag å andra sidan hade dragit på mig för mycket mjölksyra som kunde ha påverkat mig för mycket under resten av loppet. Två andra saker värda att nämna: Vätskelangningen var mycket bra, men eftersom det är så många åkare är det fortfarande lite svårt att lyckas få vätska utan att stanna. Dock gick det ändå smidigare än i både Marcialonga och i Vasaloppet. Jag var väldigt nöjd med mina skidor, som jag har varit under alla årets skatelopp. Pictures from the day before the race:  The starting area in the background  Lots of skiing at lakes  Anna in front of one of the uphills  One of the downhills (and Lukas Bauer testing skis:)   The casino in St Moritz  The track passes by the casino directly by the road  The last downhill  The last downhill, a sharp curve and the finish Marcus: We were at the start in Maloja about 2 hours before after a short train- and bus ride. You have to take the bus to the start if you don’t live in Maloja. I started in Elite A, the third group. The two groups before Elite A was the Visma-skiers and world cup leader and a group with the "real" elite skiers. I put my skis in the 5th row quite far to the right (if I do the race again I will stay on the left, I think it is better). It was very messy at the start because they were no tracks, as it has been in the skating races here in South Tyrol. However, the start still ran smoothly. Throughout the race, the skiers respected each other and there was less stress about positions than in other races. The first 15 kilometers at the lakes and the flat parts went okay, it was relatively icy and difficult to get any grip. Maybe I should have started the race a bit harder, it maybe went a little too controlled. The rest of the race also went fast, very fast. The kilometers just flew by. I felt that everything was going smooth and the last 10 km I pushed a little extra and managed to take about 30 positions. I finished 504 among the men, at 1 hour and 42 minutes, with an average speed of 25 km/h. Looking back at the race I think that I maybe could have started a little bit harder, I felt like I had a little too much power left in the end and I had the power to push in the last uphills. I mostly lost positions in the downhills. I think that I had become a little bit of a chicken after I fell 3 times in the race the week before and at the same time broke the binding. Still, I had an avarage heart rate of 184 beats/min. My maximum heartrate is 197 beats/min. I can be happy with the time, but I feel that I should have started a bit harder and pushed harder for a longer time. I maybe was a bit afraid of the height. Things to have in mind: Practice on downhills Start a bit harder next time Start at the left side Practice V2 Alternate There are both uphills and some downhills (where you can rest) Marcus: Vi var på plats i Maloja cirka 2 timmar innan start efter en kort tågresa och en bussresa. Man måste ta buss till starten om man inte bor i Maloja. Jag startade i Elitled A. Det fanns, kan man säga, två led framför, ett Visma och världscupsled och ett led med de "riktiga" elitåkarna. Jag lade ut skidorna och kom i 5:e raden ganska långt till höger (om jag åker igen ska jag hålla mig till vänster, tror det är bättre). Det var väldigt trångt på startrakan för de var inga uppdragna spår, som i loppen i Sydtyrolen i skate. Däremot var inte startrakan några problem, utan det löpte på smidigt. Under hela loppet kan man säga att alla hade bra respekt för varandra och det var mindre hets om placeringar än i andra lopp. De 15 första kilometrarna på sjöarna och de platta delarna löpte på ok, jag tyckte de var relativt isigt och svårt att få fast skidorna. Jag borde kanske i efterhand öppnat lite hårdare. Blev lite väl kontrollerat. Resten av loppet löpte också på snabbt, mycket snabbt. Kilometrarna bara flög förbi. Jag kände att allt löpte på och de sista 10 km ryckte jag på lite extra och lyckades ta cirka 30 placeringar. Jag kom i mål på 504:e plats bland herrarna och åkte på 1 timme och 42 minuter, med en medelhastighet på 25 km/h. I efterhand tycker jag kanske att jag kunde ha öppnat lite hårde, kändes som jag hade lite för mycket kraft kvar i slutet och jag hade bra tryck i de sista backarna. Jag tappade framförallt placeringar utför. Jag kände själv att jag kanske hade blivit lite feg efter att jag körde omkull 3 ggr i tävlingen veckan innan och samtidigt kört sönder bindningen. Ändå hade jag en medelpuls på 184 lag/min. Min maxpuls är 197 slag/min. Tiden kan jag vara nöjd med, men känner att jag borde kanske ha öppnat lite hårdare och gott hårdare under längre tid. Lite rädd för höjden kanske. Saker att tänka på: Träna på utförsbackar Öppna lite hårdare nästa gång Starta gärna till vänster Träna på fyrans växel Det finns både lite uppförsbackar och en del nedförsbackar (där man kan vila) Picture from race day  The start  Many skiers at the starting area  Anna approaching the finish line  The finish area  Nice medals:)   Last Saturday (23rd Feb) we went to Seefeld for the men's and women's skiathlon in FIS Nordic World Ski Championships. We decided a long time ago that we wanted to see at least some competitions when it is the World Championsships and when Seefeld is only two hours from here. We chose to see skiathlon for two reasons, it was the only day when both the men and women competed (except for the sprint competitions) and I wanted to see Therese Johaug. I lördags (23 februari) var vi i Seefeld för att se männens och kvinnornas skiathlon i skid-VM. Vi bestämde oss för ganska länge sen att vi ville se åtminstone en tävling eftersom det är VM och eftersom Seefeld ligger bara två timmars bilresa bort. Vi valde skiathlonen av två orsaker, det var den enda dagen då både männen och kvinnorna tävlade (bortsett från sprintrarna) och jag ville se Therese Johaug.  Taking into account the great races, especially the men's competition was very interesting an exciting, and the amazing weather I think we chose a good day. Unfortunately, Finland didn't get any medals, but I really found it nice that Sjur Roethe and Therese Johaug became the winners. For both of them the last couple of years have been really tough. As probably many people knows, Johaug was suspended 18 months for tested positive for the anabolic steroid clostebol, which was one of the substances in the lip balm she used as treatment for her sunburnt lips. Sjur Roethe, on the other hand, has been having lots of problems with his back and in 2017 he found out that he has spondyloartthritis, a rheumatic disease. Med tanke på att tävlingarna var riktigt bra, speciellt männens skiathlon var väldigt intressant och spännande, och det fantastiska vädret jag tycker att vi valde en bra dag. Tyvärr lyckades inte Finland ta några medaljer, men jag tyckte verkligen att det var riktigt roligt att få se Sjur Roethe och Therese Johaug stå överst på prispallen. För båda har de senaste åren varit väldigt tuffa. Som antagligen många vet stängdes ju Johaug av i 18 månader efter att ha testats positivt för den anabola steroiden clostebol, en av substanserna i läppkrämen som hon använde på sin solbrända läpp. Sjur Roethe å andra sidan, har haft mycket problem med sin rygg och 2017 fick han reda på att han har spondylartrit, en reumatisk sjukdom.  The women getting ready for the start  Johaug already in the lead  One of the downhills  The second group trying to catch the skiers in front of them  The medalists. From left to right: Ingvild Flugstad Østberg, Therese Johaug and Natalja Neprjajeva   The men getting ready for the start  The classic part  The last kilometer, Martin Johnsrud Sundby in the lead, followed by Aleksandr Bolsjunov and Sjur Røthe  Approaching the finish line  The three medalists. From left to right: Aleksandr Bolsjunov, Sjur Røthe and Martin Johnsrud Sundby  It was also fun to be back in Seefeld itself, it was our forth time there, and it is really a very beautiful place. Det var också roligt att vara tillbaka i Seefeld. Det var vårt fjärde besök där och det är verkligen en vacker plats.  Lots of fans everywhere   The winner of the 42 k classic race, Oskar Kardin Marcus: 30 k classic technique + 30 k free technique Anna: 30 k free technique Weather conditions: 30 k classic technique: -about -6 degrees at start and clear sky, 30 k free technique: about -8 degrees at start and clear sky Glide wax: HF base wax HWK -10 to +10, Powder HWK -4 to +15 warm Marcus: 30 km klassisk teknik + 30 km fri teknik Anna: 30 km fri teknik Väderförhållanden: 30 km klassisk teknik: cirka -6 grader på start och klart, 30 km fri teknik: cirka -8 grader på start och klart Glidvax: HF base wax HWK -10 till +10, Pulver HWK -4 till +15 varm  Ready to go!      Getting the bronze medal Marcus: Before the weekend I wanted to compete in classic technique at one of the tracks we train a lot in and the 30 km course in classic technique fits me very well. Relatively flat, but still 350 altitude meters in total. Therefore, I chose to start both in the classic race on Saturday and in the race in free technique on Sunday as training for the Engadin Ski Marathon. In both races we came to the start about 1.5 h before the start and I could place my skis in the fifth line on Saturday and in the sixth line on Sunday in my starting group, starting group nr 1. Only the elite group with about 30 skiers on Saturday and 50 skiers on Sunday were before. 30 km classic technique I got off well in my group and double poled hard in the start and got a good start. The race ran smoothly. In the beginning it goes a lot up and down and I was quite a lot in the front in my group. After about 13 km Justyna Kowalczyk joined my group. I managed to hang on to her for about 3 km up to the track's toughest slope. There I had to let go. After that we became a group of 4, where I was a lot in the front in my group for about 10 km (after that I lost a bit, but finished the race on 25th place (of 400 skiers). In my class I became 3rd and even got a medal. My pace was 2.58 min/km and I'm satisfied with the race. 30 km free technique I felt in the morning that I was a little tired from the day before. In the race in free technique I didn't get off as well. This was my first bigger race in free technique and, as I feared, many skiers got very wide at the beginning, so it was difficult to move forward. After maybe 2-3 km the space was good. The race ran smoothly and the same thing also happened in this race, i.e. the three in the women's elite group joined me at about the same place as the day before. I managed to hang on to them to the same climb as the day before. If I hadn't competed the day before, I might have been able to hang on to them. After that we became a group of 7 skiers who stayed together almost all the way to finish line. We took turns in the fronts after one of the skiers clearly stated that we should. But towards the end I was not taking any turns in the front. I finished 38 and 7 in my age class. A result I must be satisfied with, especially considering that I was competing in the other race the day before. I competed in both races on my new Madshus Redline 2.0 skate skis and they went as well as the other skiers’ skis. So, I have to be satisfied also with the material. Overall a really good weekend. Jag ville in för helgen åka klassiskt i en av banorna vi tränar mycket på och 30 km banan passar mig mycket bra just i klassisk stil. Relativt platt, men ändå 350 höjdmeter totalt. Därför valde jag att starta både i det klassiska loppet på lördagen och i söndagens skatelopp som träning inför Engadin Ski Marathon. I båda loppen kom vi till starten cirka 1,5 h innan start och jag kunde lägga ut skidorna i femte led på lördagen och i sjätte led på söndagen i min startgrupp, startgrupp 1. Endast elitgruppen med cirka 30 åkare på lördagen och 50 åkare på söndagen var före. 30 km klassiskt Jag kom bra iväg i min grupp och stakade hårt på från början och fick en bra start. Loppet löpte på bra. I början går det mycket upp och ner och jag låg ganska mycket först i min grupp. Efter cirka 13 km kom Justyna Kowalczyk fast min grupp. Jag hängde med i cirka 3 km till banans tuffaste backe. Där måste jag släppa. Efter det blev vi en grupp på 4 stycken där jag drog mycket på ett platt parti i cirka 10 km. Efter det tappade jag lite, men gick i mål på 25:e plats av 400. I min klass blev jag 3:a och fick till och med en medalj. Hade ett tempo på 2,58 min/km och jag är nöjd med loppet. 30 km fristil Jag kände på morgonen att jag var lite trött från dagen före. I skateloppet kom jag inte lika bra iväg. Detta var mitt första större lopp i skate och som jag befarade blev många väldigt många åkare breda i början, så det var svårt att komma framåt. Efter kanske 2-3 km var det ändå bra med utrymme. Loppet löpte på bra och samma sak hände även i detta lopp, dvs att de tre i dameliten kom fast mig på ungefär samman ställe som dagen före. Där hängde jag igen på lika länge. Jag släppte på toppen på samma backe som dagen före. Skulle jag inte haft loppet från dagen före i kroppen kanske jag skulle ha kunnat hänga med. Efter det så blev vi en grupp på 7 åkare som höll ihop nästan hela vägen till mål. Vi hjälpte till och växeldrog efter att en i gruppen tydligt deklarerat att vi skulle göra det. På slutet var jag dock inte uppe och drog något. Jag kom i mål på 38:e plats och 7:e i min åldersklass. Ett resultat jag får vara nöjd med, framförallt med tanke på att jag körde ett lopp dagen innan också. Jag körde båda loppen på mina nyinköpta Madshus Redline 2.0 skateskidor och de gick lika bra som de andras skidor. Så jag får vara nöjd med materialet. Totalt sätt en riktigt lyckad helg.  Oskar Kardin, winner of the 42 km classic race  Justyna Kowalczyk, winner of the 42 km classic race  The podium of the 42 km classic race  Anna: It feels very nice to be able to write for the first time this year that I'm happy with a race, and actually with most things, such as the time, the feeling and the skis. I had a min/km time that was 7 seconds better than I did on a part of the same course (about half the distance then) in a "test race", so therefore I must be satisfied with the time in the race. It is also fun to feel that I have more to give, although of course I am a little bit disappointed that I did not go a bit faster during the race, but it is nice to take with you for future races. Especially in the uphill slopes I could have been going a bit faster but was a little too worried about getting too much lactic acid in the legs, which would then be difficult to get rid of and therefor affect the V2 alternate gear too much, which is an important gear in this race. To sum it up, I still think that I disposed the race quite okay, used the drafting benefits from other skiers and passed skaters without consuming too much energy. It was also really fun to start with women elite (for example Riitta-Liisa Roponen, Susanna Saapunki and Barbara Jezersek competed) and the other best ladies as well as 2 minutes after the elite men, which meant that you didn’t have to queue and had a chance to use the drafting benefits from other skiers during the whole race. Also nice to have a pair of skis that were gliding like the skis of the skiers around me, it is nice to know that it is not the material that makes the result😊 For me it was really fun, and above all I felt relieved, to finally be able to do a race that I am happy with and actually feel that I had the capacity to be able to push, to use the drafting benefits from other skiers, that I "had something to give" and actually feel that it was really fun to compete. It is also great to see that the summer training on rollerblades and roller skis paid off. Finish the post with some comments about the race itself: Gsiesertal Lauf / GranFondo ValCasies is an incredibly professionally organized race, but at the same time with a really lovely familiar atmosphere. Everyone who we met from the organization was so nice, they served great food, and above all they had done a great job with the course and the persons at the service station were doing a prefect job. I competed for the first time in a race without a fluid belt and when coming to the station it was having you own personal service man, they were directly ready with mugs and you hardly needed to reduce your speed. After Saturday’s classic race I also met the Swedish long distance-skier Oskar Kardin, and I can say, it didn't seem like it was just the amateur skiers who were satisfied with the race😊 Roligt att för första gången i år kunna skriva att jag är nöjd med ett lopp, och dessutom faktiskt med det mesta gällande loppet, såsom tiden, känslan och skidorna. Jag hade en min/km tid som var 7 s bättre än jag presterat på en del av samma bana (ungefär halva sträckan då) i ett ”testlopp”, så därför får jag vara nöjd över tiden i loppet. Roligt också att känna att jag har mer att ge, fastän jag förstås är lite besviken på att jag inte gick lite hårdare under loppet, men det är roligt att ha med sig inför framtida lopp. Särskilt i uppförsbackarna hade jag kunnat tryckt på mer, men var lite för orolig att dra på mig en massa mjölksyra som sen skulle vara svår att bli av med och därigenom påverka fyrans växel för mycket, vilken är en viktig växel just i det här loppet. Summa summarum tycker jag ändå att jag disponerade loppet rätt okej, utnyttjade ryggar och passerade åkare utan att förbruka för mycket energi. Det var också riktigt kul att få gå ut tillsammans med dameliten (bland annat Riitta-Liisa Roponen, Susanna Saapunki och Barbara Jezersek åkte loppet) och de andra bästa damerna samt 2 minuter efter de bästa herrarna, vilket gjorde att man slapp köer och hade chans att få bra ryggar hela loppet. Kul också att ha ett par skidor som gled ungefär som de andras runt omkring mig, roligt att det inte är materialet som ger resultatet😊 För mig var det riktigt kul och framför allt kände jag en otroligt lättnad att äntligen få göra ett lopp jag är nöjd med och faktiskt känna att jag hade kapaciteten att kunna trycka på, åka i klungor, känna att jag ”hade något att ge” och faktiskt tycka att det var riktigt kul att tävla. Roligt också att märka att sommarens träning på rollerblades och skaterullskidor gav utdelning. Tänkte avsluta med några kommentarer om själva loppet: Gsiesertal Lauf/GranFondo ValCasies är ett otroligt professionellt ordnat lopp, men samtidigt med en riktigt härligt familjär stämning. Alla man träffade på i organisationen var supertrevliga, de serverade jättegod mat och framför allt hade de gjort ett jättefint jobb med banan och vätskelangningen var exemplarisk. Jag åkte första gången ett lopp utan vätskebälte och vätskelangningen var som om man skulle haft egen langning, de var direkt redo med muggar och man behövde knappt sakta in. Träffade även på Oskar Kardin efter lördagens klassiska jobb och det verkade inte som att det bara var motionärerna som var nöjda med tävlingen😊  The finish  Cannot complain about the food:) |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
November 2021
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde