   Gonna miss the tracks, the views, the nature, the mountains, the weather, the sun, the people and the life here! Thanks Dobbiaco/Toblach for this time!
Kommer att sakna spåren, vyerna, naturen, bergen, vädret, solen, männsikorna och livet här! Tack Dobbiaco/Toblach för denna gång!
0 Kommentarer
Last week we went to the Nordic Arena here in Dobbiaco/Toblach and watched one of the races in the Italian Championships in cross country-skiing. It was 30 k for the men and 20 k for the women in free technique. Unfortunately the biggest star of them all, Frederico Pellegrino, wasn't here, but it was still interesting to see. Förra veckan var vi nere på Nordic Arena här i Dobbiaco/toblach och kollade in ett av loppen under italienska mästerskapen i längdskidåkning. 30 km för herrarna och 20 km för damerna i skate stod på programmet. Tyvärr var inte den största stjärnan, Frederico Pellegrino, här, men det var riktigt intressant att se ändå.    The women leading group  Alice Canclini, the winner of the Italian cross country skiing national cup for women  The men leading group in one of the tougher uphills  The winner, Elisa Brocard  The best women after finishing the race  The winner - Francesco Fabiani (something strange happen to the picture:)   Staying in Dobbiaco/Toblach in the Dolomites is like being in heaven if you love cross country-skiing, incredible views and nature and lovely weather (not always though, of course)! Here follows some pictures from 5 of our favourite places for cross country-skiing. Enjoy and book a trip for next season! Att bo i Dobbiaco/Toblach i Dolomiterna är som att vara i himlen om du älskar längdskidåkning, fantastiska vyer, underbar natur och härligt väder (dock inte alltid såklart)! Här kommer lite bilder från 5 av våra favoritplatser för längdskidåkning. Njut och boka resan färdigt till nästa år! PRATO PIAZZA/PLÄTZWIESE   Amazing but quite though track at 2 000 m.a.s.l.  Quite a lot of snow:)     VALLE DI CASIES/GSIESERTAL     VAL FISCALINA/FISCHLEINTAL    Just an incredible valley MONGUELFO/WELSBERG-AUSTRIAN BORDER  Possibility to ski from Monguelfo/Welsberg to the Austrian border  DOBBIACO/TOBLACH - CORTINA  One of our favourite tracks     Four hours skiing today between Dobbiaco/Toblach and Cortina on the old Tour de Ski track. Very though conditions, absolutely no glide. But still amazing to be skiing at that track:) Then the day continued with cross country-skiing from Falun and biathlon from Oslo on TV in combination with work. A great Sunday! Fyra timmars skidåkning idag mellan Dobbiaco/Toblach och Cortina på det gamla Tour de Ski-spåret. Väldigt tufft, absolut inget glid. Men fortfarande fantastiskt att åka den banan:) Sen fortsatte dagen med längskidning från Falun och skidskytte från Oslo på TV i kombination med jobb. En mycket bra söndag!    Marcus at Cima Banche, the highest point on the track  Cima Banche  One of the two tunnels  The old "ospitale"-building  Heavy snowfall at the end  Important with energy after the training:)  Vasaloppet exhibition Då är Vasaloppet över för denna gång och det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, eftersom jag avbröt i Hökberg. Vi var på plats tidigt (04.30) och därför fick jag starta relativt långt fram i led 3. Jag hade inför loppet bestämt att gå med valla (rätt val). Jag kom bra iväg uppför första backen och sedan löpte loppet på relativt bra på myrarna och in till Smågan (trots segt före). Jag var i Smågan på 45 minuter (mot ifjol på 49 minuter). Efter det fungerade allt bra och jag tänkte att jag skulle spara lite inför Evertsberg (halva loppet) där jag tidigare år har varit trött. Jag fick vätska av Anna efter cirka 28 km i Tenäng. Då kändes allt bra. Sedan löpte allt bra på upp till Evertsberg och halva loppet. Jag visste också att jag skulle få vila efter det eftersom det kommer mycket nedförsbackar. Däremot så blev det inte så mycket vila som jag tänkt mig och när det igen började gå uppför upp mot Oxberg, så började jag märka att det gick tyngre, jag blev tröttare och jag började också få lite för mycket negativa tankar. Folk passerade hela tiden förbi mig och när jag passerat Oxberg och fick se Anna efter 65 km i Gopshus kände jag mig riktigt trött och mitt huvud kände att det började bli nog. Jag visste fortfarande att det kan vända och Anna tog sig sedan till Hökberg efter att ha manat på mig. Men där på den vägen hade jag redan gett upp och när jag såg Anna efter 71 km var det färdigt. Trots en bra placering på 1290:e plats, så steg jag av där efter lite dividerande. Jag hade i efterhand inte heller åkt så jättedåligt upp till Hökberg egentligen trots att jag tappade cirka 140 placeringar mellan kontrollerna. Jag hade också en del krafter kvar efter loppet, men det var när tröttheten kom som huvudet inte heller orkade riktigt. Så här några dagar senare och fortfarande besviken på mig själv att jag bröt så funderar man ju mycket över varför man bröt. Jag var nog inte mentalt förberedd på 90 km, tänkte mer att det var som en kortare ”vanlig” tävling, som jag ville att det skulle gå bra i och sen när det började gå dåligt så gick det bara sämre och sämre. Jag var absolut i fysisk form för loppet, men inte mentalt. Har väl aldrig riktigt sett fram emot Vasaloppet och det gjorde det inte lättare under vägen. Kände redan innan starten att jag inte riktigt hade den glöd jag bör känna inför ett lopp. Nu är det bara att ta lärdom av detta och lova sig själv att inte bryta något lopp om det inte är hälsovådligt. Besvikelsen efteråt har också varit väldigt tung, troligen tyngre än vad de sista 19 km skulle ha varit. Lärdomar:
Nu gäller det att se framåt och ta nya tag. Now it has been a week since Vasaloppet and it didn’t go the way I had hoped, because I quitted in Hökberg. We were at the start early (04.30) and therefore I got to start relatively far ahead in group 3. I decided to go with kick wax (the right choice). I had a good first uphill and then the race went quite well over the mires even though the conditions were quite though. I was in Smågan after 45 minutes (last year after 49 minutes). After that everything went well and I thought I should save some energy before Evertsberg (half way) where I had been tired during previous years. I got some liquid from Anna after about 28 km in Tennäng and then all felt good. Then everything went well up to Evertsberg. I also knew that I would have a chance to rest a bit after that since there are a lot of downhill slopes. But I didn’t get as much rest as I thought and when it started to go up towards Oxberg, it started to become tougher, I got tired and I also started to get a little too much negative thoughts. People passed me all the time and when I passed Oxberg and saw Anna after 65km in Gopshus, I felt really tired and my head felt that it was enough. I still knew that it could change, and then Anna went to Hökberg after having pushed me to continue. But on the way I had already given up and when I saw Anna after 71 km I had enough. Even though I was 1290 th, I stopped there after some thinking. Afterwards, I checked my time and position and I hadn’t really been skiing as bad as I thought to Hökberg, even though I lost about 140 positions between the controls. I also had some energy left after the race, but it was when the fatigue came that the neither the body nor the head didn’t manage to continue. So a week after I am still disappointed with myself that I didn’t finish the race, and I have been thinking a lot about why I quitted. Probably I was not mentally prepared for 90 km, I was thinking more like it should have been a shorter "regular" race, that I wanted to perform well in, and then when it started to become though, it just went worse and worse. I was absolutely in physical form for the race, but not mentally. I have never really been looking forward to Vasaloppet and that didn’t make it easier during the race. I felt already before the start that I didn’t really had the passion for the race that I should have had. Now it is just to learn from this and promise yourself to not break any races in the future unless it is harmful for your health. The disappointment afterwards has been huge, probably a lot heavier than the last 19 km would have been. Lessons learned: - If I don’t double-pole the race, I need to practise more on diagonaling, today 90 % of my classical technique-training is double-poling - Work mentally before the race with the various parts of the race Now it's important to look forward and to have another go. All pictures except for the first one is from the day before or after the race.  Before start: a bit cold and snowy  Tennäng   Lundbäcksbackarna    Eldris  Last week has been filled with action, but at the same time it has been very calm and restful. Even though we have been on the move for a week and working at the same time there has been no stress. Since last Friday we have been in five different countries, been sleeping at five different accomodations and have been training in three different countries! Last Friday we went from Åland to Mora for Vasaloppet and stayed there until Tuesday. We decided earlier this year to come back here to Dobbiaco/Toblach, so on Tuesday we took a plane to Salzburg where we had our car. Tuesday evening and Wednesday morning we spent in Schönau am Königssee. Even though the weather wasn't the best we went for a nice morning sightseeingrun before breakfast, very nice!. We have been driving the road between Salzburg and Dobbiaco several times but never really stopped on the way so therefore we decided to stop at Bad Gastein to check out the sparesort and party place for many Swedes. Since we where there in the middle of the day it was very quiet, no after ski yet, and we strolled around for a while. A very nice and a bit different place, compared to other alpine resorts. On Wednesday afternoon we came back to Dobbiaco and spent the two first nights here at the neighbouring hotel since our accommodation was full. Had two great days with a lot of great food, some bathing in the pool and sauna and great cross country-skiing. I also celebrated my birthday yesterday in the best way, with skiing, lovely weather and great food. The only thing missing was family and friends, but I got so many birthday wishes that I felt I had them all around me:) Senaste veckan har varit händelsrik, men samtidigt har den varit väldigt lugn och skön. Även om vi varit på resande fot och jobbat samtidigt har det inte varit någon stress. Sen förra fredagen har vi varit i fem olika länder, sovit på fem olika boenden och tränat i tre olika länder! I fredags åkte vi från Åland till Mora för Vasaloppet och stannade där fram till tisdag. Vi bestämde oss tidigare i vintras för att komma tillbaka till Dobbiaco/Toblach, så i tisdags flög vi tillbaka till Salzburg där vi lämnat vår bil. Tisdag kväll och onsdag morgon tillbringade vi i Schönau am Königssee. Även om vädret inte var det bästa tog vi en sightseeinglöptur på morgonen innan frukost, riktigt fint! Vi har åkt vägen mellan Salzburg och Dobbiaco flera gånger men aldrig riktigt gjort något stopp på vägen så denna gång bestämde vi oss för att stanna vid Bad Gastein för att kolla in kurorten och party-alporten för många svenskar. Eftersom vi var där mitt på dagen var det väldigt lugnt, och ännu ingen after ski, och vi promenerade runt en stund. En mycket trevlig och lite annorlunda ort, jämfört med andra alporter. På onsdag eftermiddag kom vi tillbaka till Dobbiaco och tillbringade de första två nätterna på grannhotellet eftersom vår "egen" lägenhet var fullbokad. Vi hade två fantastiska dagar med många goda måltider, relax i poolen och bastun och fantastisk längdskidåkning. Jag firade också min födelsedag igår på bästa sätt med skidåkning, härligt väder och god mat. Det enda som fattades var familj och vänner, men jag fick så många grattishälsningar att jag kände att jag hade dem alla runt mig :)  Our cottage in Mora  Tennäng  Evertsberg  On our way to Salzburg  Schönau am Königssee  Great breakfast  Bad Gastein  Fantastic skiing  Great birthday lunch  Birthday cake with a view:)  Relaxing by the pool  Cheese buffet, lots of food last week:)  Another day of great skiing  Practising in lovely weather  Race time: 30 km free technique Marcus: On Sunday it is time for Vasaloppet, the biggest long-distance ski race in Visma Ski Classics. After the Toblach-Cortina-race my preparation have been pretty good. First, I had a pretty long time with low intensity training, and after that the practice started and I also did a 30 K race in free technique, that went really well. The only thing I maybe should have done different is going some more longer training sessions. Except of that everything feels okay and it will be interesting to see how the skis will go on Sunday and how the body will react on the long race. The weather forecast says really cold weather, around -15 degrees in the start and today it also seems like It can be snow. So, it is going to be important to put on really much clothes and to protect your face. På söndag är det dags för Vasaloppet, största loppet i långloppscupen Visma Ski Classics. Efter Toblach-Cortina-loppet har mina förberedelser varit ganska bra. Först hade jag en period av lågintensitets träning och efter det satte träningen igång igen och jag körde också ett 30 km lopp i fristil, som gick riktigt bra. Det enda jag kanske kunde ha gjort annorlunda är att ha kört lite fler längre pass. Bortsett från det känns allt ok och det ska bli intressant att se hur skidorna kommer att gå på söndag och hur kroppen kommer att reagera på den långa distansen. Väderprognosen utlovar riktigt kallt, omkring -15 grader i början och idag verkar det även som om det kan bli snö. Så det kommer att bli viktigt att klä på sig ordentligt och skydda ansiktet. Anna: Unfortunately, my pre-report for Vasaloppet won’t be that detailed about preparations, waxing etc, since I am not going to go the race. I decided directly after Dobbiaco-Cortina that I shouldn’t go Vasaloppet if my back was too affected and tired after the two long distance ski races I did in Italy. And so it went:( It is just the last couple of days that my back has been feeling better again, after lots of strength training and very low intensity training. If I would have been in an extreme shape and this should be the last weekend of skiing this season I should probably have been going the race, but now it feels like no idea at all. Now the focus for me will be to have a lovely month of skiing in Dobbiaco, with a mix of long skiing sessions with shorter high intensity training on the FIS-track Saskia, (longing:)) and lots of strength training. And when we come back to Åland again I am just going to do everything I can to solve the back problem. This winter has been lovely in many ways and I am happy to have been able to go to races. But at the same time, it has been mentally extremely though. Even though I found is so nice to see how well it has been going for the other skiers around me (and of course I wish them all the best all the time), it is also, every time, mentally very though to be so much behind and knowing that my results are so bad. The problem for me is that I both love to practise and compete, but know I have realized that I have to put all my efforts at getting a great back again, so that I can start practise and competing at the level I want to be. Tyvärr kommer min rapport inför Vasaloppet inte att vara så detaljerad gällande förberedelser, vallning etc, eftersom jag inte kommer att åka loppet. Jag bestämde mig direkt efter Dobbiaco-Cortina att jag inte skulle köra Vasaloppet om min rygg var för påverkad och trött efter de två tävlingarna jag körde i Italien. Och så blev det tyvärr:( Det är först de senaste dagarna som min rygg har börjat bli bättre igen, efter mycket styrketräning och mycket låg intensitetsträning. Om jag skulle ha varit i extrem form och det här skulle vara den sista helgen med skidåkning den här säsongen skulle jag nog ha kört, men som det är nu är det absolut ingen idé. Nu kommer jag att fokusera på att ha en härlig månad med skidåkning i Dobbiaco, med en blandning av långa skidpass och kortare intensive pass på FIS-spåret Saskia (längtar:)) och massor av styrketräning. Och när vi kommer tillbaka till Åland igen, kommer jag bara att göra allt jag kan för att lösa mina ryggproblem en gang för alla. Den här vintern har varit underbar på många sätt och jag är glad att jag har kunnat köra två tävlingar. Men samtidigt har det varit extremt tufft mentalt. Det har varit superkul att följa de andra skidåkarna och sett hur bra det har gått för dem (och naturligtvis önskar jag dem alltid det allra bästa:), men varje gång har det också varit mentalt väldigt att vara så mycket bakom och veta att mina resultat är så dåliga. Problemet för mig är att jag både älskar att träna och tävla, men jag har insett att jag måste lägga allt focus på att få en bra rygg igen så att jag kan börja träna och tävla på den nivå jag vill vara.  Hoping for lots of great skiing in March  The view from our balcony Some pictures from the last month which have mostly consisted of cross country-skiing, working, some coffeebreaks in the sun and lovely views. Några bilder från de senaste månaden som mestadels bestått av längdskidåkning, arbete, några kaffepauser i solen och underbara vyer.   Balloons in the air  Coffee on the balcony  Heading for Dobbiaco/Toblach (The track is called the "Sonneloipe" = the Suntrack, and the pictures tells you why:)  Lago di Dobbiaco/Toblacher See  Up there is our home   Heading for Cortina  Marcus enjoying the sun   The view from Tesido/Taisten  Much snow at Lago di Braies    Beautiful Lago di Braies  Anna: Tomorrow it’s time for Toblach-Cortina, a 50 km long race from Toblach/Dobbiaco to Innichen/San Candido, then a part of the FIS track Saskia up to Dürrensee/Lago di Landro, and then to the highest point Gemärk/Cimabanche and after that to Fiames and with the finish in Cortina! It shall be fun, but today it feels like there are many question marks before the race: how will it be to go a tough race only six days after Marcialonga, how much will my back hurt (because it will hurt), what will the weather be like, will I be able to get any grip with my skis….. But at least is will be fun nice to ski again, this week there has been only one day of skiing, except for the testing of skis today. The weather for the race is hard to predict, some sites say partly cloudly, but most say snow. The temperature will probably be between minus 6-8 up to minus 2. I will go with grip wax again. Swix Base Wax VG30 in the bottom, then two layers of VR40, three layers of VR45 and two layers of VR55N. And I am very insecure if I will have enough grip. It wasn’t until the last layers of VR55N I got any grip today, so we’ll see what happens tomorrow:O I morgon är det dags för Toblach-Cortina, en 50 km långt lopp från Toblach/Dobbiaco till Innichen/San Candido, därefter en del av FIS-banan Saskia upp till Dürrensee/Lago di Landro, och sedan till den högsta punkten Gemärk/Cimabanche och efter via Fiames till målet i Cortina! Det ska bli kul, men idag känns det som om det finns många frågetecken före loppet: hur kommer det att köra ett tufft lopp bara sex dagar efter Marcialonga, hur ont kommer min rygg att göra (för den kommer att göra ont), hur vädret att vara, får jag något fäste med mina skidor…. Men det ska i alla fall blir det roligt att skida igen, den här veckan har jag bara varit i spåret en dag, förutom dagens skidtest. Vädret inför imorgon är svårt att förutsäga, vissa vädersidor säger halvklart, men de flesta säger snöfall. Temperaturen kommer antagligen att vara mellan minus 6-8 upp till minus 2. Jag kommer att gå med fäste igen. Swix Base Wax VG30 i botten, sedan två lager VR40, tre lager VR45 och två lager VR55N. Och jag är väldigt osäker om jag kommer att ha tillräckligt med fäste. Det var inte förrän jag satte på de sista lagren av VR55N som jag fick fäste idag, så vi får se vad som händer i morgon:O Marcus: Last year's Toblach-Cortina was my best race last season. Therefore, I hope tomorrow's race also will be fine. One of the big questions is how I've recovered from Marcialonga. The week has consisted of very easy training. As Anna writes, another interesting thing is the weather. We are hoping for no snow, especially since I have decided to double pole. I am a little bit nervous about it because appr 3 km of the race takes place at the FIS track Saskia and there are also a lot of climbs in the middle of the race. At the end of the race, from 34 km to the finish it is like a long downhill, which is positive. Fjolårets lopp var mitt bästa lopp under den säsongen. Därför hoppas jag morgonsdagens lopp också ska gå bra, en av de stora frågorna är hur jag har återhämtat mig efter Marcialonga. Veckan har bestått av mycket lätt träning. Som Anna skriver är en annan intressant sak vädret. Vi får hoppas på uppehåll. Framförallt med tanke på att jag bestämt mig för att staka. Är lite nervös inför det med tanke på att vi ska ut på världscupbarnorna en sväng cirka 3 km plus mycket stigningar mitt i loppet. Under slutet av loppet från 34 km in i mål är det mycket nedför, vilket är positivt. Wax: For both of us: In the bottom: Start LF blå 0 till -30 HF: a mix between Swix HF 7 and Swix Marathon Powder from Vauhti, as always Grip for Anna: In the bottom Swix Base Wax VG30, then two layers of SWIX VR40, three layers of VR45 and two layers of VR55N. Baskets: Marcus: Today I also tested different baskets. but after haveing tested the biggest ones, I decided to go with One way's bigger racing baskets. Hope it was a good choice:) Idag testade jag också lite olika trugor, men valde efter att ha satt på mina största trugor att ändå köra med One Ways större racing trugor. Hoppas på bra stavfäste imorgon. 😊 Some pictures from today's ski test from different places at the track   Last night it has come around 20 cm of snow    And some pictures from the track when we were skiing last Wednesday          Testing skis in Val di Fiemme  Anna: As said before the race, Marcialonga it is such a great event. Just to participate is so much fun. We started the morning with a great breakfast at our hotel before we took the bus to the start, an extremely easy way to get to the start. It is a very relaxed atmosphere in the start in Marcialonga, so you don’t have to be there many hours before the race start. The folds open only one hour before the elite starts, and if you’re there around 45 minutes to one hour before the race starts you have plenty of time to put your skis in your fold. For me the race was a great experience from the beginning to the end. I had a great feeling and no real tough periods during the race. Also my back felt okay and my body felt quite well after the cold. I was also extremely satisfied with my skis, good glide (there were not many places during the race where I felt that the glide wasn’t good) and perfect grip. Unfortunately, the downside is the time and the place. It is hard to be satisfied with a result that is so far behind where you were a couple of years ago, and to think about where I could have been without the back problem and the training makes me feel a bit sad. The positive side is that my back felt a lot better than last year and that I was able to double pole a lot more. The last uphill also went a lot better this year, probably because I could use my arms and upper body more this year during the race, so my legs were a lot fresher going into the uphill. After the race I and Marcus went to the pasta party before heading back home to our hotel in Mazzin. This week will consist of resting and some recovery training before Dobbiaco-Cortina on Saturday. It shall be so fun to go this race this year (last year I had to cancel it)! I kow it will be though for my back and I am prepared that I probably will be in pain during and after the race. The start will take place 3 km from our house and the track will be the original one with the finish in Cortina. Hope for a great race on Saturday in great conditions! Som jag skrev innan loppet är Marcialonga en fantastiskt upplevelse. Bara att delta är roligt. Vi började morgonen med en bra frukost på hotellet innan vi tog bussen till starten, ett extremt enkelt sätt att komma till start. Det är en mycket avslappnad atmosfär i starten av Marcialonga, så du behöver inte vara där flera timmar innan loppet börjar. Fållorna öppnas bara en timme innan eliten startar och om du är där omkring 45 minuter till en timme innan starten går har du gott om tid att sätta ut dina skidor i din fålla. För mig var loppet en härlig upplevelse från början till slut. Jag hade en bra känsla och inga riktiga tuffa perioder under loppet. Även min rygg kändes okej och min kropp kändes ganska bra efter förkylningen. Jag var också mycket nöjd med mina skidor, bra glid (det fanns inte många ställen under loppet där jag tyckte att glidet inte var bra) och perfekt fäste. Tyvärr är ju det tråkiga både tiden och placeringen. Det är svårt att vara nöjd med ett resultat som ligger så långt bakom där jag var för några år sedan och att tänka på var jag kunde ha varit utan problem och med en bättre träning får mig nog att känna mig lite ledsen. Det positiva sidan är att min rygg kändes mycket bättre än förra året och att jag kunde staka mycket mer. Jag gjorde också en bättre sista backe i år, antagligen för att jag kunde använda armarna och benen mer under och loppet och då var benen piggare när jag gick in i backen. Efter tävlingen gick jag och Marcus på pastyparty innan vi åkte hem till vårt hotell i Mazzin. Den här veckan består mestadels av vila och några återhämtningspass innan Dobbiaco-Cortina på lördag. Det ska bli riktigt kul att köra tävlingen i år (förra året var jag tvungen att avstå den)! Vet att det kommer att bli tufft för ryggen med en tävling så tätt inpå, men jag är beredd på att det kan kännas ganska illa under och efter loppet. Starten kommer att ske 3 km från vårt hus och banan blir den ursprungliga med målgång i Cortina. Hoppas på en bra tävling på lördag med bra förhållanden! Marcus: Jag var ju lite nervös inför loppet hur det skulle kännas efter lite förkylning inför loppet. Jag kände direkt från start att det kändes helt okej. Jag fick en god känsla eftersom jag redan i början av loppet åkte förbi en del andra åkare. De första 18 km som är uppför var inte så tuffa som jag trodde. Delvis på grund av att det var stockning i vissa backar och då fick man vila lite. Det hjälpte också lite till att flera backar var saxbackar vilket gjorde att man fick vila armarna (när jag annars stackade hela vägen). Efter vändning i Canazei (18 km) går loppet mycket utför och då kändes det bra i stakningen och orken höll bra i 50 km, sen kom min första dipp efter att jag tappat en rygg. Inför sista backen funderade jag på om jag skulle sätta på fäste eller ej. Men jag kände efter allt stakande och eftersom pulsen steg snabbt i backarna att det skulle vara skönt med fäste. Så efter några minuters väntan vid Tokos vallningsstation så var det bara att ta sig an sista backen. I början gick det lugnt, sen var det bara att springa, diagonala och staka om vartannat. Sista backen gick bra fast man var helt slut när man kom i mål. Frågan är om jag kanske förlorade någon plats på vallningen ändå trots att backen blev behagligare med fäste. Jag kom till slut i mål på 3,58 och på en 727 plats bland männen. De var nästa 1200 platser bättre än ifjol, vilket får ses som ett bra framsteg. Tyvärr räckte det inte att seeda upp mig till 2:a led i Vasaloppet. Några noteringar:
Valde länge mellan om jag skulle gå på mina nya klassiska skidor med mindre struktur eller mina skateskidor med grövre struktur som är slipade i Italien. Fastän mina klassiska skidor gled sämre under lördagens test valde jag dem för att jag kände mig säkrare på dem och i efterhand kan sägas att skidorna gled bra även ut över dagen när temperaturen steg. I start var det -7 grader och i mål + 8.  The finish area  |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Oktober 2018
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde