博客存档

Race report (Anna): Åland Marathon & ½ Marathon 10 km

11/6/2025

Last Saturday on 1st November Marcus and I participated in Åland Marathon & ½ Marathon 10km and finally, a performance that I can say that I am satisfied with.

I had decided that I should take the final decision if I should compete or not after my intervals on the Tuesday before the race. Since my shape and my results have been so bad pretty much the whole year, I felt that I should only participate if I felt that I had something to do on the starting line. Since the feeling (and the speed) was quite okay on Tuesday I decided to race and hope that I would finally be able to perform.
On Thursday when we were collecting our bibs, we unexpectedly came home with two pairs of carbon plate running shoes. We always thought it would be interesting to run in those shoes, and now Team Sportia had the Asics Magi Speed 4 on offer for the competition for an extremely good price.

Åland Marathon & ½ Marathon 10k takes place only 1,5k from our house, and takes place on the track we train on several times a week, so it is a course we know back to front. The 10k course is two loops on a 5k track, and it is a very flat course, with only two small uphills of around 200 meters.

The weather on the race day was perfect, no wind, cloudy and around 7-8 degrees.

The warmup felt anything but good, so I was a bit disappointed and felt that: oh, no, not another bad race, but I know that the warmup often can be feeling bad and still the race can be good.

The start went well, although I got a bit in traffic, but after around 300-400 meters I was able to run in my own pace. I felt that the pace felt quite good (but a bit slow) in the beginning, and when I checked my watch, I saw that the pace was very slow and got a bit stressed. It turned out that my watch didn’t show the right pace, because when I checked it next time the pace was a lot faster. I felt a bit unsure if I would dare to keep the pace that was a lot faster than I thought I could run. I slowed down a bit, but then I saw that my pace “automatically” was getter faster again, and then it was just to go with the flow and hope it would last for the whole race. After a while I recognized another runner in front of me, who I had also run a race with before, so I thought I would try to keep up with him (I was maybe 5-10 meters behind him for almost the entire race, but it didn't matter since there was basically no wind). When it felt a bit tougher during the race, it was quite nice to just be able to concentrate on trying to follow him. I had a good feeling the whole race and was very consistent in my pace during the whole race and even managed to have a positive split. I had hoped for a faster finish (last kilometre) and that I could have overtaken the other runner, but my legs were unfortunately very tired.

I finished second in the competition class and third in ÅM. Of course, it is always fun to be on the podium, but the best part was that finally I had a better feeling during the race, and the time was also much faster than before this year. It is of course impossible to say how much the shoes affected the pace, but at least with some percent. Still, I was 2 min 38 s faster this race than at Tjejmilen, so it could probably not have been just the shoes.😊 I really have a mixed feeling about carbon plate running shoes; in a way I would just like to go out running in my old shoes to see how fast I can be now on 10k compared to before, but at the same time a part of me feel: how many persons in front of me have been running in carbon plate running shoes on competitions before? I don’t know if I think these shoes are a good solution or not, but still, you want to race with the same prerequisites as the competitors around you. Another factor that I am sure affected the time, is that the last three weeks gave been a lot less hectic than the first part of the autumn, and then it is also a lot easier to perform on a higher level.

Förra lördagen, den 1 november, deltog Marcus och jag i Åland Marathon & ½ Marathon 10 km, och äntligen en prestation som jag kan säga att jag är nöjd med.

Jag hade bestämt mig för att jag skulle ta det slutgiltiga beslutet om jag skulle tävla eller inte efter mina intervaller på tisdagen före loppet. Eftersom min form och mina resultat har varit så dåliga i stort sett hela året, kände jag att jag bara skulle delta om jag kände att jag hade något att göra på startlinjen. Eftersom känslan (och farten) var helt okej på tisdagen bestämde jag mig för att tävla och hoppas att jag äntligen skulle kunna prestera.

På torsdagen när vi hämtade våra nummerlappar kom vi oväntat hem med två par kolfierskor. Vi har alltid tänkt att det skulle vara intressant att prova kolfiberskor, och nu hade Team Sportia ett riktigt bra kampanjpris inför tävlingen på Asics Magi Speed 4.

Åland Marathon & ½ Marathon går av stapeln bara 1,5 km från vårt hus och på vägen vi tränar på flera gånger i veckan, så det är en bana vi känner till utan och innan. 10 km-banan är två varv på en 5 km-bana, och det är en väldigt platt bana, med bara två små stigningar på runt 200 meter. Vädret på tävlingsdagen var perfekt, ingen vind, molnigt och runt 7-8 grader.

Uppvärmningen kändes allt annat än bra, så jag blev lite besviken och kände att: åh nej, inte ännu ett dåligt lopp, men jag vet att uppvärmningen ofta kan kännas dålig och loppet ändå kan gå bra. Starten gick bra, även om jag hamnade lite i "trafik", men efter runt 300-400 meter kunde jag springa i mitt eget tempo. Jag tyckte att tempot kändes rätt bra (om än lite långsamt) i början, och när jag kollade på klockan såg jag att tempot var väldigt långsamt och blev lite stressad. Det visade sig dok att min klocka inte visade rätt tempo, för när jag kollade den nästa gång var tempot mycket snabbare. Jag kände mig lite osäker på om jag skulle våga hålla det tempot som var mycket snabbare än jag trodde att jag skulle kunna springa loppet på, så jag saktade ner lite, men sedan såg jag att min fart "automatiskt" blev snabbare igen, och då var det bara att "go with the flow" och hoppas att det skulle hålla hela loppet. Efter ett litet tag kände jag igen en annan löpare framför mig, som jag även tidigare sprungit ett lopp med, så jag tänkte att jag försöker hålla hans rygg (jag låg dock kanske 5-10 meter efter honom nästan hela loppet, men spelade ingen roll då det vari princip ingen vind). När det kändes lite tuffare under loppet, var det rätt skönt att bara kunna koncentrera sig på att försöka följa honom. Jag hade en bra känsla hela loppet och var väldigt jämn i mitt tempo under hela loppet och lyckades till och med få en positiv split. Jag hade hoppats på en snabbare avslutning (sista kilometern) och att jag skulle ha kunnat spurta om löparen jag följt, men mina ben var tyvärr väldigt trötta.

Jag slutade tvåa i tävlingsklassen och trea i ÅM. Det är förstås alltid kul att stå på pallen, men det bästa var att jag äntligen hade en bättre känsla under loppet, och tiden var också mycket snabbare än tidigare i år. Det är förstås omöjligt att säga hur mycket skorna påverkade tempot, men garanterat med någon procent. Ändå var jag 2 minuter och 38 sekunder snabbare i det här loppet än på Tjejmilen, så det kan nog inte bara ha varit skorna.😊 Jag har verkligen blandade känslor om kolfiberskor, på sätt och vis skulle jag bara vilja ge mig ut och springa i mina gamla skor för att se hur snabbt jag springer 10 km nu jämfört med tidigare, men samtidigt känner en del av mig: hur många personer framför mig har sprungit i kolfiberskor på tävlingar tidigare? Jag vet inte om jag tycker att de här skorna är en bra lösning eller inte, men man vill ju ändå tävla med samma förutsättningar som konkurrenterna runt omkring en. En annan faktor som jag är säker på att påverkade tiden är att de senaste tre veckorna har varit mycket mindre hektiska än den första delen av hösten, och då är det också mycket lättare att prestera på en högre nivå.