|
Eckerö Mail and Custom House / Eckerö post- och tullhus Around a week ago we visited the Mail and Custom House in Eckerö. It was buislt 1828 as the most western posthouse in Finland along the old mail route between Swedish capital Stockholm and Finnish town Turku. The architect behind the bulding is Carl Ludvig Engel. Today it houses a postal museum, that explains the postal and customs services on the Åland Islands, and an art gallery. Here lives also Ekke, an otter-like mythical creature that takes children on a quiz journey inside the museum. And a pretend post office kan entertain children for a while too. I think we all found the visit nice and interesting. För ungefär en vecka sedan besökte vi Post- och tullhuset i Eckerö. Det byggdes 1828 som Finlands västligaste posthus längs den gamla postvägen mellan Stockholm och Åbo. Arkitekten bakom byggnaden är Carl Ludvig Engel. Idag inrymmer det ett museum, där du får lära dig mer om post- och tullväsendet på Åland, och ett konstgalleri. Här bor även Ekke, ett utterliknande fabeldjur som tar med barn på en frågerunda inne i museet. Ett lekvänligt postkontor kan också underhålla barn en stund. Jag tror att vi alla tyckte att besöket var både trevligt och intressant. Waffels for lunch at Café Stallet / Våfflor till lunch på Café Stallet Sandvikens badstrand / Sandviken beach Åland Sea / Ålands hav Beautiful Käringsund in Eckerö. Among its picturesque boathouses, parts of the beloved Astrid Lindgren film Saltkråkan were filmed. Vackra Käringsund i Eckerö. Här, bland de pittoreska båthusen, spelades delar av den älskade Astrid Lindgren-filmen Vi på Saltkråkan in. The playground at Käringsund resort / Lekparken på Käringsund resort
0 评论
Getaloppet 43 km (on a 3 lap course) – Very nice with a rollerski race, even though very little double poling trainning lately. Kept together the double poling good for 2 laps, and on the last lap it was just to fight. Also fun to ski much in a group. My second best time in my fourth Getaloppet and a 7th place. Perfect conditions for rollerskiing.
Weather conditions: around 20 degrees, cloudy and a wind from south of appr. 3 m/s. Skis: Marwe loan skis wheel 0. Getaloppet 43 km (på en bana med tre varv) – Väldigt roligt med ett rullskidlopp, trots att det blivit väldigt lite stakträning på sistone. Jag höll ihop stakningen bra under de två första varven, men på sista varvet var det bara att kämpa hela vägen in. Det var också kul att få åka mycket i en klunga. Det här blev min näst bästa tid på mina fyra starter i Getaloppet och räckte till en 7:e plats. Perfekta förhållanden för rullskidåkning. Väderförhållanden: cirka 20 grader, mulet och en sydlig vind på omkring 3 m/s. Skidor: Marwe låneskidor med nollans hjul. An amazing day at sea visiting Nyhamn, Björkör and stopped by my parents' house on the way back home. En fantastisk dag på sjön med besök på Nyhamn och Björkör, innan vi stannade till hos mina föräldrar på vägen hem. Nyhamn with a wind farm with six turbines, the mine where they mined iron ore, the 37-metre-high concrete mine tower with a white lighthouse lantern on top. Nyhamn, with its wind farm of six turbines, the former iron ore mine, and the 37-metre-high concrete mine tower topped by a white lighthouse lantern. Björkör with a lunch stop and a hike to the observation tower and the traditional archipelago home. Björkör med ett lunchstopp och en vandring upp till utsiktstornet och det traditionella skärgårdshemmanet. A stop at my parents' house with coffee and swimming. Ett stopp hos mina föräldrar med kaffe och ett svalkande dopp. The harbour in Mariehamn.
Hamnen i Mariehamn. Throwback toour week at Marcus's parents cottage on Kumlinge. Tillbakablick till vår vecka på Marcus föräldrars stuga på Kumlinge. Boat life / Båtliv Fishing / Fiske Swimming and bath / Simning och bad Summer activities / Sommaraktiviteter Training / Träning On 11th July Marcus and I ran Semesterloppet 12 km in Eckerö. From the beginning I had regsistered for 8 km, but when Marcus told me that it was only 12 km that was competition class I decided to change to 12 km. The reason that I first registered for 8 km was that my hip/back is bother me quite lot, I normally don't run much at all on trails in the forest, that I haven't done so many longer running sessions and that I also really wanted to also do a test session on Kumlinge (that Marcus and I try to run every summer) the days after, but I felt that should I run, then I wanted to participate in a "real" race.
As usual it was sunny and quite warm, and a wind of around 6 m/s. I didn't really know what to expect from the race, but I wanted to try to not start to hard and to get a good and hard training session. The race consists of 3 loops of 4 km on a mix of grass, packed gravel, trails with sometimes soil, sometimes sand and sometimes rocks, and since I mostly run on packed gravel and asphalt I decided to try to not go too fast on the "more difficult" parts, to be able to instead go a bit harder on the other parts. The first lap felt okay, but after some hundred meters in to the second lap there is a short uphill and then I felt that my legs already were numb. The last kilometer of the first lap that consists of trail running on rocks and a faster part on packed gravel, and then the start of the second lap on grass had really taken its toll. On the second lap I was really thinking about quitting after being in quite a lot of pain and feeling that the race slipped away, but I continued since my body didn't get worse on the latter part of the second lap and I felt that at least I would get a good training session. During the whole race I had an American runner, that I know came 4th last year, appr. 50-100 meters ahead of me. It was of course inspriring but I reallt didn't feel that I had a chance to catch her, until the last lap when another male runner caught me and I could get his back in the beginning of the lap. When we came out on the gravel I had hoped that we could take turns and help each other to the finsih line. When he passed me I really tried to keep up with him, but unfortunately I hadn't the power and he went away. Afterwards, I wondered whether I could have had something more to give, if I would have known that he passed the American woman, who finished third in the race, and then maybe should have dragged me to become third instead. Still, I think that I would not have been able to do that. Weather conditions: sun, 24 degrees, 6 m/s from north. Shoes: asics Magic Speed 4. Den 11 juli sprang Marcus och jag Semesterloppet 12 km i Eckerö. Från början hade jag anmält mig till 8 km, men när Marcus berättade att det bara var 12 km som var tävlingsklass bestämde jag mig för att byta. Anledningen till att jag först valde 8 km var att jag har ganska mycket besvär med höften/ryggen, att jag normalt sett springer väldigt lite trail, att jag inte sprungit så många längre löppass och att jag dessutom verkligen ville kunna genomföra ett testpass på Kumlinge (som Marcus och jag försöker springa varje sommar) dagarna efter. Samtidigt kände jag att om jag ändå skulle tävla ville jag springa ett "riktigt" lopp. Som vanligt var det soligt och ganska varmt, med en vind på omkring 6 m/s. Jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig av loppet, men målet var att inte öppna för hårt och att få till ett bra och tufft träningspass. Banan består av tre varv på en 4 km lång slinga med en blandning av gräs, hårt packat grus samt skogsstigar med jord, sand och berg. Eftersom jag nästan bara springer på packat grus och asfalt bestämde jag mig för att hålla igen lite på de mer tekniska partierna för att i stället kunna springa snabbare där underlaget var lättare. Det första varvet kändes helt okej, men några hundra meter in på det andra varvet, efter en kort uppförsbacke kände jag redan hur benen började bli stumma. Den sista kilometern på det första varvet, med teknisk löpning över berg följt av en snabbare utförslöpa på hårt grus, och sedan inledningen av det andra varvet på gräs, hade verkligen tagit ut sin rätt. Under det andra varvet funderade jag faktiskt på att bryta. Jag hade ganska ont och kände att loppet gled mig ur händerna. Men eftersom kroppen inte blev sämre under den senare delen av varvet valde jag att fortsätta. Jag tänkte att jag åtminstone skulle få ett riktigt bra träningspass. Under hela loppet hade jag en amerikansk löpare, som jag visste att kom fyra förra året, ungefär 50–100 meter framför mig. Det var förstås inspirerande, men jag kände aldrig att jag hade någon realistisk chans att komma ikapp henne – förrän under det sista varvet. Då kom en manlig löpare ikapp mig och jag lyckades hänga på honom i början av varvet. När vi kom ut på grusvägen hoppades jag att vi skulle kunna hjälpas åt genom att växeldra hela vägen till mål. När han passerade mig försökte jag verkligen följa med, men jag hade tyvärr inte krafterna och han gled ifrån mig. Efteråt har jag funderat på om jag kanske hade kunnat plocka fram lite extra om jag hade vetat att han faktiskt gick om den amerikanska löparen, som slutade trea i loppet. Kanske hade han då också kunnat dra med mig till en tredjeplats. Tror dok inte att jag hade klarat det. Väderförhållanden: Sol, 26 grader och nordlig vind 6 m/s vind. Skor: ASICS Magic Speed 4. Marcus had done a reservation for dinner at the restaurant OGBG at the hotel to celebrate our 15th anniversary. That turned out to be a real success. Not only that we had a very nice evening together, but also that the food was soo good. The restaurant serves different dishes with flavours and aromas of Southeast Asia. We ordered steambun and kimchi fries as starters and shared them all three. Then we had a vegetarian Wontonlasagne as next dish and as a main course we took a Sichuan tuna, while Chiara had chicken nuggets with french fries. Everything was just delicious and it was very nice to try something that we very seldom try when we are eating out.
Marcus hade bokat bord på hotellets restaurang OGBG för att fira vår 15-åriga bröllopsdag. Det visade sig bli en riktig fullträff. Vi hade inte bara en väldigt trevlig kväll tillsammans, utan maten var också fantastiskt god. Restaurangen serverar rätter inspirerade av smaker och aromer från Sydostasien. Till förrätt beställde vi steambun och kimchi fries, som vi delade på alla tre. Därefter åt vi en vegetarisk Wontonlasagne, och som huvudrätt valde vi Sichuan tonfisk, medan Chiara åt chicken nuggets med pommes frites. Allt var utsökt, och det var riktigtroligt att prova något som vi väldigt sällan beställer när vi går ut och äter. Since we werent back in the city until around 2 PM we decided to drive through Majorna by car, instead of walking to save some time, and then head to a playground for some packed lunch and play. Eftersom vi inte var tillbaka i stan förrän omkring klockan 14.00 bestämde vi oss för att ta en biltur genom Majorna i stället för att promenera, för att spara lite tid. Därefter åkte vi vidare till en lekplats för lite medhavd lunch och lek. After some time in playground we took the car to the city centre for a short walk. We took a look at the famous Feskekörka, which houses a fish market and a nice a fish and seafood restaurant, before heading to the cozu neighbourhood of Haga. There we took a stroll along the charming main street, passinng the famous café that serves the world's biggest cinnamon bun (which we did not taste:) The sightseeing wasn't so long but we knew that we both would do a morning run the next day, with a change to see some more of the city. Efter en stund på lekplatsen tog vi bilen in till centrum för en kort promenad. Vi tittade in i den berömda Feskekôrka, som rymmer både en fiskmarknad och en trevlig fisk- och skaldjursrestaurang, innan vi fortsatte till den mysiga stadsdelen Haga. Där promenerade vi längs den charmiga huvudgatan och passerade det berömda caféet som serverar vad som sägs vara världens största kanelbulle – även om vi inte provsmakade den den här gången:) Vi sightseeingade inte så länge, men vi tänkte båda ta en löptur på morgonen dagen efter med chans att se mer. The area around the hotel / Området nära hotellet The morning run / Morgonlöpningen
We hadn't really decided what we wanted to do in Gothenburg, but I have always loved the west coast. Since the weather was quite okay, we decided to take the closest place to Gotenburg that was by the seaside, Saltholmen, since we didn't have so much time.
While there we had to leave the car appr. kilometer from the harbour and walk the last part (you could also jump on the tram). It was a really nice walk along a street lined with big nice houses. Once in the harbour we went to the ticket office to check when the boats were departing, how long the different ferries would take and what places they would go to. The woman in the ticket office was really helpful, and recommended to go to the island Styrsö and arrive at Tången, take a walk of around half an hour to Bratten and then departure from there. This turned out to be a very good choice, since we really got to see a very beautiful island and the walk was very nice. The road passed a lot of beautiful wooden houses and it was very nice that no cars, except flatbed mopeds and golf carts, were allowed on the roads. All the islands in Gothenburg's southern archipelago are carfree and many of them are inhabited by people all year round. I also decided to take an extra loop up to the highest point, Stora Rös, to be able to see across the island and the open sea. At the same time Chiara and Marcus went to a playground by the harbour and I arrived there well before the ferry was departing. Vi hade egentligen inte bestämt vad vi ville göra i Göteborg, men jag har alltid älskat västkusten. Eftersom vädret var ganska bra bestämde vi oss för att åka till den närmaste platsen vid havet, Saltholmen, eftersom vi inte hade så mycket tid. När vi kom dit fick vi parkera bilen ungefär en kilometer från hamnen och promenera den sista biten (det gick också att ta spårvagnen). Det blev en väldigt trevlig promenad längs en gata kantad av stora, vackra hus. Väl nere i hamnen gick vi till biljettluckan för att ta reda på när båtarna avgick, hur lång tid de olika färjeturerna tog och vilka öar de gick till. Kvinnan i biljettkontoret var mycket hjälpsam och rekommenderade oss att ta färjan till Styrsö, gå av vid Tången, promenera ungefär en halvtimme till Bratten och sedan ta färjan tillbaka därifrån. Det visade sig vara ett utmärkt val, eftersom vi verkligen fick uppleva en väldigt vacker ö. Promenaden var mycket fin och gick förbi mängder av charmiga trähus. Det var också skönt att bilar, förutom golfbilar och flakmopeder, inte var tillåtna på vägarna. Alla öar i Göteborgs södra skärgård är bilfria, och många av dem har fastboende året runt. Jag passade också på att ta en extra sväng upp till öns högsta punkt, Stora Rös, för att få en fin utsikt över ön och det öppna havet. Under tiden gick Chiara och Marcus till lekplatsen vid hamnen, och jag hann tillbaka dit i god tid innan färjan skulle avgå. Directly after the price giving ceremony in Hova we jumped in the car heading for Gothenburg. We chose to stay at Comfort Hotel Göteborg, which turned out to be a good choice. A nice room, a good gym, nice sauna, good breakfast, a very nice roof terrace (that unfortunately was closed due to strong winds) and an absolutely delicious dinner (more in another post).
The only bad side was that the parking garage was full and it was extremely expensive to park in the surroundings. Direkt efter prisutdelningen i Hova hoppade vi in i bilen och styrde mot Göteborg. Vi valde att bo på Comfort Hotel Göteborg, vilket visade sig vara ett riktigt bra val. Trevligt rum, bra gym, fin bastu, god frukost, en väldigt fin takterrass (som tyvärr var stängd på grund av den kraftiga blåsten) och en helt fantastisk middag (den får ett eget inlägg). Den enda nackdelen var att hotellets parkeringsgarage var fullt och att det var extremt dyrt att parkera i området runt omkring. On 6th July Marcus and Chiara (together with me) participated in Hova Riddarsprånget 10k and 2k. It felt like a familiar race where also the organizer himself did the race. Riddarsprånget is also a part of Hova Medieval Week with handicraft, food, different activities and a jousting tournament, so it was lots of people there.
Riddarsprånget 10k consisted of two laps on a flat 5k loop with quite a lot of turns. Marcus did a good race and finished 2nd in M45 on 40.51 and was rewarded with a coffee package. Den 6 juli deltog Marcus och Chiara (tillsammans med mig) i Hova Riddarsprånget,10 km respektive 2 km. Det kändes som ett familjärt lopp, där till och med arrangören själv stod på startlinjen. Riddarsprånget är en del av Hova Riddarvecka, med hantverk, mat, olika aktiviteter och ett tornerspel, så det var mycket folk på plats. 10-kilometerslopp bestod av två varv på en platt 5-kilometersslinga med ganska många svängar. Marcus gjorde ett bra lopp, slutade tvåa i H45 på 40,51 och belönades med ett kaffepaket. |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Augusti 2026
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde