|
Throwback to our last day in Toblach/Dobbiaco for this season – and I am so happy that I got to enjoy it in the best way. Unfortunately I had a cold the last week and wasn't able to train, but this last day I felt quite okay and when you're able to start your training with 16k mostly sligh downwards it is quite good 🙂 En tillbakablick på vår sista dag i Toblach/Dobbiaco för den här säsongen – och jag är så glad att jag fick njuta av den på bästa sätt. Tyvärr var jag förkyld under den sista veckan och kunde inte träna, men just den här dagen kände jag mig ganska okej. Och när man får starta träningspasset med 16 km mestadels lätt utför är det rätt bra 🙂  Freshly baked bread, croissants and coffee --- Nybakt bröd, croissanter och kaffe  Waking up to a winter wonderland and see that it will be a sunny day --- Vakna upp till ett vinterparadis och se att det kommer att bli en solig dag  Cross-country skiing in amazing weather --- Längdskidåkning i fantastiskt väder      Meeting up with Marcus and Chiara --- Möta upp Marcus och Chiara  ... for a hot chocolate --- för en varm choklad   Skiing back to the car together --- Skida tillbaka till bilen tillsammans    Enjoying a coffee with homemade cookies on the balcony --- Njuta av en kaffe och hembakta kakor på balkongen  Just relaxing and enjoying the view --- Kopplar av och njuter av utsikten 
0 Comments
 Last week when we were in Toblach/Dobbiaco we took the last chance (even though I still didn't feel 100 % healthy) to go alpine skiing. This time we went to Kronplatz/Plan de Corones, a place we only have visited during the autumn before. Kronplatz is a ski area with lots of slopes (around 120 km) and 31 lifts, situated mostly around a big mountain, with a summit on 2 275 AMSL. Some maybe recognize the name, since the area hosts a Giant Slalom race in the World Cup every year. In the beginning we had some trouble finding good slopes that we all could ski in, but after a while we found some slopes around the top which we enjoyed skiing in. After a lunch in the sun, I and Chiara took the lift down to the end of a black slope (Marcus went down by skis) where there is an area more suitable for children. Here we spend a part of the afternoon, ejoying skiing, the weather and especially the slope with gates and timing 🙂 Förra veckan när vi va i Toblach/Dobbiaco tog vi chansen (trots att jag fortfarande inte kände mig 100 % frisk) att åka utför. Den här gången åkte vi till Kronplatz/Plan de Corones, en plats som vi tidigare bara har besökt under hösten. Kronplatz är ett skidområde med många pister (cirka 120 km) och 31 liftar, beläget främst runt ett stort berg med en topp på 2 275 meter över havet. Vissa kanske känner igen namnet, eftersom området varje år står värd för en världscuptävling i storslalom. Till en början hade vi lite svårt att hitta bra backar som vi alla kunde åka i, men efter ett tag hittade vi några pister runt toppen som vi åkte e hel del i. Efter en lunch i solen tog jag och Chiara liften ner till slutet av en svart backe (Marcus tog sig ner på skidor), där det finns ett område som är mer anpassat för barn. Här tillbringade vi en del av eftermiddagen och njöt av skidåkning, vädret och framför allt backen med slalomportar och tidtagning 🙂                   In Toblach/Dobbiaco Fasching (Carnival time) is quite big. You dress up and can take part of different ativities, for example some games down in the village (although we didn't think it was so nice, so we went home and I created our own "Fasching party") and Fasching on Ice. During this period a lot of Krapfen (a doughnut with different fillings, for example jam, vanilla cream and chocolate (therefore there are different symbols on the Krapfen, so you should know which one has which filling) is also eaten. Some years they also arrange a big Fasching zug (parade), which is always very fon to watch, but unfortunately they wasn't any this year. I Toblach/Dobbiaco är Fasching (karnevalstiden) en ganska stor händelse. Man klär ut sig och kan delta i olika aktiviteter, till exempel spel och lekar nere i byn (även om vi inte tyckte att det var så bra, så vi for hem och jag ordnade vårt eget ”Fasching-party”) samt Fasching on Ice. Under den här perioden äts det också mycket Krapfen (en slags munk med olika fyllningar, till exempel marmelad, vaniljkräm och choklad – därför finns det olika symboler på munkarna så att man kan se vilken som har vilken fyllning). Vissa år ordnas även ett stort Faschingszug (parad), som alltid är väldigt rolig att titta på, men tyvärr var det ingen i år.        Ready for Fasching on Ice:)      Some own traditions too with Fastlagsbullar (sweet rolls) after Fasching on Ice  Throwback to a very nice breakfast up on Ratsberg/Monte Rota with a view over Toblach/Dobbiaco. Tillbakablick på en mysig frukost uppe på Ratsberg/Monte Rota med utsikt över Toblach/Dobbiaco.       This year the race was shortened from 60 km to 32 km due to snow conditions. The start was held at the ski area in Sexten. The course began with a short uphill section, followed by a long downhill. After that came the climb up to Kriegerfriedhof, about 5 km from the stadium, and the finish was in Niederdorf. We arrived at the start about 1 hour and 15 minutes before the race. I lined up in the third–fourth row in my group. I warmed up for about 20 minutes and made it to the start line in good time. The start went well, although I lost a few positions early on. When the downhill began, I soon found myself behind Frantzeska Müller, who has won the race several times. I decided to try to stay with her. On the way down it felt slow at times, but it was difficult to pass because it was quite crowded. I was also a bit unsure about my form since I hadn’t done any hard sessions recently. Anna was standing with drinks just before the climb up to the slalom slope in Innichen. I lost some time there. On the way back toward the arena, I was tired and had to stay behind and recover a bit. After the turnaround at Kriegerfriedhof, it was mostly about hanging on, and I skied a lot together with Müller. After the downhill near the ski stadium, I had to let a few skiers go, but I managed to continue skiing with her. On the way down to the finish, I dropped her, but then another skier came from behind at full speed and passed me. However, he fell in the final corner before the finish — it was very technical and tricky there — so we ended up sprinting against each other. I managed to beat him. It turned out that he was also from Finland. Skis: Madshus 3.0 DP with L2O grind – worked really well. Weather: Partly cloudy. Not the fastest conditions. Positives
I år förkortades loppet från 60 km till 32 km på grund av snöförhållandena. Starten gick på skidområdet i Sexten. Loppet inleddes med en kortare uppförssträcka, följt av en ordentlig nedförskörning. Därefter väntade stigningen upp mot Kriegerfriedhof, cirka 5 km från stadion, och målgången var i Niederdorf. Vi var på plats ungefär 1 timme och 15 minuter före start. Jag stod i tredje–fjärde led i min startgrupp . Jag värmde upp i cirka 20 minuter och kom i god tid till starten. Starten fungerade bra, även om jag tappade några placeringar direkt. När nedförsbacken började hamnade jag efter ett tag bakom Franziska Müller, som har vunnit loppet flera gånger. Jag tänkte att jag skulle försöka hänga på henne. På vägen ner kändes det flera gånger som att tempot var långsamt, men det var svårt att ta sig förbi eftersom det var trångt. Jag var också lite osäker på formen, eftersom jag inte hade kört några riktigt hårda pass på ett tag. Anna stod med vätska precis innan backen upp mot slalombacken i Innichen. Där tappade jag en del. På vägen mot arenan var jag trött och fick ligga bakom och återhämta mig lite. Efter vändningen uppe vid Kriegerfriedhof handlade det mest om att hänga med, och jag åkte mycket tillsammans med Müller. Efter backen ner vid skidstadion tvingades jag släppa några åkare, men jag kunde fortsätta tillsammans med henne. På vägen ner mot mål gick jag ifrån henne, men då kom en åkare med full fart bakifrån och åkte om mig. Han föll dock i sista kurvan in mot upploppet – där var det riktigt tekniskt och svåråkt – så vi avslutade med en spurt mot varandra. Jag lyckades slå honom. Det visade sig dessutom att han också var från Finland. Skidor: Madshus 3.0 DP med L2O-slip – fungerade riktigt bra. Väder: Halvklart. Inte det snabbaste föret. Plus
     The Olympic cross country-skiing sprint took place in Val di Fiemme, a place we know very well from Marcialonga. It was very nice to be back, just 2.5 weeks after Marcialonga this year. It is always like coming to the spring, when you come here and the atmosphere is always very nice. After the sprint we stopped for a late lunch at an agriturismo in Cavalese, a restaurant we had visited once before, to be able to have some "real" Italian food. It turned out to be a very nice end to our Olympic adventure. OS-sprinten i längdskidåkning ägde rum i Val di Fiemme, en plats vi känner till mycket väl från Marcialonga. Det var riktigt härligt att vara tillbaka, bara två och en halv vecka efter årets Marcialonga. Att komma hit känns alltid som att koma till våren, och stämningen är alltid trevlig. Efter sprinten stannade vi för en sen lunch på ett agriturismo i Cavalese, en restaurang vi besökt en gång tidigare, för att kunna njuta av "riktig" italiensk mat. Det visade sig bli ett mycket fint avslut på vårt OS-äventyr.  Val di Fiemme in the front/Val di Fiemme i fjärran  Morning in Cavalese  Agriturismo Pianrestel with a very nice familiar atmosphere and great food Agriturismo Pianrestel med en mycket familjär och väldigt trevlig atmosfär tillsammans med utmärkt mat   Tagliere misto  Prosecco pasta  Tiramisu  Gelato  The view/Utsikten  Unfortunately Marcus and I am having a cold, so sadly no training since last Monday. We still try to enjoy the weather, so last Friday we visited a playground and took a walk around Lake Dobbiaco. Very beautiful! Before going home we had lunch by the lake, with some Olympic hockey on the phone too ;) Tyvärr är både Marcus och jag förkylda, så det har tyvärr inte blivit någon träning sedan i måndags. Vi försöker ändå njuta av vädret, så i fredags var vi till en lekplats och tog en promenad runt sjön i Toblach/Dobbiaco. Väldigt vackert! Innan vi åkte hem åt vi lunch vid sjön, samtidigt som Marcus följde OS-hockeyn på mobilen också ;)       Here you can see how long different animals can jump    Last Tuesday, we attended the Olympic sprint in cross-country skiing. After experiencing a great deal of stress at the biathlon, we were a bit worried about how things would turn out this time. However, everything went very smoothly, and we arrived at the arena about 1 hour and 15 minutes before the qualification round started. We had time to stroll around a bit and also visit the shop selling official Olympic merchandise. After the qualification round (with no major surprises), there was about a one-hour break. We took the opportunity to move around a little and buy something to eat and drink. While standing in line for food, we ended up behind Anton Järnberg and Marcus Laggar from Lager 157 Ski Team, and we took the chance to ask whether they knew if Alvar would double-poling or not. Anton said they hoped he would, as it was probably his only chance. (It turned out he didn’t, which was still enough to secure a place in the semifinal.) After just managing to get our order before the finals began, we unfortunately returned just in time to see Jasmi Joensuu get knocked out in the quarterfinal. Apart from the Finnish women not performing particularly well, the quarterfinals and semifinals were very exciting. It was though a bit sad to see the home favorite Federico Pellegrino gets eliminated in the semifinal in what is his final Olympics and last competitive season. The women’s final were mostly about the three Swedish skiers and ended with Linn Svahn taking the victory. In the men’s final, it was an absolutely incredible experience to witness Johannes Høsflot Klæbo dominate the way he did — he was truly superior and in a class of his own. I tisdags var vi på OS sprinten i längdskidåkning. Efter att upplevt en väldig stress till tävlingarna i skidskytte var vi lite oroliga för hur det skulle bli. Den här gången visade sig dock allting gå väldigt smidigt, och vi kom fram till arenan runt 1 h och 15 minuter innan kvalet satte igång. Vi hann med att strosa runt lite och även besöka shopen med officiella OS-produkter. Efter kvalet (och inga större skrällar) väntade en paus på cirka 1 timme. Vi passade på att röra på oss lite, och köpa lite att äta och dricka. I kön till maten hamnade vi bakom Anton Järnberg och Marcus Laggar från Lager 157, och vi passade på att fråga om de visste om Alvar skulle staka eller inte. Anton sa att de hoppas det och det nog var hans enda chans. (Det visade sig dock att han inte gjorde det, vilket räckte till en plats i semifinalen.) Efter att precis hunnit få vår beställning innan finalerna satte igång, kom vi tyvärr precis i tid tillbaka för att se Jasmi Joensuu åka ut i kvarten. Bortsett från att finskorna inte gick så bra, var det väldigt intressanta kvarts- och semifinaler. Tråkigt att hemmafavoriten Federico Pellgrino ut i semifinalen i det som är hans sista OS och tävlingsår. Damfinalen kom mest att handla om de tre svenskorna, och den slutade med att Linn Svahn stod som segrare. I herrfinalen var det en helt otrolig upplevelse att få se Johannes Høsflot Klæbo dominera på det sätt han gjorde, han var verkligen helt överlägsen och i en klass för sig. The walk to the course went along the Marcialonga track in the wrong direction Promenad till banan längs Marcialonga-spåret – fast i fel riktning  Ready for the Olympics Redo för OS    Flo, one of the mascots Flo, en av maskotarna  The famous situation in the quarter final where Johan Häggström is nearly making Klaebo to crash. Den berömda situationen i kvartsfinalen där Johan Häggström nästan får Johannes Høsflot Klæbo att krascha.  Women's final with Svahn, Sundling, Dahlqvist, Drivenes, Skistad and Kern Damernas final med Svahn, Sundling, Dahlqvist, Drivenes, Skistad och Kern     Men's final with Klaebo, Opstad Vike, Ogden, Tuz, Vuorinen and Valnes Herrfinalen med Klaebo, Opstad Vike, Ogden, Tuz, Vuorinen och Valnes        Last Sunday we went to the Olympics and watched the Biathlon Mixed Relay 4 x 6km in Anterselva/Antholz. We thought we should be leaving in plenty of time, so we set off three hours before the race, and Anterselva is only about 30 minutes from Toblach. But as we started approaching the junction into the valley, the queues began. That in itself wasn’t a big problem, but then we found out that the parking area we had planned to use was already full. Instead, we were directed to another one farther away, and from there we had to wait for a shuttle bus that would take us part of the way into the valley to catch another bus. The waiting time for the first shuttle was enormous, and in the end we squeezed our way forward in the line – luckily we did, because we reached the stadium and our seats in the stands just two minutes before the race started. It was definitely worth the wait, though, as we got to see a truly exciting and interesting race. The weather was also really pleasant, and Chiara enjoyed it too! It was extra special that Italy managed to win a silver medal on home soil. France took gold and Germany bronze. Unfortunately, Finland didn’t quite succeed and finished in sixth place. The atmosphere in Anterselva is always incredible, and we finished the day with a visit to the party tent, where the vibe was fantastic! The shuttle back to the parking lot and the drive home to Toblach went much more smoothly than the journey there. I söndags var vi på OS och såg Mixed-stafetten 4x6 km i skidskytte i Anterselva/Antholz. Vi tänkte att vi skulle vara ute i god tid så vi startade 3 timmar innan loppet skulle gå, och Anterselva ligger bara 30 minuter från Toblach. Men när vi började närma oss vägskälet in i dalen började köerna, vilket i sig inte var någon fara, men då fick vi reda på att parkeringen vi tänkte ta var full. Istället fick vi åka till en annan längre bort, och därefter vänta på en transferbuss som skulle ta oss en bit in i dalen för att hoppa på nästa buss. Väntetiden till den första var enorm, och till sist trängde vi oss före och tur var det, för på stadion och våra platser på läktaren var vi 2 minuter innan loppet började. Väntan var dock väl värd för vi fick se ett riktigt spännande och intressant lopp. Vädret var också riktigt skönt och Chiara tyckte också att det var kul! Extra kul var att Italien lyckades ta en silvermedalj på hemmaplan! Frankrike tog guldet och Tyskland bronset. Tyvärr lyckades Finland inte riktigt och slutade på en sjätte plats. Stämningen i Anterselva är alltid otroligt häftig, och vi avslutade med att ta en tur via partytältet, där det var riktigt bra drag! Transfern tillbaka till parkeringen och hemresan till Toblach löpte på betydligt bättre än ditresan.             |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Februari 2026
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde