 We have visited Plätzwiese/Prato Piazza several times, and this year Marcus once went up with skis, and once down with skis (instead of taking the car that you normally do). This track is the same track that is used for the race Prato Piazza Mountain Challenge. Around 750 altitude meters and nice views. Vi har besökt Plätzwiese/Prato Piazza flera gånger, och i år tog skidade Marcus upp en gång och ner en gång (istället för att ta bilen som man vanligtvis gör). Denna bana är samma som används i loppet Prato Piazza Mountain Challenge. Cirka 750 höjdmeter och vackra vyer.       
0 评论
 Cross country-skiing at the stadium and up to Toblacher See/Lago di Dobbiaco for picnic Längdskidåkning på stadion och upp till Toblacher See/Lago di Dobbiaco för picknick        We are probably living on the best place when it comes to great playgrounds in the near – for both children and adults:) Vi bor nog på det bästa stället när det kommer till fantastiska lekplatser i närheten – för både barn och vuxna:) Toblach/Dobbiaco      Niederdorf/Villabassa        Niederdorf/Villabassa: playground with mini zoo   Welsberg/Monguelfo        Cross country-skiing, playground hangout and lunch in Antholz/Anterselva. One day two weeks ago we went to Antholz/Anterselva. Marcus went for a longer skiing session, and I (since I had a cold) and Chiara went for just a short session, and then we went to one of the playgrounds in the valley. It was very fun to be at the stadium because many of the national teams, for example the German, Swiss and Italian, were there training for the world championship in Lenzerheide, Switzerland. Cool to see the athletes being on the shooting range. Afterwards we had a lunch at Malga Huber, a very nice restaurants just beside the track. Längdskidåkning, lekplatshäng och lunch i Antholz/Anterselva. En dag för två veckor sedan åkte vi till Antholz/Anterselva. Marcus gjorde på ett längre skidpass, och jag (eftersom jag var förkyld) och Chiara tog en kort skidtur, och sedan for vi till en av lekplatserna i dalen. Det roligt att vara på stadion eftersom många av landslagen, till exempel det tyska, schweiziska och italienska, var där och tränade inför VM i Lenzerheide, Schweiz. Kul att se åkarna på skjutbanan. Efteråt tog vi lunch på Malga Huber, en väldigt fin restaurang precis bredvid spåret.            Throwback with a photo bomb to a very nice day with alpine skiing in Cortina d'Ampezzo. Real impressed by Chiara who managed to ski from 9–16 with only two short breaks at the playground and a longer for lunch. So fun to be able to ski together, and to have the possibility to go further up in the mountains. We are also very lucky to be able to look at the weather forecast and adjust the day we go skiing after if it is going to be sunny or not. This year we chose to go skiing a bit earlier in the year, and also chose a day when it was a bit colder, and then the snow conditions were so much better the whole day. Altogether a great day! Throwback med en fotobomb till en väldigt fin dag med utförsåkning i Cortina d'Ampezzo. Riktigt imponerad av Chiara som orkade åka skidor från kl. 9–16 med bara två korta pauser på lekplatsen och en längre lunch. Så kul att kunna åka skidor tillsammans, och att ha möjlighet att ta sig högre upp i bergen. Vi är också väldigt lyckligt lottade som kan titta på väderprognosen och anpassa dagen vi åker skidor efter om det ska bli soligt eller inte. I år valde vi att åka skidor lite tidigare på året, och valde även en dag då det var lite kallare, och då var snöförhållandena så mycket bättre hela dagen. Sammantaget en riktigt fin dag!          Lunch with the Olympic slope in the background               The Toblach-Cortina/Dobbiaco-Cortina track again two days after the races – can it be more beautiful Toblach-Cortina-/Dobbiaco-Cortina-spåret två dagar efter tävlingarna – kan det bli vackrare              February 2nd I participated in the race Toblach-Cortina 31k skate. After Chiara got sick days before the races on Saturday and Sunday, I though that it again would be a huge risk for a DNS, but luckily we both managed to stay healthy (now I though has a cold☹). As always the committee came out with the news that the course would be changed (that happens each year) due to the lack of snow, but still it would go from Toblach Nordic Arena to Fiames, Cortina (the races in classic and free technique would be the same), which I thought was very nice (could be one of the most beautiful tracks in the world), and also of course a track that we know backwards and forwards. Marcus and I came to the start at 8.30 and queued for the opening of the gates at 9.00. Marcus ran out with both our skis, and we were first in our group, after the elite skiers. A great position for Marcus and maybe a bit too good position for me😉After that we went for some jogging and then warm up on skis the first part of the track before we went to the start. The start went very well, although the pace might have been a bit too high for me. The first appr. 1.3k is flat, and a bit wider which was very good for the big group to get a bit more spread. After that a bit steeper uphill of 1k came, and I felt that after the first 2.3k my legs really felt the hard opening. This was a bit worrying to feel since then the next 19k almost only goes slightly uphill, with just very few downhills (the first one after around 11k. Still, I quite fast felt that when the track was flat, and I could go on V2 and V2 alternate that I recovered quite well, even though my legs were not to most alert. I think that I managed to go quite well until the last part of the steep uphill that is the climb in Drei Zinnen Ski-Marathon, where I unfortunately lost a woman that I had skied together with for quite a while. After the highest point the last 10k go slightly downhill towards the finish in Fiames, Cortina and I had only one thing in my mind, to push all that I had all the time until the finish line. I am satisfied with this part and really felt that I couldn’t have done it any better. Being able to overtake some men and just letting one woman pass me when the track goes slightly downhill is a good performance for me. Altogether I think this was a good race by me, but of course as always, I would have hoped that my performance would have resulted in a better position. I finished 40/177 among the women and 8/40 in my age category. Conditions: a couple of minus degrees and foggy at the start. After around ¾ of the race the sun came in and the weather became stunning.Clothes: race suit, t-shirt, headband and electric socks (good choice of clothes) Wax: Star Ski Wax Long Distance, -3 to -8 degrees Liquid: own belt, but I only took sport drink from the 3 refreshment station. Good service and enough energy 2 februari deltog jag i loppet Toblach-Cortina 31 km i fri teknik. Efter att Chiara blev sjuk dagar innan loppen på lördag och söndag trodde jag att det igen skulle vara en stor risk för en DNS, men som tur var lyckades vi båda hålla oss friska (nu är jag dock förkyld☹). Som alltid kom ledningen ut med beskedet att banan skulle ändras (det händer varje år) på grund av bristen på snö, men den kom ändå att gå från Toblach Nordic Arena till Fiames, Cortina (loppen i klassisk stil och fri teknik skulle vara desamma), vilket jag tyckte var väldigt skoj (kan vara en av de vackraste banorna i världen), och även naturligtvis en bana som vi känner utan och innan. Marcus och jag kom till starten 8.30 och köade tills de öppnade fållorna kl. 9.00. Marcus sprang ut med båda våra skidor, och vi var först i vår grupp, efter elitåkarna. Ett jättebra läge för Marcus och kanske lite för bra läge för mig😉Därefter tog vi en joggingtur och värmde sedan upp på skidor första delen av banan innan vi gick till start. Starten gick väldigt bra även om tempot kanske var lite för högt för mig. De första ca 1,3 km är platta och banan lite bredare vilket var väldigt bra för att den stora gruppen skulle spridas ut lite mer. Efter det kommer en uppförsbacke på ca 1 km, och jag kände att efter de första 2,3 km kände benen verkligen av den hårda öppningen. Detta var lite oroande att känna detta eftersom de följande 19 km går lätt uppför, med väldigt få nedförsbackar (och den första först efter ca 11 km. Ändå kände jag ganska snabbt att när banan var platt, och jag kunde gå treans och fyrans växel att jag återhämtade mig ganska bra, även om benen dock inte var så pigga. Jag tycker att jag lyckades gå ganska bra fram till den sista delen av den sista stigningen, det som är bergspriset i Drei Zinnen Ski-Marathon, där jag tyvärr tappade ryggen på en kvinna som jag hade åkt tillsammans med ett bra tag. Efter den högsta punkten gick de sista 10 km nedför mot målet i Fiames, Cortina och jag hade bara en sak i tankarna, att trycka på allt jag hade hela vägen fram till mål. Jag är nöjd med den här delen och känner att jag inte kunde ha gjort den bättre. Att passera en del män på vägen ner och bara bli passerad av en dam när banan går utför är en bra prestation av mig. Sammantaget tycker jag att det här var ett bra lopp av mig, men som alltid hade jag hoppats att min prestation skulle ha resulterat i en bättre plats. Jag slutade 40:a av 177 damer och 8:a av 40 i min ålderskategori. Förhållanden: ett par minusgrader och dimmigt i starten. Efter cirka ¾ av loppet sprack solen fram och vädret blev fantastiskt. Kläder: tävlingsdräkt, t-shirt, pannband och värmestrumpor (bra val av kläder) Vax: Star Ski Wax Long Distance, -3 till -8 grader Vätska: eget bälte, men jag tog endast sportdryck från de tre vätskestationerna. Bra service och det var tillräckligt med energi för mig     Photos of the course from the bus after the race:     Den 1–2 februari deltog jag, Marcus, i båda upplagorna av Toblach-Cortina – först i klassisk stil på lördagen och sedan i fristil på söndagen. I år kortades loppet ner till 31 km, från Nordic Arena i Toblach till Fiames i Cortina d'Ampezzo. Två dagar, två lopp, två helt olika förhållanden. Lördag 1 februari – Klassisk stil Förberedelser och utrustning: Jag valde att åka på mina Madshus stakskidor med slip L2 och använde Skistar Long Distance -3 till -8 grader som valla. Prognosen lovade ingen snö, men det började snöa mer än väntat, vilket påverkade skidorna negativt. De gick bra i konstnöspåren, men sämre i nysnön. Väderförhållanden: Temperaturen låg runt 0 °C, och den oväntade snömängden gjorde att många började staka utanför spåren, vilket försämrade mitt glid ytterligare. Loppet: Jag fick en bra start och kom iväg snabbt, längst fram i led 1. Inledningen kändes stark, men jag insåg att tempot kanske var lite för hårt. När snön började falla kraftigare efter 5 km, blev spåren sämre, och jag tappade lite tryck i stakningen. Vid stigningen upp till bergspriset började jag känna mig riktigt trött men lyckades ändå hänga med min grupp. På vägen ner tappade jag några placeringar men höll ihop det. Inför sista 3 km-stigningen försökte jag öka, men när vi kom över toppen var jag för sliten för att dra nytta av utförskörningen fullt ut. Jag tappade bara två placeringar ner, vilket var positivt. Resultat: 69:e plats bland herrarna, och 7 damer före mig. Reflektion:
Söndag 2 februari – Fristil: Förberedelser och utrustning: Till fristilen valde jag mina Madshus F3 med slip L4, vilket visade sig vara ett riktigt bra val. Jag använde samma valla som dagen innan, och skidorna gick fantastiskt bra hela loppet. Väderförhållanden: Dimma i början och därefter strålande sol med perfekta förhållanden hela tiden – en total kontrast mot lördagen. Spåren var fasta och snabba. Loppet: Jag körde med ungefär samma upplägg som på lördagen men gick betydligt starkare från toppen in i mål. Vid bergspriset var jag sliten efter att ha dragit lite för mycket på väg upp, men när jag kom över toppen fick jag kontakt med en norrman. Vi tog flera placeringar på vägen ner tillsammans. I min grupp på väg ner åkte även Raul Olle, tidigare Vasaloppsvinnare. Han var starkare än mig och slog mig i gruppen, men jag fick ändå bra draghjälp av honom och norrmannen. På slutet var vi 7–8 åkare i klungan, men jag kom sist i spurten. Resultat: Placering: 89 bland herrarna. Totalt på båda dagarna blev jag 25:a. Reflektion:
Sammanfattning: Två helt olika lopp – ett tungt klassiskt race med svårvallade skidor, och ett fristilsrace där allt stämde mycket bättre. ✔ Lördagen: Lärdom om skidval och tempoanpassning. ✔ Söndagen: Bra skidval och stark avslutning – bättre planering av energiförbrukning kunde gjort ännu mer skillnad. Nu är det bara att analysera och ta med sig erfarenheterna till nästa lopp! 💪⛷️ On February 1–2, I, Marcus, participated in both editions of the Toblach-Cortina – first in classic style on Saturday and then in freestyle on Sunday. This year, the race was shortened to 31 km, from Nordic Arena in Toblach to Fiames in Cortina d'Ampezzo. Two days, two races, two completely different conditions. Saturday, February 1 – Classic Style Preparation and equipment: I chose to race on my Madshus double-poling skis with L2 grind and used Skistar Long Distance -3 to -8°C wax. The forecast predicted no snow, but it started snowing more than expected, which negatively impacted my skis. They worked well in artificial snow tracks but not as good in fresh snow. Weather Conditions: The temperature was around 0°C, and the unexpected snowfall forced many skiers to double-pole outside the tracks, which further worsening my glide. The Race: I had a great start, foremost in wave 1. The opening felt strong, but I might have set off a bit too fast. When the snow intensified after 5 km, the tracks deteriorated, and I lost some power in my double-poling. At the climb up to the mountain prize, I started feeling really fatigued but managed to stick with my group. In the downhill, I lost a few positions but held it together. Approaching the final 3k climb, I tried to push harder, but when we reached the top, I was too exhausted to take full advantage of the descent. Still, I only lost two places, which was positive. Result: Finish position: 69th among men, with 7 women ahead of me. Reflections:
Sunday, February 2 – Freestyle: Preparation and equipment: For the freestyle race, I used my Madshus F3 skis with L4 grind, which turned out to be a great choice. I used the same wax as the previous day, and my skis were excellent throughout the race. Weather conditions: Foggy in the beginning and then bright sunshine with perfect conditions all the time – a complete contrast to Saturday. The tracks were firm and fast. The Race: I followed a similar race plan to Saturday but felt much stronger from the summit to the finish. At the mountain prize, I was exhausted from pulling too much on the climb, but once I reached the top, I managed to catch up with a Norwegian skier. Together, we gained several positions on the descent. In my group, during the descent, was also Raul Olle, a former Vasaloppet winner. He was stronger than me and beat me within the group, but I still benefited from him and the Norwegian's pacing. In the end, we were a group of 7–8 skiers, but I finished last in the sprint. Result: 89th among men. Lauri Lepistö was the winner. My overall position from the races on both days: 25th. Reflections:
Summary: Two completely different races – a tough classic race with tricky waxing conditions and a freestyle race where everything worked well. ✔ Saturday: Lessons learned on ski selection and pacing. ✔ Sunday: Great ski choice and strong finish – better energy consumption plan could have made an even bigger difference. Now it's time to analyze and take these experiences into the next races! 💪⛷️ Photos from the Toblach-Cortina classic race:      The winner Andreas Nygaard   Photos from the Toblach-Cortina classic race:   Marcialonga 2024 Jag kommer till start cirka 1 h 10 min innan start och köar cirka 10 minuter innan de släpper in oss i fållan. Jag får en bra position i kön och också inne i fållan och jag väljer vänster sida när jag kommer in. Jag går sedan ut p.g.a. att det regnar och väntar i bilen. Jag värmer därefter upp en kort stund. När jag kommer tillbaka till fållan med cirka 25 minuter till start så kan jag ta mig nästan ända fram till var jag lämnade mina skidor och står bra till. Efter att gruppen framför oss har startat så rycker de upp banderollen som är framför oss innan funktionärerna hinner göra det. Jag tappar en del i starten för jag har mina skatepjäxor och de är inte de bästa när det är milt för det fastnar alltid mycket snö under dem, så jag måste rengöra dem. Jag kommer ändå i väg ganska bra, men känner tidigt att kroppen inte är riktigt där jag vill utan kroppen känns ganska tung, men jag åker på och tänker jag skall åka hårt upp till Canazei dit det är 19 km oh går mest uppför. Jag håller också ett helt ok tempo tycker jag, men det är lite trögare när man ska passera åkare och det kommer också en del åkare som har bra fart på vägen upp. Uppe i vändningen är jag efter 1 timme och 8 minuter. På vägen ner tappar jag min grupp och har också lite sämre skidor än de jag åker med. Men när det börjar bli mer isigt så börjar mina skidor gå bättre igen. Så efter Moena efter 36 km så hänger jag med en grupp som kanske håller lite lägre tempo än jag hade tänkt, men jag har inget extra att ge när jag ska försöka dra heller. När vi närmar stadion i Val di Fiemme (nästa års OS-stadion) så kommer en grupp med flera åkare fast mig och de 2 andra jag åkt med. Där får jag bra ryggar att åka med. Jag får slita för att hänga med, men hänger ändå med relativt bra tycker jag. Jag är med denna grupp ända till vändningen i Molina, sedan är det cirka 4 km lätt uppför därifrån till den sista branta uppförsbacken (Cascatan) på 2 km. Jag sätter på fäste inför backen, vilket inte var det bästa beslutet, eftersom jag igen tappar lite när jag ska sätta på mig skidorna igen efteråt, p.g.a. skatepjäxorna och sedan är det inte lätt att diagonala med skatepjäxor, samtidigt som fästet är dåligt. Men jag tar ändå placeringar i sista backen. Totalt blir jag 350 eller 358:e man beroende om man ser på Marcialongas hemsida eller Ski Classics. Jag var väl sådär nöjd med loppet. Att tänka på:
Förhållanden: Regn, ett par plusgrader, motvind från vändningen i Canazei. Spåren ok, men gled ofta bättre utanför. Information om valla, struktur och skidor efter önskemål: Skidor: Madshus 2.0 stakskidor Valla: Star longdistance med olika topping Slip: 2.0 L, en universal slip med lite grövre struktur. Rill: 1 mm rak från mitten och bak samt julgran 1 mm under hela skidan. Skidorna gick bra bortsett från vändningen i Canazei (19 km) ned till Moena (36 km), där de var sämre än min grupp. Marcialonga 2024 I come to the starting area about 1 hour 10 minutes before the start and queue for about 10 minutes before they let us into the gate. I get a good position in the queue and also inside the gate and I choose the left side when I enter. I then go out because it is raining and wait in the car. Then I warm up for a short while. When I get back to the pen with about 25 minutes to go, I can make it almost all the way to where I left my skis and I am in good position. After the group in front of us has started, the skiers pull up the banner in front of us before the staff have time to do so. I lose some time at the start because I have my skate boots and they are not the best when it is mild because a lot of snow always gets stuck under them, so I have to get rid of that. The start still gets pretty well, but I feel early on that my body is not quite where I want it to be and it feels quite heavy, but I keep going and decide I will go hard up to Canazei at 19k (mostly uphill). I also keep a pretty good pace, I think, but it goes a bit slower when you have to pass skiers and there are also some skiers who have a good pace on the way up. I am at the turning point after 1 hour and 8 minutes. On the way down I lose my group and my skis are a bit slower than those of the people I am skiing with. But when it starts to get more icy, my skis start to go better again. So after Moena after 36k I am with a group that maybe keeps a slightly slower pace than I had wanted, but I have nothing extra to give when I am going to push either. When we approach the stadium in Val di Fiemme (next year's Olympic stadium), a group with several skiers catches up with me and the 2 others I've been skiing with. There I get good backs to go with. I have to fight to keep up, but I still keep up relatively well I think. I'm with this group all the way to the turning point in Molina, then it's about 4k easy uphill from there to the last steep uphill (Cascatan) of 2k. I put on grip wax before the Cascata, which wasn't the best decision, because I lose a bit when I put my skis back on afterwards, because of the skate boots and then it's not easy to do diagonal stride with skate boots, at the same time the grip is bad. But I still take positions in the last uphill. In total I was 350th or 358th depending on if you look at the website of Marcialonga or Ski Classics. I wasn’t entirely happy with the race. Things to think about: - Do a bit more warm up before - Try different skis Conditions: Rain, a couple of degrees above zero, headwind from the turn in Canazei. Tracks ok, but often better glide beside the track. Information about wax, structure and skis as requested: Skis: Madshus 2.0 double poling skis Wax: Star Long Distance with different toppings Slip: 2.0 L, a universal slip with a slightly coarser structure. Rill pattern: 1 mm straight from the middle and back and Christmas tree 1 mm under the entire ski. The skis went well apart from the turning point in Canazei (19k) down to Moena (36k), where my skis are slower than those of the people I am skiing with.      |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Juli 2025
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde