|
Back home on Åland for work and seeing our families.
Tillbaka hemma på Åland för jobb och träffa våra familjer.
0 Comments
This year's Marialonga was a snowy story This year’s Marcialonga turned into a snowy affair. We left well before the start after breakfast in the apartment we had rented just outside Moena. Unfortunately, we had only driven a few hundred meters before we were stopped by the police and the ski track. It turned out that we were stuck on the wrong side of the course, with no possibility of getting through. We were not very happy about it, especially considering there hadn’t been a single sign informing us about this, nor any information on the website. Luckily, Marcus was instead able to put on his skis, take the extra clothes, and ski to the start carrying the bag on his back. Not the ideal preparation, but fortunate at least that we weren’t farther away from the start. Chiara and I had to sit in the car for 3.5 hours waiting for a tractor to come and clear away the snow after all the participants had passed. Because of this, all our plans for liquid during the first 2–2.5 hours disappeared. Still, it worked out relatively well since Marcus skied with a hydration belt and the temperature was around zero, which meant there was less risk of it freezing. Chiara and I were able to hand over liquid for the first time just after Marcus had passed Moena on the way back, which was after around 38 km. I also noticed that he was in a good position, and it was nice to hear that he also said that he was feeling good. After that, we stopped and handed liquid just before Predazzo and at Molina (both times he passed). Overall, Marcus did a really strong race and finished in 288th place. Årets Marcialonga var en snöig historia. Vi åkte iväg i god tid innan start efter frukost i lägenheten vi hyrde strax utanför Moena. Tyvärr kom vi dock inte många hundra meter innan vi blev stoppade av polisen och spåret. Det visade sig helt enkelt att vi var fast på fel sida av skidspåret, utan möjlighet att komma förbi. Vi var inte så glada, md tanke på att det inte funnits en enda skylt så talade om detta och inte heller någon information på hemsidan. Som tur var kunde Marcus istället ta på sig skidorna, ta med extra kläderna och skida till starten med säcken på ryggen. Inte den bästa uppladdningen, men tur i alla fall att vi inte var längre från starten. Chiara och jag fick sitta i bilen i 3,5 timme och vänta på att en traktor skulle komma och gräva bort snön när alla deltagare hade passerat. I och med detta försvann ju alla vätskelangningsplaner de första 2-2,5 timmarna. Det löste sig ända relativt bra, då Marcus åkte med vätskebälte och temperaturen var runt nollan, vilket betydde mindre risk för att det skulle frysa. Chiara och jag kunde ge vätska första gången strax efter att Marcus passerat Moena på vägen tillbaka, det vill säga efter runt 38 km. Märkte också att han låg bra till och var skönt att höra att han också sade att det kändes rätt bra. Därefter stannade vi till och gav vätska strax innan Predazzo och vid Molina (båda gångerna han passerade). Sammantaget gjorde Marcus ett riktigt bra lopp och slutade 288. A very short stop at the Pasta Party before heading to Munich in the not-so-very-nice-weather-for-driving-for-several-hours.
Ett väldigt kort stopp på Pasta Party innan vi åkte vidare mot München i ett inte-alltför-trevligt-väder-för-flera-timmars-bilkörning. Appr. two weeks ago we went alpine skiing in Sexten/Sesto, a village appr. half an hour from Toblach (and also the place for the start of 3 Zinnen Ski Marathon). Usually we go to Cortina to ski, but this time they have done so many changes there due to the Olympic Games wo we decided to try another place. We had a great time here too, and Chiara really enjoyed it and was happy skiing all day, with just a short stop for lunch. Although we only ski once a year, I think she is very good at it, even though we still use the backpack with leashes in more difficult slopes as safety. Although this place was good too, Marcus and I still prefer Cortina, mostly for the environment – there the views and nature is just amazing.
För ungefär två veckor sedan åkte vi utför i Sexten/Sesto, en ort ungefär en halvtimme från Toblach (och även platsen för starten av 3 Zinnen Ski Marathon). Oftast åker vi annars till Cortina för att åka utför, men den här gången har de gjort så många förändringar där på grund av de olympiska spelen att vi bestämde oss för att prova ett annat ställe. De var bra här också, och man såg verkligen hur mycket Chiara gillade det och hade inga problem med att åka hela dagen, med bara ett kort stopp för lunch. Även om vi bara åker en gång om året tycker jag att hon är väldigt duktig, även om vi fortfarande använder ryggsäcken med band i svårare backar som säkerhet. Även om det här stället också var bra föredrar Marcus och jag fortfarande Cortina, främst för miljön – utsikten och naturen är helt fantastisk där. The driving to Marcialonga took place in not the best weather, and sometimes it didn't feel so good to be going up and down several passes. But luckily, everything went good and we came to Val di Fassa in the morning around 10. Bilresan till Marcialonga skedde inte i det bästa vädret, och ibland kändes det inte riktigt bra att köra upp och ner för flera bergspass. Men som tur var gick allt bra och vi kom fram till Val di Fassa på förmiddagen runt 10-tiden. Ski test in snowy conditions Skidtest i snöiga förhållanden After the ski test Marcus went skiing for a round 30 minutes, while Chiara and I had lunch in the car. Efter skidtestet åkte Marcus skidor i ungefär 30 minuter, medan Chiara och jag åt lunch i bilen. And just in time for my training session, the sun came out and the weather turned really beautiful. For several years, I had been eager to try the final climb again, Cascatan, and this year it fit quite well into the schedule, so I went up it. I was using skate skis, so it became a mix of skating and double poling on the way up, since in some places it was really narrow. Steep, but still fairly easy when I had only been skiing for about 30 minutes beforehand :) On the way up I met Thele and Waaler from Team Burger King Northug. Had a very nice chat with Waaler, but when he started to ask me how the climb was I felt as I am not good enough to really give him an answer on that:)
Och lagom tills det var dags för mig att köra ett pass tittade solen fram och det blev väldigt fint. Jag har flera år varit sugen på att testa sista backen igen, Cascatan, och i år passade det rätt bra i tidsschemat så det blev en tir uppför den. Jag hade skateskidor på mig så blev en blandning av skate och stakning uppför, då det på vissa sällen var riktigt smalt. Brant, men ändå rätt lätt när man bara åkt cirka 30 minuter före:) På vägen upp mötte jag också Thele och Waaler från Team Burger King Northug. Jag hade en trevlit pratstund med Waaler, men när han började fråga mig hur backen var kände jag att jag nog inte riktigt är tillräckligt bra för att kunna ge honom ett bra svar på det :) Lunch at a newly renovated Malga Misurina at Misurina, one of our favourite spots. But next time we hope we can sit outside because the view is mazing, unfortunately it was too cold this time.
Lunch på nyrenoverade Malga Misurina i Misurina, en av våra favoritplatser. Nästa gång hoppas vi dock kunna sitta utomhus, eftersom utsikten är fantastisk – tyvärr var det för kallt den här gången. As always when we are in Toblach we do a hike up to the church in the mountains behind our house. This time our neighbours dog came along the whole way:) As you can see there was not much snow in t mountains facing south, which made the hike good to do when we did it.
Som alltid när vi är i Toblach gör vi en vandring upp till kyrkan i bergen bakom vårt hus. Den här gången följde grannens hund med hela vägen:) So ni ser är det inte mycket snö i bergen som vetter mot syd, vilket gjorde vandringen bra att ta när vi gjorde den. The main reason for being in Toblach/Dobbiao is of course the cross country-skiing. Even though there isn't so muh natural snow, lots of tracks are open and we have been in almost all of them. Sometimes our sessions have ended with a picnic lunch outside if the weather has been good. Den främsta anledningen till att vara i Toblach/Dobbiaco är förstås längdskidåkningen. Trots att det inte finns så mycket natursnö är många spår öppna, och vi har åkt nästan alla. Ibland har våra pass avslutats med en picknick-lunch utomhus när vädret har varit bra. Gsiesertal/Valle di Casies Sexten/Sesto and Innichen/San Candido Toblach/Dobbiaco - Cortina Obertilliach in Austria
At the same time Marcus competed, the Easy Race 4k was also taking place. We had planned it very carefully, so that I and Chiara would have time to stand with poles for Marcus just after he had started and the run back to the start to be in time for Chiara's race that started 5 minutes after.
Unfortunately, all the skiers in the 4k category had moved forward after the participants in the 20 and 40k had started and since the starter shot off the starting gun almost directly after the 20k and 40k classes, I hadn't time to move Chiara's skis forward and we missed the start and got away some time after the others. In itself it wasn’t a big deal, but Chiara became a bit upset because of the stress and because everyone else had already managed to leave. This also meant that she really didn't have anyone to "race a bit against". Probably the organisation don't think there are mothers there multitasking ;), but anyway, I still think it would be good to stick to the starting times. However, it was otherwise a very well-organized race, with many people cheering along the course and a very warm welcome at the finish line from both the speaker, the people handing out the medals, and the mascots. Samtidigt som Marcus tävlade ägde även Easy Race 4K rum. Vi hade planerat allt väldigt noggrant så att Chiara och jag skulle hinna stå med stavar åt Marcus strax efter hans start och sedan springa tillbaka till starten i tid till Chiaras lopp, som började fem minuter senare. Tyvärr hade alla åkare i 4K-klassen flyttat fram efter att deltagarna i 20- och 40-kilometersloppen hade startat, och eftersom startskottet gick nästan direkt efter dessa lopp hann jag inte flytta fram Chiaras skidor. Därför missade vi starten och kom iväg först en stund efter de andra. I sig gjorde det ingenting, men Chiara blev lite ledsen över både stressen och att alla andra redan hunnit åka iväg. Det gjorde också att hon egentligen inte hade någon att ”tävla lite mot”. Kanske tänker arrangörerna inte på att det finns mammor där som multitaskar ;) men oavsett tycker jag ändå att det vore bra att de kunde hålla sig till starttiderna. Dock ett väldigt fint ordnat lopp annars, med många som hejade längs med vägen och ett väldigt fint mottagande på upploppet av både speakern, de som gav medaljen och maskotarna. After our short stay in Engadin we arrived in Sand in Taufers/Campo Tures in the late afternoon. Very thankful that we could stay in our great friends lovely apartment, and the first night we enjoyed some pizza together. Efter vårt korta stopp i Engadin kom vi till Sand in Taufers/Campo Tures sent på eftermiddagen. Väldigt tacksamma över att få bo i våra goda vänners fina lägenhet, och den första kvällen åt vi pizza tillsammans. We celebrated New Year with our friends in their house in Kasern/Casere Vi firade nyår tillsammans med våra vänner i Kasern/Casere New Year's Day with running, lunch outside, work at a café and making out a real Italian dinner
Nyårsdagen med löpning, lunch utomhus, arbete på ett café och tillagning av en riktig italiensk middag |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Augusti 2026
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde