 On January 18th I, Anna, participated in the Dolomitenlauf 21k race in free technique in Obertilliach in Austria. The place is appr. 40 minutes from Toblach so it is easy to get there. It was a cold day, as also the last years, with minus 13 degrees along the way to the start, and around minus 8 degrees at the start. The track this year started with an uphill of around 500 meters, and after the short uphill the track mostly descends for the first 4k, with some more difficult downhills. From 4k then the track ascends to 11k with two real though ascents and two faster downhills. Then another though uphill waits, with a fast 90 degrees descent before the track turns back to the stadium and the finish. The first part of the way back is quite flat and then the track moves slightly downhill to the finish line. Since I registered at the start, I was automatically put in the last starting group but where able to get into the second starting group, right after the professional skiers. I also got a good position in my group. The start went well, better than the two last years, where it felt a bit easier to push forward, even though you must be a bit patient in the first uphill of some hundred meters. After the ascent I think I managed to do a quite good descent, I felt that I have become a bit better in the downhills this year, and I was happy to become in a group with a good pace for me when the ascent began after appr. 4k. The first 1,5k of the start of the uphill was my toughest, where I felt that I had to fight to keep my group, and that my legs were not that alert. But after around 5,5–6k, after I got some liquid from Marcus, and after becoming used to the pace and uphill, I felt that my body answered better. Last year I became last in a group which went too slow, but still I had a hard time pass any skiers. This year the pace in my group was a lot better for me, as said, and when I felt that I was stronger, I was more awake, and I had promised myself to push harder to do everything to pass any skiers that I felt that I was stronger then. Even though I felt that the toughest uphills were tough, I still noticed that I was stronger than several around me, and that always make you feel better, even though you’re tired. I also saw some female skiers in front, which was a real incentive. Like I wrote before, I had promised myself to always try to pass any skiers in front of me, if I felt stronger, and not getting comfortable lying behind. I think that I managed that all the time, although it took quite a lo of energy passing skiers in the tough uphills. After the fast, short downhill exactly before the track turns, some skiers passed me, and I really tried all I could to catch their backs. I managed to keep the back of two women that passed me, and I also managed to pass one of them 500 meters in the last uphill before the stadium (the other unfortunately was hit by another skier and fell in a faster downhill). I was quite satisfied with the last part too, and like I wrote earlier, I felt that I have become better in the downhills. One thing that still feels a bit annoying is that a woman, that was behind me the last kilometres, managed to get slip stream of me in the last downhill, and passed me just 200 meters before the finish line. Although I pushed my hardest on the finish, I couldn’t give her a match, and she took me by one second. I finished 11 of 49 among the female, and 2 of 9 skiers in my age group. I think this race was a step forward from the last years, and I felt that my body responded better. Unfortunately, it is tough though to realize that even though I think that I did quite a good race, my performance still isn’t better. Conditions: around maybe -8 degrees in the start, sunny, very little wind Clothes: long sleeved underwear and pants, race suit, buff, headband, Madshus gloves with liners. Good, but I rolled up my sleeves, quite fast. Skis: Madshus F3, grind: L1, wax: Star long distance + -3–8 Liquid: Sports drink with a gel in from Marcus at 5,5k and from the service point at appr. 10k. Dolomitenlauf 21 km skate. Den 18 januari körde jag, Anna, Dolomitenlauf 21 km skate i Obertilliach i Österrike. Byn ligger ca. 40 minuter från Toblach så det är lätt att ta sig dit. Det var en kall dag, precis som de senaste åren, med minus 13 längs vägen till start, och runt minus 8 vid start. Banan börjar med en uppförsbacke på cirka 500 meter, och efter den korta uppförsbacken går banan mestadels utför de första 4 km, med några svårare nedförsbackar. Från 4 km går banan uppför till 11 km med två rejäla uppförsbackar och två snabbare nedförsbackar. Sedan väntar ytterligare en tuff uppförsbacke, med en snabb 90 graders nedförsbacke innan banan svänger tillbaka till stadion och mål. Första delen av banan tillbaka är ganska platt och sedan går det lått utför fram till mål. Eftersom jag anmälde mig vid starten blev jag automatiskt placerad i den sista startgruppen men fick starta in i den andra startgruppen, direkt efter de professionella åkarna. Jag fick också en bra plats i min grupp. Starten gick bra, bättre än de två senaste åren där det kändes lite lättare att komma fram, även om man måste ha lite tålamod i den första uppförsbacken på några hundra meter. Efter uppförsbacken tycker jag att jag lyckades göra en ganska bra utförslöpa, och jag tycker att jag har blivit lite bättre utför i år, och jag var glad över att komma i en grupp med bra tempo för mig när uppförskörningen började efter ca 4 km. De första 1,5 km i starten av uppförskörningen var mina tuffaste, där jag kände att jag måste kämpa för att orka hålla min grupp och benen inte var så pigga. Men efter runt 5,5–6 km, efter att jag fått lite vätska av Marcus, och efter att ha vant mig vid tempot och körningen uppför kände jag att kroppen svarade bättre. Förra året hamnade jag sist i en grupp som gick lite för långsamt för mig, men ändå hade jag svårt att passera någon skidåkare. I år var tempot i min grupp mycket bättre för mig, som sagt, och när jag kände att jag var starkare var jag mer vaken och jag hade lovat mig själv att pressa hårdare för att göra allt för att passera alla skidåkare som jag kände att jag var starkare än för tillfället. Även om jag kände att de tuffaste uppförsbackarna var tuffa, märkte jag ändå att jag var starkare än flera omkring mig, och det får dig alltid att orka lite till, även om du är trött. Jag såg också några damer framför, vilket var en bra morot. Som jag skrev tidigare hade jag lovat mig själv att alltid försöka passera alla skidåkare framför, om jag kände mig starkare, och inte bli bekväm och ligga bakom. Jag tycker att jag klarade det bra, även om det tog ganska mycket energi att passera åkare i de tuffa uppförsbackarna. Efter den snabba, korta nedförsbacken precis innan banan svänger, passerade några skidåkare mig, och jag försökte verkligen allt jag kunde för att ta rygg på dem. Jag lyckades ta rygg på två damer som passerade mig, och jag lyckades även passera en av dem i den sista uppförsbacken före stadion, när det var 500 meter kvar (den andra blev tyvärr påkörd av en annan åkare, och föll i en av dem snabbare backarna). Jag var ganska nöjd med den sista delen också, och som jag skrev tidigare så kände jag att jag har blivit bättre när det går utför. En sak som ändå känns lite irriterande är att en dam, som hade legat bakom mig de sista kilometrarna, lyckades få slip stream på mig i den sista nedförsbacken och passerade mig bara 200 meter före mål. Även om jag tryckte på det jag hade in i mål, kunde jag inte ge henne en match, och hon tog mig med en sekund. Jag slutade 11:a bland 49 damer och 2:a bland 9 åkare i min åldersgrupp. Jag tycker att det här loppet var ett steg framåt från de senaste åren, och jag kände att min kropp svarade bättre. Tyvärr är det dock lite tråkigt att inse att även om jag tycker att jag gjorde ett ganska bra lopp så räcker min prestation ändå inte längre. Förhållanden: runt -8 grader i starten, sol Kläder: långärmat underställ och byxor, tävlingsdräkt, buff, pannband, Madshus-handskarna med liner. Bra val, men jag kavlade upp ärmarna ganska snabbt. Skidor: Madshus F3, slip: L1, valla: Star long distance -3–8 Vätska: Sportdryck med gel i från Marcus vid 5,5 km och från bord vid ca 10k.      Chiara and Marcus had fun too, before and during the race:) Chiara och Marcus hade också kul, både före och under loppet:)   The same weekend as the race Drei Zinnen Ski-Marathon took place, the organisers also arranged the Mini Drei Zinnen race. A nice race for children in all ages, that also ends with a price eremony for the third best athletes in every category:). This was also the first race Chiara participated in, where she realized that it goes faster to skate than go classic. Samma helg som loppet Drei Zinnen Ski-Marathon gick av stapeln ordande arrangörerna även loppet Mini Drei Zinnen. Ett fint lopp för barn i alla åldrar, som också avslutas med en prisceremoni för de tredje bästa åkarna i varje kategori:). Detta var också det första loppet Chiara deltog i, där hon insåg att det går snabbare att åka skate än klassiskt.    Obligatory hike up to the small church above our house. Obligatorisk vandring upp till den lilla kyrkan ovanför vårt hus.      Forest bingo Skogsbingo     Visits to the swimming pool Besök till swimmingpoolen  Play outside in the garden Lek ute på gården  Some lunches, coffee and a drink at the balcony Några luncher, fikatime och en drink på balkongen    And some Italian food at home Och lite italiensk mat hemma   Drei Zinnen Ski-Marathon Last Saturday I, Marcus, did Drei Zinnen Ski-Marathon for the third time. It is a 60k race starting in Sexten and finishing in Niederdorf and you pass Toblach twice on the way. I started in starting group 1 and was at the start about 1 hour 20 minutes before the start and could put my skis in the third row. The weather was really cold, -15 degrees at the start. So I had a lot of clothes on before the start and Anna waited until about 30 minutes before the elite start before she went away. (The elite started 15 minutes before my start.) This was so she could pass the crossing in Innichen where she had been waiting for a long time in previous years. This year it went very smoothly there. The start didn't go quite as I had hoped, I fell after about 50-100 meters, but I managed to not break any equipment, but I lost a lot of positions. The race also starts with a fairly tough uphill of about 2k, with many meters of elevation gain and very dry and slow snow. But already after a few meters I saw skiers that I often have skied together with in previous years so I just had to hang in there. It felt controlled on the way up and then the downhill part towards Sexten and Innichen began. Here it was just a matter of trying to keep your equipment unbroken. Everything went well this part. I skied with several people who were more cautious than me during this part. I passed the stadium in Toblach at 48th place in the amateur race and then the climb up to Gemärk (Cimabanche) began. An appr. 16k long climb with a downhill section, you could say. This part worked well and after about 4k of the climb I ended up in a group with 4 skiers, one of whom was from Pargas. We helped each other and took turns, but after a while one skiers lost the group. Then when I reached the top, before the steep downhill, the three of us kept together, but then I lost the skier from Pargas. He also did the last 2 uphill kilometers faster than me. But in the downhill part, I had great skis. However, the tracks started getting a bit icy in the technical curves. I took it a bit cautiously here and I had a hard time getting any grip with my skis. I lost some meters to the skier from Pargas when I did a 90 degrees stop. But I caught him again in the slight downhill part to the stadium. From the top to the stadium I was the 26th fastest skier and I passes some skiers on this section too, which was motivating. The last 5 km I skied with the skier from Pargas, but I hard time trying to keep his back. I finished in 37th place in the amateur race. Last year I was 38. A totally fine race, but I had maybe a bit too energy left in the end. Temperature: -15 at the start and -7 at the finish. Sunny and icy tracks, not so slow, event though it was cold. Clothes: Elbow pad, long-sleeved base layer top and bottom. Warm gloves. IF Åland hat and two buffs, one of which was pulled up. Perfect choice, I didn't freeze and it wasn't too warm. Skis: Madshus doublepoling skis with grind lo2. Incredibly good glide. Heart rate: average heart rate 173 (max heart rate 200), highest heart rate 186. Liquid: I had 2 hydration belts filled (one not full). The one I was wearing froze right away, so I didn't get any liquid before 16k. Then I also threw away the hydration belt. Then I got liquid often, every 3–6 km because Anna gave liquid, I got help from Edux plus got from the service points that the organizers had. 16 km from Anna at the sawmill 19 km from service point in the stadium 21 km from Edux at Toblachersee 25 km from Anna at the parking lot before Kriegerfriedhof 26 km from service point at Kriegerfriedhof 34 km from service point at Dürrensee 35 km From Anna at Dürrensee 43 km From Anna at Dürrensee 44 km From service point at Dürrensee 50 km from service point at Kriegerfriedhof 54 km from Anna at Toblachersee Things to consider: - Using in skating boots? Very icy, so I might have been good. - Possibly skating skis for better grip in curves, now I was a bit little Bambi on slippery ice sometimes. - I should have gotten some liquid a bit earlier, but the hydration belt always freezes. - Good starting pace, but could maybe have pushed myself a bit more. I had a bit too much energy left at the end. Drei Zinnen Ski-Marathon I lördags åkte jag Marcus, Drei Zinnen Ski Marathon för tredje gången. Det är ett 60 km lång lopp med start i Sexten och målgång i Niederdorf och man passerar Toblach två gånger på vägen. Jag startade i led 1 och var på start cirka 1 h 20 minuter innan start och fick lägga mina skidor i tredje led. Vädret var riktigt kallt, -15 grader i starten. Så jag hade mycket kläder på mig inför start och Anna väntade till cirka 30 minuter innan elitstarten innan hon for iväg. De startade 15 minuter för min start. Detta så hon skulle kunna ta sig över övergången i Innichen där hon tidigare år blivit stående länge. I år gick det väldigt smidigt förbi där. Starten blev inte riktigt som jag hade tänkt mig utan jag föll redan efter cirka 50-100 meter, men klarade all utrustning, däremot tappade jag många placeringar. Loppet börjar också med en ganska tuff uppförsbacke på cirka 2 km, med många höjdmeter och mycket torr och trög snö. Men jag såg redan efter några meter sådana åkare jag brukar åka med andra år så det var bara att hänga på där. Det kändes kontrollerat på vägen upp och sedan började utförskörningen ned mot Sexten och Innichen. Här var det bara att försöka hålla sin utrustning i schack. Allt löpte på bra här. Åkte med flera som var mer försiktiga än jag i detta parti. Passerade stadion i Toblach på 48:e plats i Amatörloppet och sedan började stigningen upp mot Gemärk (Cimabanche). En cirka 16 km stigning med en nedförsbacke kan man säga. Denna del fungerade bra och jag hamnade efter cirka 4 km av stigningen i en grupp med 4 åkare, varav en från Pargas. Vi hjälptes åt och drog, men av tappade gruppen. Sedan när jag nådde toppen, innan den branta nedförsbacken, höll vi fortsatt ihop vi tre, men sedan tappade jag han från Pargas. Han gjorde också de 2 sista uppförskilometrarna snabbare än mig. Men när det bar utför hade jag superbra skidor. Det började däremot bli lite uppkört i spåren så de var isigt i de tekniska kurvorna. Jag tog det lite försiktigt här och jag hade svårt att få fast skidorna. Jag tappade en del på åkaren från Pargas när jag snurrade ett halvt varv en gång. Men jag gled fast honom i glidpartiet till stadion. Från toppen till stadion var jag 26:e snabbast och jag plockade en del åkare på detta parti också, vilket var motiverande. Sista 5 km åkte jag med honom från Pargas, men hade fullt upp med att hinna med. Jag gick i mål på 37:e plats i amatörloppet. Var 38:e ifjol. Ett helt ok lopp, men var kanske lite för pigg på slutet. Temperatur. -15 i start och -7 i mål. Soligt och isiga spår, ej så trögt, fast kallt. Kläder: Armbågsskydd, långärmat underställ upptill och nedtill. Varma handskar. IF Åland mössa och två buffar, varav en uppdragen, perfekt, frös inte och hade inte varmt Skidor: Madshus stakskida med slip lo2. Otroligt bra glid. Puls: medelpuls 173 (maxpuls 200), högst puls 186. Vätska: Hade 2 vätskebälten fyllda (det ena inte fullt). Men det ena frös direkt, så fick ingen vätska förrän efter 16 km. Då kastade jag också vätskebältet. Fick sedan vätska ofta var 3-6 km eftersom Anna gav vätska, fick hjälp av Edux plus fick från borden som arrangörerna hade. 16 km från Anna vid sågen 19 km från bord i stadion 21 km från Edux vid Toblachersee 25 km från Anna vid parkeringen före Kriegerfriedhof 26 km från bord vid Kriegerfriedhof 34 km från bord vid Dürrensee 35 km Från Anna vid Dürrensee 43 km Från Anna vid Dürrensee 44 km Från bord vid Dürrensee 50 km från bord vid Kriegerfriedhof 54 km från Anna vid Toblachersee Saker att fundera på: - Köra i skatepjäxor? Väldigt isigt så skulle kunna vara bra. - Möjligen skateskidor för bättre grepp i kurvor, nu lite bambi på hal is ibland. - Borde få vätska lite tidigare, men vätskebältet fryser alltid. - Bra starttempo, men ta ut mig lite mer. Lite för pigg på slutet.   Some pictures from along the track:       Long time no see. The last couple of weeks have been quite hectic with work, New Year, packing, more work, and for a while, some very nice days in Toblach. Finally back! The days have been filled with lots of skiing (and also some running); long training sessions, intervalls, sessions ending with some nice food, sessions all together and sessions alone. Here follows a real photo bomb: Länge sen sist. De senaste veckorna har varit hektiska med jobb, nyår, packning, mer jobb och för en tid, mycket trevliga dagar i Toblach. Äntligen tillbaka! Dagarna har varit fyllda med mycket skidåkning; långpass, intervaller, pass som avslutats med god mat, pass tillsammans och pass ensamma. Här följer en riktig fotobomb: Gsiesertal/Val di Casies all together with picnic:    Skiing around Toblacher See/Lago di Dobbiaco with lunch:     Skiing in snowy conditions:  Skiing up to Sexten/Sesto:     Skiing up to Gemärk/Cimabanche:   And down towards Cortina:   Skiing around Drei Zinnen/Tre Cime all together and some picnic:      And some running:   |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
December 2025
Kategorier
Alla
|
RSS-flöde